Såhär 3 månader senare är det roligare än någonsin att tänka tillbaka på den där iskalla natten i november när Wilmer äntligen ville komma ut. Min förlossning var en riktig drömförlossningen, främst för jag lyckades behålla lugnet (åtminstonde tidvis) och höll mig lugn, avslappnad och fokuserad. Den nedersta bilden när jag ligger och håller för ögonen sammanfattar min förlossning bra. Jag tycker inte om när folk tycker synd om mig eller försöker trösta, jag blir arg och obekväm av det och låg därför och höll för ögonen hela den första halvan av förlossningen. Tog bort ett finger och gav ögonkontakt när jag blev tvungen att hälsa på någon ny, annars gav jag alla order och statusuppdateringar (typ , nu trycker det, eller jag vill ha lustgas nu osv) med händerna för ögonen. Lustgasbilden borde egentligen inte fått vara med, när jag väl fick den hade jag så ont att jag hade svårt att behålla lugnet och inte helt släppa kontrollen och klarade inte av att hålla eller koncentrera mig ordentligt på den då mina händer skakade vilket gjorde att jag kände ett rent och skärt hat mot masken. Däremot fick jag 1 riktigt skön fylla innan jag helt la ifrån mig den, underbart men knappast smärtstillande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar