Vi dansar!

Till och med Wilmer gungar fram och tillbaks, men i ärlighetensnamn så börjar jag må illa. Skit i det, vi dansar lite till! Engla är lycklig. Hon sjunger låtsas-engelska, dansar, skrattar och drömmer sig bort. Jag lär Engla tvivelaktiga danssteg och sjunger högt med i texten. Wilmer äter rån. Nu bytade vi äntligen låt. "Mamma varför ligger du på golvet?!" Nej alltså Engla det där är inte jag, det är Veronica Maggio... "Ehh Nej mamma, det är DU!". Okej, jag är tydligen dum också!

Okej, jag hänger inte med.

En liten del av mig vill gråta, en annan del av mig jubla! Wilmer håller på att bli stor och jag hänger inte med.

Till lunch idag bad Engla om makaroner och köttbullar, trött som jag är idag tyckte jag det lät som ett bra förslag. Samtidigt som jag delat Englas köttbullar i bitar öppnade jag locket till Willes barnmat och möts genast av en "jättestor" ärta. Herregud tänkte jag, snacka om att de behövs tänder här! Jag tar upp en sked med mat och tänkte att "äsch, han fixar säkert ärtan" och möts då av en HEL köttbulle. Jag tittar på burken, tänker att de måste stå fel, 8 månader?! Men det står vad det står. Jag försöker hitta en förklaring på burken , typ något i stil med "mat för 8 månaders bebisar med munnarna fulla av tänder". Det finns ingen sådan text. Jaja, tänker jag. Semper vet väll bäst och ger Wilmer köttbulle, ärtor och morötter. Ingen kunde varit gladare än han just då. Kan ju tillägga att jag nu lagar mat till hela familjen, herregud de 12 kronorna per burk som det ända kostar kan ju lika gärna struntas i om maten ändå inte är delad!

Bara jag

Det var med nöd och näppe jag kunde lämna Spanien, självklart skulle jag sakna havet, stranden, värmen, folket, maten. Det mesta. Men först och främst, Lambrusco Rosso, billigt, svalkande och gott. Fjortisvin menade min syster, men vem bryr sig. Jag är ju för tusan bara 22. Hur som helst, jag kollade ju natruligtvis upp möjligheterna att dricka detta vin i Sverige. Dom var små. Systemet hade ett par Lambrusco, men de var fel. Hur som helst, efter att ha beställt hem via systembolaget alla typer av Lambrusco dom kunde lösa så gick jag ändå bort till Rosé hyllan. Läste noga på alla viner och hittade den sedan. Flaskan förmodlingen ingen annan mer än jag skulle ha köpt. Rosa flaska, rosa namn, rosa innehåll.

"Ett ungdomligt vin med smak av geléhallon, smultron och med en viss touch av bubbel"

Underbart!

Kusinerna Piff och Puff


Vi är tillbaka i Sverige efter fyra helt underbara veckor i Cabrils. Underbart att få ladda med ny energi genom att bada i det varma havet, sola dränkt i salt på stranden och njuta av billigt vin och ett för stort antal kladdkakor.
Här hemma njuter vi just nu bara av att vara hemma men börjar bli duktigt trötta på Wilmers vattkoppor som hindrar oss från att umgås med nära och kära, inte bara vattkopporna är vi trötta på förresten utan Wilmer med för den delen. Men vi har hopp om honom fortfarande.

Nu väntar vi på att Wilmer skall vakna och äta sin Lunch så att vi kan promenera till stranden sen!

Prutt-Wilmer

Vi älskar vår tokboll. Lättroad är det minsta man kan kalla honom!

Hejdå!

Engla har pratat hela veckan om att åka till Gala och storkusin Junia. Om spanien, sol och värme. Tiden tycks inte ha gått fort nog. I dag var det i alla fall dags att säga hejdå till Förskolan och vännerna där , men ännu värre. Bästa kompisen Elsa. Sötnosarna har lekt och myst och det var vilda protester när jag började känna stressen rinna över mig när jag insåg att jag inte packat och därmed åkte hem. Klänningen som en gång var vit (typ i morse) fick Engla till hennes stora lycka ha på sig idag. Den tålde både sandlådslekar, vattenkrig och korvgrillning!

Tänk på jorden

Bild lånad från Babyshop.se

Känner det har blitivt lite mycket köp, köp , köp här i bloggen idag. Kan bero på att jag är pank. Ni vet hur det är, man hittar alltid tusen saker man vill ha när man inte har pengar. Den här hade jag dock inte köpt ändå, pengar till trots, eftersom jag redan har en. Men för er som inte har en och som känner att ni har ett behov av en. Babybjörns babysitter är toppen. Om den är bättre än någon annan? Vet inte, jag hoppas innerligt. Om inte annat så har den ett bra 2a hands värde.

För att återgå, Babybjörn släpper denna fina 70- tals inspirerade babysittern för att hedra 70-talet. Underbar tycker jag som gillar allt fult.

De senaste veckorna har varit mycket, lite mer än vanligt. Därför har också bloggen varit död. Till en början pågrund av tidsbrist, senare pågrund av "var ska jag börja syndrom". Gud va jag låter negativ i min ton idag. Jag hör det själv, illa illa. Men inget att skrämmas av, jag är inställd på någon typ av irritations-sarkasm-ironi-inställning idag, i morgon vaknar jag rosig om kinderna och sprudlande av energi och glädje. Tyvärr roas jag inte ens av mig själv idag och ännu mindre Dennis. Stackaren. Alltid synd om mannen, mannen med hans jobbiga kvinna.

Missoni + Bugaboo = sant

Ingen stor världsnyhet kanske. Men fantastiskt. Jag råkar ÄLSKA missoni, sällan jag har råd att köpa något men njuter av deras frotté när jag torkar händerna åtminstonde. Att jag älskar vagnar och då först och främst Bugaboo är väl inte heller någon nyhet. Bugaboo är visserligen en skitvagn, men å andra sidan den bästa skitvagn som finns på den sketna vagnmarknaden som finns.

Dennis sa för ett par veckor sedan när jag upptäckte detta juvliga. "ALDRIG, DET KOMMER ALDRIG HÄNDA. Det blir ingen ny vagn".

Hur som helst. I morgon runt 13.00 väntar vi fint besök. Som är här för att stanna. Välkommen nya fina härliga Bugaboo bee.

Det var detta min blogg behöver

Massor av saker gjorda idag. Tvätt, disk, laddat min mp3 spelare, duschat, lockat håret. Inga av de här sakerna tillhör det normala för mig. Duschen möjligtvis, men det är väl så långt som jag sträcker mig. Anledning. Jag har så tråkigt.

Saker jag borde göra? Plugga till Akuttentamen, leta upp min mobil som försvann någonstans på Englas rum, umgås med människor? Till och med Wille goes bananas på sitt babygym, skriker och slår aggresivt på sina saker. Frustration.

Kvällspromenad med solen på väg ner måste nog vara bland det bästa. Blev på allvar gråtfärdig av lycka. Vi behöver ingen bil, vi har friska starka ben och underbar omgivning. Men så kommer verkligheten ikapp oss. Ett par månader, sedan vänder det igen. Nu blir det söndagsmys i soffan för att avsluta en perfekt helg!

två töntar är bättre än en

Två töntar är bättre än en. Underbar spegelbild tycker Wilmer.

Om ni ser mig och Dennis på stan och undrar varför vi ser så sura ut så är det för att vi är det. Sura helt enkelt. Vi går upp, äter lite, bråkar lite, gnäller lite, tjaffsar lite. Ibland är vi vänner med den varar inte så länge. Vi älskar varandra men herregud vad vi hatar varandra. Det är okej. Vi behöver sova. Wilmer sov två timmar inatt. Inte en sekund på hela dagen. Dessutom har vi två ton tvätt i soffan, smutsigt, rörigt och för få kvm. För att förstå vilken nivå vi är på kan vi ta dagens citat: Dennis säger följande i lugn och trevlig ton vilket är rätt sjuk egentligen med tanke på vad han säger. "Du är lika trevlig som HITLER, eller det var kanske hårt. Nä egentligen inte. Du är som hitler, men han var åtminstonde trevlig ibland!". Nu ska vi ha tacosmys och gos! Engla vill ha gruppkramar och provar nya klänningar och Dennis och jag är tillfälligt men härligt vänner <3

Dennis, jag älskar dig. Du är fantastisk. Vi behöver bara sova och dricka lite sprit.

Dop

Hittade dena fina dopklänning inne på Kappahl idag, en del ur deras Vintage stories kollektion. Underbar tyckte jag! Vi har bestämmt oss för att ha en dopklänning som Dennis hade på sig när han döptes, förutsatt att några fläckar går bort i tvätten. Förhoppningsvis gör dom det, annars har jag lagt undan denna. På torsdag är det dessutom klubbdag med 25% för alla medlemmar så då skall ni passa på gott folk! Nu lät jag sponsrad. Det är jag INTE, men jag blir det gärna. Var så god och skicka på bara. Jag är lättköpt!

Blev lite dopsnack idag på Lunchen med mammagänget, bra när man kan få lite inspiration från andra. Vi kommer hålla dopet i all sin enkelhet, extra bra med kreativa idéer från andra då!

Wilmers dag

Har haft en mysig morgon med Wilmer idag. Mys i soffan, lek i gåstolen och nu ska vi iväg på spädbarnsmassage. En del har de bra. Jag har en nerv ikläm på vänster sida som gör fruktansvärt ont och hade inte sagt nej till mammamassage också. Men , den som inte gnäller han får.

Nicky STHLM?!!

Okej. Diskutionen kring brevet fortsätter. Dennis vill nu längre inte prata med mig. "Det är ju bara TUR jag har jobbat på posten och sett brev som ser ut så, 5000 tusen, nej 10.000 kanske. En hel vecka var jag där. " Han muttrar och ser mycket förargad ut.

Har engla börjat skriva?

Ursäkta detta slitna inlägg. Vi mjukstartar idag kan man säga. Dennis satt och fixade lite vid datorn och kom då på vi var tvugna att skicka iväg en sak. Jag är lite av en kontrollfreak och kände nästan mig stolt när jag utan att lägga någon kommentar sa adressen till Dennis som kånpade ihop brevet. För en sekund tänkte jag säga "du kan skriva adressen på de sista dopinbjudningarna också". Men hejdade mig. Jag vet ju hur det brukar se ut när killar fixar brev. Hittade nu brevet samtidigt som jag satte mig här vid datorn och blir nästan chockad. Det ser bättre ut på bild kan jag säga. Ett barn hade gjort detta prydligare. Adressen mitt på kuvertet lite till vänster? När jag skrattar åt honom får jag kommentaren "Skratta du jag har ju fan till och med jobbat på posten, det ska se ut så!". Okej, vi säger väl det då. Han hotade mig förövrigt med att starta en blogg där han enbart ska skriva om min svagheter om jag publicerar det här, så nu har ni något extra att se fram emot. Och när vi ändå håller på. Vi har ju glömt att berätta att Dennis även satte sig på mig mammas 60 års tårta. På riktigt. Vi hade rumpavtryck i tårtan.

En nyfödd liten Wilmer i pyjamas i storlek 50!

Lille Wilmer börjar bli stor. På Bvc besöket i måndags visade vågen 6800 gram och 67 cm på linjalen dessutom låg han inne med ett toppen humör! För varje cm Wilmer och varje gram han går upp älskar vi honom ännu lite mer. Vilken kille!

Nu kör vi!

De senaste dagarna har varit underbara men herregud vilket tempo! Har precis satt mig i soffan för att försöka slappna av för första gången sedan i lördags. Engla var mer än nöjd över helgen då hon han med både biobesök, museumbesök och blev bortskämd med presenter och godsaker av våra vänner både i söndags, igår och idag. Wilmer däremot tycker helgen har varit skit.

Egentligen har vi bara haft tre riktigt stora problem de senaste dagarna. För få timmar på dygnet, lite bajsbekymmer för Wilmer, och mitt hår som sänkte mitt humör varje gång jag tänkte på det vilket var ganska ofta. Här talar vi inte om en dålig hårdag utan en dålig hårvecka.

Allting löser sig heter det och efter lite sömn vaknade både jag och Engla pigga i och för sig men av att vi sov i bajs. Wilmer var supernöjd som ni kanske kan förstå över att det äntligen var här men Engla var äcklad. Jag var mest förvirrad.

Håret löste sig genom att en kund inte dök upp till sin tid och jag därmed som om det var mitt liv det handlade om snabbt gav vagnen till Zara och Maria, sprang genom stan för att flåsande sätta mig till rätta i frisörstolen.

3 timmar senare, amning under värmefläckten med folietäckt huvud (vilket fick Wilmer att kikna av skratt) och 1300 spänn fattigare kände vi att vi var redo för tempo igen. Det ska vara gott att leva!

Min sambo behandlar mig som prinsessa och jag älskar honom för det

Jag somnade på soffan igår kväll och blev slutligen inburen till sängen som vara nybäddad men nytvättade lakan. Vaknade vid 10.00 i morse av en puss på pannan och en sambo som bad mig mata Wille full så de kunde gå till marinmuseumet för lite lek. Wille blev matad och klar och godispåsen från igår kom in. Trots att vi så sent som igår kväll såg en dokumentär om mat (food inc, se den!) så tryckte jag bort alla tankar om diabetes och njöt.

Nu är klockan 12, jag har skrivit lite c uppsats, ätit godis, sovit lite, tittat på tv i sängen. Jag är redo för dagen. Klockan 3 kommer Åkte och Sofie hit för Hockey-eftermiddag. Ja ni trodde väl inte min sambo fjäskade utan anledning.

Bästa åren av mitt liv

För 2,5 år sedan körde Mamma, jag och mina systrar upp min soffa, en madrass, en kastrull, en spjälsäng och några leksaker till Karlskrona. Jag hade en ipod touch och lite kläder, någon tusenlapp på kontot. Jag fick till min fasa veta att blodprovstagning övades på varandra och att jag skulle skriva en C-uppsats. Ryktena gick om den hemska humanbiologitentan och den långa äldreomsorgspraktiken.

2,5 år senare minns jag alla dom sakerna med glädje, min toma lägenhet, mitt första rör blod, dagen vi hämtade humanbiologitentamen, till och med den lååånga äldreomsorgspraktiken. Man växer flera meter på en utbildning och lär sig saker om sig själv.

Nu är det inte långt kvar, ska sätta mig och kolla lite på C-uppsatsen nu, på något sett känns det som om det är det vi har kvar. Det sista hindret vi ska hoppa. Och jag ska hoppa som om jag bara har en chans!

Engla i maj förra året på besök hos Morfar

Den 15 Maj åker jag till Paris med mamma och mina syskon. Sedan vi flyttade ut och mer sällan träffas och framförallt jämnt har med våra pojkvänner kände vi att man måste organisera upp våra träffar lite mer. Familjemys utan killar. Wilmer får dock följa med men har absolut ingenting att säga till om. Vi vill shoppa, äta, shoppa igen och bara ha det bra. Mamman och den äldre systern vill gå på museum, så det får vi väl kanske ställa upp på en stund. Jag har sedan tidig ålder lärt mig uppskatta museumshops och caféer där jag och min mindre syster brukar landa rätt fort.

3 Juni åker sedan jag och mina fina barn till spanien för kusinmys och försäkran om sommarvärme.

Vardagskaos i all ära men idag är det FREDAG! Frågade Engla i morse om hon visste vilken dag det är idag, första gissningen "Pengadagen?!" Nää, tyvärr.."Godisdagen?!" Nästan... "Fredagsmysdagen?!" Ja!!!. Fredag!

Förresten. Bilderna är tagna när jag helt fashinerad bevittnade Englas reaktion på att behöva sitta kvar till alla ätit upp.

Vi älskar vår Engla. Veckans bästa:

Engla som var med Sofie(vän till mig och Dennis)för att handla lite fika tar upp 1 euro, 2 danska kronor och 1 svensk krona ur sin jackficka. Sedan tittar hon med stora ögon på Sofie och säger, "Mamma sa jag skulle köpa munkar för pengarna!". Sofie tittade på pengarna och på lilla Engla som lät väldigt övertygande och köpte lite munkar. Sedan tog Engla Sofie i handen, gick med bestämmda steg ut ur butiken och in på polarn och pyret för att sedan titta på Sofie återigen, nu med en informativ röst "Nu ska jag leka en stund där borta, du kan titta på kläder så länge så går vi när du är klar."

Jag tycker inte om munkar, har aldrig gett henne pengarna, men visst. Polarn och pyret har vi kanske besökt någon gång.

Nej jag slår inte mitt barn.

Ni ser butterheten han har i blicken. Det bruna märket under ögonen. Röda märken över mage,och lår. För den oerfarne hade man misstänkt , olycka och kanske rent av barnmisshandel. Så är inte fallet. Det här handlar om ett klassiskt fall av instinkt. Jakt. Han vill iväg efter rådjur och älg, känna blodsmak.

Nej okej. Men om jag skulle prata lite mer klarspråk. Vi lämnar Wilmer på rygg i babygymet, lämnar rummet någon minut och kommer tillbaka för att upptäcka till vår förskräckelse att Wilmer ligger med huvudet mot väggen i ett hörn. Han har vänt sig, tagit spjärn med dom små fötterna och ålat iväg.

Man ska inte måla fan på väggen men jag vet vad ni tänker, jag kommer få det tufft, ett helvete skulle somliga kalla det, andra skulle säga underbart. Jag återkommer med min defination efter han börjat gå och fått upp farten.

Jag och Engla bjuder på den här!

Eftersom jag är själv idag när Dennis är på jobbet fick jag av någon smart anledning för mig att soliga, lediga lördagar när man dessutom inte har tillgång till assistans med barnunderhållning, då ska man städa kylen och skafferiet, vika tvätt och rensa. Ni kan ju gissa hur populär jag är här hemma idag. Men efter att vi tagit oss ut till lekparken och njutit av friskluft är jag åter i lä. Jag håller mig fortfarande, tillfälligt borta från Englas "black list".

Nu klär jag och Engla Wilmer i alla hennes gamla kläder. Små söta bodies med blommor och röd-rosa byxor. Dennis hade inte gillat detta kan jag lova men Wilmer, han skrattar och showar.

Vi älskar vår Bebis. Herregud vilka kinder, vilka fötter, vilka små söta ben. Alla dessa leende, skratt, dregelpussar och gos. Han är underbar. Alltid glad. Gillar livet, mat, musik och bröst.

Vi borde alla lära oss mer av Wilmer.

Hemtenta suger

En vecka. Åtta frågor. Inte speciellt svårt, inte komplicerat. Men fy farao vad tråkigt. Därför sitter jag och min tentapartner som vanligt timmarna innan inlämning och svär. Jag har en ökad respekt på jurister, lagar kan vara det tråkigaste i världen näst efter att sitta i kö på banken.

Världens finaste Engla i helgen när vi hade tjejkväll hon och jag!

Engla har haft det lite kämpigt den sista tiden och är stundvis inte den glada tjej vi känner. När hennes värld tillfälligt rasar kämpar jag för att hålla mitt huvud ovanför ytan och vara den mamman hon förtjänar och behöver. Svårt i en värld full av okunskap och feghet. Får försöka fokusera på det positiva, vara lycklig över den kunskap vi ändå stundvis möts av och inte slås ner av de som inte vågar se.

Dop

Vi har bestämmt oss för ett litet dop för de allra närmsta, släkt och vänner. Platsen blev efter en del om och men Karlskrona, det är ju trots allt här Wilmer är född, jag och Dennis har träffats och på något sett det mest naturliga valet. Engla och jag har suttit och fixat lite med inbjudningarna idag och nu återstår det bara att komma ihåg att posta dem!

Det är svårt det där med Dop tycker jag. Jag tycker traditionella Dopklänningar är gräsliga, och hade önskat en söt liten naturfärgad/vit stickad liten kostym, lite lantkänsla. Men. Nu blir det nog det traditionella ändå. Om vi inte skulle springa på det jag föreställer mig, att gå till en skräddare kännas lite väl. Eller, kanske inte. Vi får ser. Det verkar som om vi skall ha Dennis dopklänning om allt faller väl ut.

Sen försöker jag förhandla till mig en blomsterkrans på Wilmers huvud, Englas är redan bestämmd. Vet inte riktigt varför men Dennis känns inte helt såld på idén.

På Englas dop kostade lokalen och tårtan 6000:- tillsammans. Onödigt dyrt och tråkigt då det kändes snålt och tråkigt eftersom det typ blev det. Denna gången har vi fått låna en fin lokal gratis(vi har bytt stad, i Karlskrona finns lite fördelar) och kommer inte köpa en tårta för 3000 (eftersom vi inte är idioter längre), vad vi bjuder på vet vi inte riktigt än.. Men allt sånt löser sig!

Wilmer skall hur som helst bli ett av Guds barn, lika bra att vara på den säkra sidan och varför inte göra livet lite intressant och passa på att sammanföra våra familjer för första gången! Den som filmar det kan nog tjäna en rejäl hacka!

Vi uppdatera lite och långsamt, varför? Vi kämpar fortfarande med sjukdomar, treåringar, bebisar och skola. Lite sol så är vi nog på det igen! Tillsvidare är det prioritering av egentiden som gäller vilket i mitt fall fullständigt går åt till vår härliga soffa.

Min dotter har en lista

Engla har en lista. En såkallad "black list". Hamnar man på den är man körd. Det hon gör är att hon poängsätter familjemedlemar efter hur dom behandlar henne.

Innan Engla föddes och faktiskt även när hon mindre så lovade jag mig själv att jag ALDRIG skulle bli en sådan mamma som höll på att göra mig till, ändra måltider eller aktivitet. Jag skulle inte ge efter! Nu jäklar. Jag skär bort kanter på mackorna, ordnar rosa kalas, köper nya servetter efter klagomål på att de inte var rosa nog. Vi stänger av musiken i bilen, tar bussen till förskolan, förhandlar och mutar. Trots detta hamnar vi gång på gång på den där jäkla listan.

"Mamma, du är mycket snällare än pappa, han är en tråk-pappa!". "Nej inte mamma, hon är dum , bara pappa!" "Mamma, kan jag få ha Wille här, han är inte dum" "Mamma, jag vill inte vi ska ha en bebis längre!" Mamma, både du och pappa är dumma"

Om man säger NEJ hamnar per automatik på listan, hur länge varierar. Trots detta blir det ju en del nej, allt är inte förhandlingsbart. Det bästa med hela dagen är faktiskt att jag inte hamnat på listan en endaste gång, när jag skröt för Dennis menade han att det var för jag fjäskar. Jag tror han är avundsjuk, han har nämligen legat på listan hela dagen.

Förlossningen

Såhär 3 månader senare är det roligare än någonsin att tänka tillbaka på den där iskalla natten i november när Wilmer äntligen ville komma ut. Min förlossning var en riktig drömförlossningen, främst för jag lyckades behålla lugnet (åtminstonde tidvis) och höll mig lugn, avslappnad och fokuserad. Den nedersta bilden när jag ligger och håller för ögonen sammanfattar min förlossning bra. Jag tycker inte om när folk tycker synd om mig eller försöker trösta, jag blir arg och obekväm av det och låg därför och höll för ögonen hela den första halvan av förlossningen. Tog bort ett finger och gav ögonkontakt när jag blev tvungen att hälsa på någon ny, annars gav jag alla order och statusuppdateringar (typ , nu trycker det, eller jag vill ha lustgas nu osv) med händerna för ögonen. Lustgasbilden borde egentligen inte fått vara med, när jag väl fick den hade jag så ont att jag hade svårt att behålla lugnet och inte helt släppa kontrollen och klarade inte av att hålla eller koncentrera mig ordentligt på den då mina händer skakade vilket gjorde att jag kände ett rent och skärt hat mot masken. Däremot fick jag 1 riktigt skön fylla innan jag helt la ifrån mig den, underbart men knappast smärtstillande.

Jag har dålig verklighetsuppfattning.

Hittade lite bilder på datorn som jag faktiskt inte sett förut. Samtliga tagna dagar innan Wilmer föddes, och herregud vilken mage. De flesta bilderna är för osmikrande för att jag ska kunna lägga ut dem här men de här två bjuder jag på. Bilden med det vita linnet har jag med av en anledning. Linnet jag har på mig är ett gravidlinne, ett linne som jag svor över på slutet. "Hur fan kan dom göra gravidkläderna så små att inte ens gravida med så liten magen som jag kan få på sig dom!". Precis så lät det. Nu när jag ser den här bilden inser jag en sak. Min mage var inte liten, inte ens lite. Den var enorm!

Lilleman

Vår solstråle är nu lite mer än 3 månader. Han kan (när humör och vilja finns) vända från mage till rygg, skratta högt, jollra. Han sover hela nätter, har fått två sprutor i sina små lår, är 64 cm lång, väger 6300 gram. Gladast blir han när storasyster ägnar tid till honom, riktigt ledsen blir han när något gör ont, en syster som kramar för hårt, en mamma som inte är uppmärksam på saker som kommer flygande eller en pappa som glömmer mystiska saker i blöjan (fråga inte..!). Vår lilla kille börjar bli stor och tycker nu att babygym, träleksakerna på babysittern och händer och fötter är underhållning, något han tycker är riktigt tråkigt är bilåkning.

Wilmer tyckte han hade väntat länge nog och det som började med nya skedar och mat ordentligt upplagt slutade i ren matkaos. Men en härlig sådan. Först en mycket chockad min, sedan en mycket misstänksam, sedan en äcklad och tillslut en lycklig. Wilmer doppade ner hela handen i maten och slickade sedan händerna rena! Himmelriket gjort av puré.

Vi är på G!

Den senaste veckan har varit mycket mörk, tung och jobbig. Varför? När man driver vår familj och pusslar ihop städning och hem med skola, dagis, jobb och plugg, kalas, födelsedagar och annan skit så rasar allt när den ena går i graven. Vi behöver vara två. Idag ser vi ljuset.

Min fina sambo

Han är otroligt söt. Han är helt förälskad i sin lille son och säger saker som "Han kommer ta världsrekord i bla..bla..bla". Han är precis som de flesta föräldrar. Övertygade om att just vårt barn är lite bättre än andras barn. Lite smartare, lite snällare, lite duktigare, lite sötare. Jag försökte förklara för Dennis att även om Wilmer är helt fantastisk så är han säkerligen på samma nivå som andra bebisar i samma ålder om än lite sötare. Han fortsatte "Nej men alltså han är så Stark och duktig och vill så mycket, han är OVANLIGT stark....".

Jag tycker han är söt när han tittar med kärlek på Wilmer. Imponeras av stabil nacke och stora rapar. När Engla var nyfödd var jag inte ett dugg bättre. På BB kom den ena mamman efter den andra fram och sa "men gud så söt" när de tittade i den lilla sängen, det blev ALLTID obekväm stämning eftersom jag aldrig tittade tillbaka och sa detsamma. Jag tittade istället med lite medlidande helt och totalt ointresserad av deras bebis. I min värld fanns det bara Engla, jag hade redan fått det bästa och därför kunde knappast något i deras sängar fånga mitt intresse.

Denna gången känner jag mig mer som de där mammorna som kom fram då. På familjegruppen tittar jag, awwar mig, fångar ögonkontakt med de andra bebisarna och tycker alla bebisar är otroliga. Men samtidigt hade ni hört hur jag och Dennis håller på i den där gruppen hade ni kräkts.. "Wilmer kan detta, Wilmer gör så, Wilmer sover hela natten, Wilmer är alltid glad." Vi gillar vår bebis helt enkelt och hur mycket jag än anstränger mig för att inte skryta så lyckas jag inte. Varje gång tänker jag, jag måste skärpa mig folk gillar inte människor som skryter.

Engla är min idol!

Lite fraser från dagen.

"Mamma, mamma, ho ho...MAMMA. Jag har tränat!! Nu får jag äta godis. Häll upp det i en skål tack!"

"Mamma, jag har linne på mig, Fröken Sara och jag ska ha det på oss på gympan. FAKTISKT."

"Pappa Dennis, du är fin i den tröjan, du ser ut som en tomte och pappa max på samma gång.."

"Mamma säg att jag är knäpp! (jag sa nej, men hon ber mig igen, jag säger därför, du är knäpp...) Fåååår man säga KNÄPP eller?!! Nej mamma det får man inte. Säg INTE knäpp!"

"Vilka snyyyyygga skor han har!" Det sista kom under halvåtta hos mig, maten var inte ett dugg intressant."

8 timmar och 1500 spänn för...

Josefin och Lina var underbara och var barnvakt till Engla hela dagen lång. (07-22). Visserligen till Englas stora förtjusning men ändå. Vi åkte bil i totalt 8 timmar och 30 minuter. Trotsade blåst, snö och hala vägar. Allt var självklart billigt. Men, hur kan det vara att de säger nästan 2000 kronor i kassan och ändå har jag mest köpt strumpor. För 19,90:- dessutom. Hur kan lite strumpor och schampo kosta 2000 kronor? Och frågan är om det inte är mer ekonomiskt att köpa strumpor från låt oss säga... Armani?! Men kul var det!

ni ser jag gör tummen upp?

När sommarkurserna skulle sökas förra våren satt jag med min stora syster och gjorde detta. Vi läste sida upp och sida ner vad som fanns. Massor av flummiga och roliga kurser. "Sociologi är ju intressant" säger min kära syster. Okej tänker jag, sociologi är intressant.

Kan lova att varje medlem i Stevens familjen sedan fick engagera sig i min kurs för jag ens skulle nå upp till godkännt. Det var inte min grej kan vi lite enkelt beskriva det. Boken jag så glatt nu håller i är världens mest värdelösa bok där jag inte för en sekund förstod vad jag läste. Kanske inte författarens fel, utan snarare min bildnings. Men hur som helst. I min hemtenta ingår att beskriva de sociologiska och pedagogiska effekterna och då helt plötsligt tjänade vi in pengarna på denna värdelösa bok. Pedagogik boken är heller ingen fara. Dennis gjorde samma misstag som jag , fast i ett annat ämne.

Mamma jag har en ny duk..

Kitchig va??!

Alla hjärtans dag!

Vaknade av att Dennis kom smygandes in i rummet med en massa paket. Trots att jag var trött och inte alls sugen på att vakna tvingade jag upp ögonen, nyfiken som ett barn över innehållet. Efter att Engla och Wilmer fått sina paket åkte Engla till dagis och jag och Wilmer åkte till skolan för att möta Dennis som redan var där. Basgrupp där vi tittade på våra "motiverande samtal" som vi spelat in. Hemskt tyckte jag. Varför gör kameran om rösten? Nä, jag vet, jag pratar så. Men i min värld pratar jag hyfsat normalt och är inte alls så jobbig att lyssna på. Jag lider med er.

Nu är bilen städad och Josefine och Lina som skall vara barnvakter till Engla i morgon är informerade och förberädda. Jag är livrädd. Första gången som vi på riktigt har barnvakt vilket känns läskigt!