Onsdag

Jag har Engla hemma från dagis idag vilket är supermysigt. Stundvis i alla fall. Nyttigt? Absolut. Engla har verkligen kommit in i sin vad jag hoppas är värsta perioden av trots och testar oss ofta och mycket. Det är inte bara skrik och gråt, för lika arg som hon blir för ingenting lika glad och rolig är hon också. Hon har humor!

Det är ganska plågsamt att se också, hon blir så arg och gör saker hon kanske inte riktigt hade tänkt för att sekunder senare inse att det var dumt. Massor av känslor i en mycket liten kropp som hon själv verkar chockad över. Det formligen sprutar ur. Jag känner igen mig så mycket i det, den där ilskan som är helt ofattbar som bara bubblar upp och liksom nätt och jämnt går att hålla inne. Skillnaden är väl att min är väldigt påtaglig nu som höggravid men också vuxen. Engla kan ju alltid skylla på sin ålder. Det är inte lika charmigt när en höggravidkvinna blir högröd i ansiktet över att tanter går långsamt på mjölkavdelningen och tar upp vägen (för jag är ju smidig som ett kylskåp och blockerar ingenstans!).

Dennis bor tillsammans med två mycket kärleksfulla men också mycket tempramentsfulla tjejer just nu, vi kanske ska rösta för att den där inne har en snopp trots allt? För Dennis skull.