Konsten att våga

Jag är nog lite av en attachment förälder(även om jag mest strävar efter att vara en bra förälder ; inte perfekt men bra), min filosofi är väldigt enkelt. Är barnet tryggt är det välmående. Men något som inte ingår i min filosofi är egentid. En liten brist skulle man kunna kalla det. Jag har fram till nu varit utan Engla i högst två timmar vid ett antal tillfällen som kan räknas på en hand. Inte så många med andra ord. Jag är helt enkelt inte så bra på det. Det är inte det att jag är super nojjig och ringer hem tusen gånger utan jag undeviker helt enkelt tillfällen in i det sista. Men för att komma till poängen, i kväll är det dags.

Om ett par timmar ska jag och några vänner ut och äta , en avskedsmiddag för min vän Maria som flyttar till England om ett par dagar, jag har inte fattat helt om hon åker dit för kärleken eller för att jobba, men förhoppningsvis en bra blandning av båda. Men nu blir det ju lite av en avskedsmiddag för mig också , kommer nog bli en trevlig kväll!

Max är hemma och fiskar pappapoäng och Engla är på ett strålande humör så de kommer nog ha trevligt. Max brukar föresten väldigt medvetet fiska pappapoäng och säger saker som "Åhh va jag saknar Engla!" Efter att vi lagt ner de senaste två timmarna på att få henne att sova. När jag sedan lite oroligt frågar "verkligen?" Så brukar han erkänna att det lät bra och att han bara var ute efter lite poäng.

Packa.Årets ord.

Ja för mig i alla fall. Förra året var ett år av ständigt packande, vi åkte fram och tillbaks mellan mor och far föräldrar, flyttade tre gånger och var på det stora hela trötta på att röra på oss. När jag flyttade in i min nuvarande lägenhet kände jag mig ganska genast hemma, jag gillade känslan jag fick av att vara här och sover bättre än någonsin. Nu som ett skott från klart himmel får jag åter igen springa ner i källaren och leta reda på kartonger, allt ska planeras, el abonnemang ska ordnas, telefonen flyttas, gymkort göras av med, ja allt sånt som man minst av allt vill behöva tänka på när försöker bygga med klossar tillsammans med Engla samtidigt som man beställer kurslitteratur (och hoppas innerligt på att man beställer rätt eftersom man inte har tiden att dubbelkolla).

Efter ett par röriga dagar med mycket som skall lösas, jobb som skall sägas upp (?) lägenheter som skall försvinna och nya lägenheter som skall hittas så börjar jag äntligen förstå hur våren skall se ut. Ja på det stora hela alltså.

På onsdag åker jag upp till Karlskrona och kollar på min nya lägenhet, en 3a på 77 kvm2 som ligger i ett enligtg karlskronahem bra område i närheten av högskolan. Jag vet egentligen ingenting om denhär lägenheten mer än information om hyra om adress. Men vi hoppas på det bästa. På fredag firar vi Max och på lördag bär lasset av.
Hur jag skall få dit alla mina möbler än nu nästa projekt!

Min dröm

Att bli barnmorska har de senaste åren varit en dröm som jag fått kämpa för. Jag insåg under mitt andra år på gymnasiet att det var det jag ville bli, tyvärr var detta i slutet av läsåret och jag hade väl inte direkt gjort mitt bästa prestationsmässigt och att ta igen allt på ett år verkade inte som något min självdiceplin skulle räcka till.

Under den kommande sommaren blev jag gravid och fick en ny sort styrka. Jag var tröttare än någonsin men samtidigt mer vaken än jag varit tidigare. Jag ville inte längre bara fördriva tiden, jag ville faktiskt göra något av den också.

Jag tentade upp flera kurser under året och även när min dotter var född åkte jag flitigt till skolan och satsade på höga betyg. När jag tog studenten var mina betyg okej, inte mer än så. Jag pluggade upp matematiken på distans , och hade tillslut full behörighet åtminstonde.

När det blev dags för att söka in satt jag klistrad framför skärmen och sökte 20 stycken olika sjuksköterskeutbildningar, chanserna att jag skulle komma in såg inte så ljusa ut. Jag försökte för att hålla hoppet högt läsa statestik från tidigare år, men tyvärr var det ingen trevlig läsning alls. Så långt som ögat kunde nå hade ingen med mina poäng tagit sig in så långt som det fanns statestik på.
När urval 1 kom tillbaks hade jag på något mirakulöst sett tagit mig upp på reserv 32 på mitt 17e val. Jag tackade ja till reservplatsen och tänkte att det ju var kul att ha sett hur allt gick till åtminstonde och anmälde mig till komvux. Skam den som ger sig.

För att bättre mina chanser inlede jag en "karma-kampanj" något som fick Max att tycka att jag var galen. Den senaste månaden har jag på heltid mer eller mindre spenderat min tid på att hjälpa tanter över vägen, plocka upp vantar till barn och lämna tillbaks hittegods. Ju mer poäng ju större chans tänkte jag.

Igår kväll öppnade jag försiktigt min ansökan som nu hade resultatet från urval två.
Jag var antagen!

Nyfödd, ja eller född på nytt

När jag var gravid med min dotter i vecka 19 började jag blogga, det var visserligen inte min första blogg, men den ända jag haft som jag själv tyckte var något att läsa. Efter att hon var född försökte jag vid två tillfällen blåsa liv i min blogg, men intresserat saknades från min sida. Jag var inte längre inspirerad, hade inte längre lusten och framförallt tiden.

Det där med tid är väl fortfarande en bekymmer, men nu finns lusten i alla fall och då kan man alltid få tiden att räcka till.
Jag befinner mig helt plötsligt på en ny sida i mitt liv, och jag är väldigt nyfiken men samtidigt livrädd för att se vad som väntar där.