Vi är på G!

Den senaste veckan har varit mycket mörk, tung och jobbig. Varför? När man driver vår familj och pusslar ihop städning och hem med skola, dagis, jobb och plugg, kalas, födelsedagar och annan skit så rasar allt när den ena går i graven. Vi behöver vara två. Idag ser vi ljuset.

Min fina sambo

Han är otroligt söt. Han är helt förälskad i sin lille son och säger saker som "Han kommer ta världsrekord i bla..bla..bla". Han är precis som de flesta föräldrar. Övertygade om att just vårt barn är lite bättre än andras barn. Lite smartare, lite snällare, lite duktigare, lite sötare. Jag försökte förklara för Dennis att även om Wilmer är helt fantastisk så är han säkerligen på samma nivå som andra bebisar i samma ålder om än lite sötare. Han fortsatte "Nej men alltså han är så Stark och duktig och vill så mycket, han är OVANLIGT stark....".

Jag tycker han är söt när han tittar med kärlek på Wilmer. Imponeras av stabil nacke och stora rapar. När Engla var nyfödd var jag inte ett dugg bättre. På BB kom den ena mamman efter den andra fram och sa "men gud så söt" när de tittade i den lilla sängen, det blev ALLTID obekväm stämning eftersom jag aldrig tittade tillbaka och sa detsamma. Jag tittade istället med lite medlidande helt och totalt ointresserad av deras bebis. I min värld fanns det bara Engla, jag hade redan fått det bästa och därför kunde knappast något i deras sängar fånga mitt intresse.

Denna gången känner jag mig mer som de där mammorna som kom fram då. På familjegruppen tittar jag, awwar mig, fångar ögonkontakt med de andra bebisarna och tycker alla bebisar är otroliga. Men samtidigt hade ni hört hur jag och Dennis håller på i den där gruppen hade ni kräkts.. "Wilmer kan detta, Wilmer gör så, Wilmer sover hela natten, Wilmer är alltid glad." Vi gillar vår bebis helt enkelt och hur mycket jag än anstränger mig för att inte skryta så lyckas jag inte. Varje gång tänker jag, jag måste skärpa mig folk gillar inte människor som skryter.

Engla är min idol!

Lite fraser från dagen.

"Mamma, mamma, ho ho...MAMMA. Jag har tränat!! Nu får jag äta godis. Häll upp det i en skål tack!"

"Mamma, jag har linne på mig, Fröken Sara och jag ska ha det på oss på gympan. FAKTISKT."

"Pappa Dennis, du är fin i den tröjan, du ser ut som en tomte och pappa max på samma gång.."

"Mamma säg att jag är knäpp! (jag sa nej, men hon ber mig igen, jag säger därför, du är knäpp...) Fåååår man säga KNÄPP eller?!! Nej mamma det får man inte. Säg INTE knäpp!"

"Vilka snyyyyygga skor han har!" Det sista kom under halvåtta hos mig, maten var inte ett dugg intressant."

8 timmar och 1500 spänn för...

Josefin och Lina var underbara och var barnvakt till Engla hela dagen lång. (07-22). Visserligen till Englas stora förtjusning men ändå. Vi åkte bil i totalt 8 timmar och 30 minuter. Trotsade blåst, snö och hala vägar. Allt var självklart billigt. Men, hur kan det vara att de säger nästan 2000 kronor i kassan och ändå har jag mest köpt strumpor. För 19,90:- dessutom. Hur kan lite strumpor och schampo kosta 2000 kronor? Och frågan är om det inte är mer ekonomiskt att köpa strumpor från låt oss säga... Armani?! Men kul var det!

ni ser jag gör tummen upp?

När sommarkurserna skulle sökas förra våren satt jag med min stora syster och gjorde detta. Vi läste sida upp och sida ner vad som fanns. Massor av flummiga och roliga kurser. "Sociologi är ju intressant" säger min kära syster. Okej tänker jag, sociologi är intressant.

Kan lova att varje medlem i Stevens familjen sedan fick engagera sig i min kurs för jag ens skulle nå upp till godkännt. Det var inte min grej kan vi lite enkelt beskriva det. Boken jag så glatt nu håller i är världens mest värdelösa bok där jag inte för en sekund förstod vad jag läste. Kanske inte författarens fel, utan snarare min bildnings. Men hur som helst. I min hemtenta ingår att beskriva de sociologiska och pedagogiska effekterna och då helt plötsligt tjänade vi in pengarna på denna värdelösa bok. Pedagogik boken är heller ingen fara. Dennis gjorde samma misstag som jag , fast i ett annat ämne.

Mamma jag har en ny duk..

Kitchig va??!

Alla hjärtans dag!

Vaknade av att Dennis kom smygandes in i rummet med en massa paket. Trots att jag var trött och inte alls sugen på att vakna tvingade jag upp ögonen, nyfiken som ett barn över innehållet. Efter att Engla och Wilmer fått sina paket åkte Engla till dagis och jag och Wilmer åkte till skolan för att möta Dennis som redan var där. Basgrupp där vi tittade på våra "motiverande samtal" som vi spelat in. Hemskt tyckte jag. Varför gör kameran om rösten? Nä, jag vet, jag pratar så. Men i min värld pratar jag hyfsat normalt och är inte alls så jobbig att lyssna på. Jag lider med er.

Nu är bilen städad och Josefine och Lina som skall vara barnvakter till Engla i morgon är informerade och förberädda. Jag är livrädd. Första gången som vi på riktigt har barnvakt vilket känns läskigt!

Vi ser marken! Kom igen våren, vi väntar!

Minns ni skåpet?

För några veckor sedan, ja kanske till och med månader sedan blev jag och Dennis ovänner. Vi bråkar sällan på riktigt men denna gång stod det härliga till. Någon del av mig kände då ett oerhört tvång att göra något som Dennis inte vanligtvis skulle vara överförtjust i, så jag köpte ett skåp. Inte nog med att jag köpte ett skåp som väger runt 100 kilo, dessutom fick Dennis bygga ihop det. Efter en vecka 1 vardagsrummet som "spel" skåp, trots att vi ännu inte äger några spel så ångrade jag mig. Jag ville ha det som klädskåp. Sagt och gjort. Dennis flyttade skåpet genom hela lägenheten till sovrummet. 1 vecka senare var nytt golv på gång. Skåpet flyttades åter igen till köket. Där står det nu. Eftersom vi hamnade lite i samma läge som med spelen. Ett skåp till något vi ännu inte har slutade det med i Fredags att jag köpte mängder av porslin.

Fråga Dennis vad han känner kring det här skåpet, jag tror han hade uppskattat det.

Underbara helg!

Helt fantastisk helg har vi haft. Fint väder, underbara vänner. God mat, mer god mat, och massa mys. Vi pratat, skrattat tills vi gråtit, diskuterat och bara varit. Engla har varit på sitt bästa humör och Wilmer varit som alltid. Glad. Dessutom har vi hunnit med att fixa hemma en hel del och shoppa lite. Och nu alldeles nyss skrev jag klart det mesta av veckans uppgift, en hemtenta om folkhälsoproblematik.

tittut!

Efter en supermysig fredag med vänner och god mat i överflöd är vi nu uppe och redo för en lördag åter igen tillsammans med vänner.

Våra barn blev helt till sig av sitt nya rum. Och ja, Wilmer gillar mat, något problem med det?

Dennis skyller på anknytningen..

Vi var på föräldragruppsträff idag. Trevligt! Där visades en film om anknytning och hur man skall prata med sitt barn och förbereda det på vad som komma skall , tillexempel vid blöjbyte.

Kommer in på toaletten som jag 30 minuter tidigare städat och som luktade härligt av rengöringsmedel (innan Dennis och Wilmer besökte den!). Mitt fram på golvet ligger nu en öppen bajsblöja och den rena dofter är långt borta.

Jag: "Dennis vafan!"
Dennis: "Men det är ju jag som läser mest tidning här inne, det är jag som bestämmer vilka som skall ligga överst"
Jag: "Men vafan har du möblerat om tidningarna också, jag läser väl också... Det var blöjan jag syftade på"
Dennis: "Men det var bara för jag var tvungen att prata med Wilmer om vad jag gjorde och samtidigt ha ögonkontakt, det går inte vika ihop och slänga blöjor då också, då förstör man vår viktiga stund.
Jag: "Det är ditt försvar? Bajsblöja på golvet 10 minuter innan vi ska ha gäster pågrund av anknytningsjobb?"
Dennis: "Ja, tänk va illa, de ger osäkra första gångspappor prestationsångest av de där filmerna, tänk om jag missat något...."

Wilmer sover nu som en stock och jag känner mig helt slut efter att ha besökt gymmet. Jag försöker vara stark, tänka på hur fantastisk känslan av att vara i form är, motivera mig, men gud vad jag längtar till kondisen är bättre och träningen blir lättare. Bebisar är verkligen en enkel match och man jämför med att återställa kroppen efter en graviditet. Men det går, det viktigaste är att man tänker positivt.

I dag motiverade jag mig själv med en ny mp3 spelare och snygga hörlurar till. Det hjälpte, jag lyssnade på Lily allen - fuck you och tänkte fuck you kroppen, nu tar jag dig! Nästan så jag flera gånger ville hoppa på bandet av glädje, jag gjorde inte detta. Tänkte att det skulle kunna uppfattas som märkligt om någon plötsligt börjar hoppa och skratta av lycka när man står på bandet. Det är liksom inget rätt, det är fel att känna lycka på bandet.

Ni vet den där blicken..

Bebisar har en förmåga att titta på sin föräldrar och se ut som om dom tycker att dom är dumma i huvudet. Det är helt otroligt. Man pratar bebisspråk, beundrar och gör sig till och möts av en 2 månaders bebis som ser ut att tänka, "herregud är du min mamma, du ser verkligen dum ut".

Som små tanter och gubbar fulla med visdom. Men inte Wilmer. Han tittar på mig med en blick full av beundran. Han ger dom största leendena och gapskrattar när han ser mig, nästan så jag börjat inbilla mig att jag är humoristisk. Wilmer tittar inte dömande, inte med förakt eller allvar i blicken, han bara garvar.

underbara barn..

Engla är så glad för sin lillebror och pysslar, myser och leker med honom. Hon tröstar, sjunger, pratar och tillrättavisar oss när vi gör fel. Jag säger "Wille är du lite hungrig, du vill nog ha mat". Engla svarar genast "Mamma bebisar kan inte äta mat, han är för liten, han vill ha tjock! (tjock är Englas ord för bröst). Först fick jag världens vackraste, underbaraste lilla flicka och sedan en minst lika fantastisk son. Mitt karma konto verkar vara väl balanserat.

Min nya frisyr är det som håller oss vid ytan

3 timmar och 20 minuter senare var jag redo att möta världen som en lite fräschare tvåbarnsmamma. Helgen var hemsk då jag drabbades av hög feber och minns det hela som i en dimma, bråk med familjer och ledsna barn. Stress och mycket plugg med en skrikande väldigt missnöjd Wilmer. Det var mycket helt enkelt. Nu har vi precis avslutat hälsodagarna i skolan och i morgon blir det sista dagen skola för den här veckan.

Och just det, vi sover i vardagsrummet eftersom de lägger nytt golv i vårt sovrum och jag har träningsvärk i mina ben som från en annan planet efter areolatesen i måndags som dödade min rumpa. Detta i kombination gör mig till en ynklig typ.

Nu skrev vi av oss det, nya tag! I helgen hoppas vi på Fredagsmys med vänner.