Ikea, det låter så enkelt.

Zara berättade att hon varit "inom" Ikea och köpt en lampfot. Grattis! Här har jag sedan jag flyttat in försökt komma på olika smarta lösningar på hur möbler från Ikea på ett så smidigt sett som möjligt skall flytta in i mitt gansk så tomma hem. Inte så enkelt som det låter skulle jag vilja säga. Bil med krok som kan dra släpp hittas tillslut, men med en chafför som inte vågar köra släp. Misslyckat. Ikea hemkörning var en idé till jag insåg att om jag skulle ta mig dit (300 kronor tur och retur) så skulle jag ha 1 minut på mig att byta tåg och annars vänta på stationen i 3 timmar , allternativt ta en buss som skulle leda till 1 timmes väntetid när den väl var framme. Allt detta resandet för att sen betala Ikea 700 kronor för hemkörning och därefter vänta ca 4 dagar innan de kör hem de. Det tredje alternativet var ju naturligtvis att beställa från hemsidan, kanske också det billigaste och smidigaste alternativet, men förutom två veckors leverans tid och 495 kronor i frakt så kunde man självklart inte beställa just de stolarna som jag ville ha.

Så där har ni det, inte så lätt skulle jag vilja påstå. Om ni ändå tycker att jag ser negativt på saken så lägg till en vanligtvis väldigt glad 1 åring som av någon okänd anledning AVSKYR bil,buss och framförallt IKEA.

Äntligen!

Första veckan på utbildningen var ganska så lång, massor av nya intryck, männisor och information. En del mer chockerande för mig än annat men så roligt!
Tre roliga veckor har nu hunnit gå vilket har gått hur fort som helt och roligare blir det på tisdag då vi ska ut på vår första hospiteringsdag. Jag ska vara på Kirurgen vilket känns väldigt spännande och vårt hanledare har haft som i princip ända uppgift att under hela dagen idag svara på alla våra frågor och lugna våra nerver (något som verkar omöjligt).

Nu är det i alla fall Torsdag och därmed helg för min del, Anna åker till Malmö om en stund och jag och Engla blir själva till på Lördag då hennes Farmor kommer på besök för att fira hennes 1 års dag.

Efter kaoset

Var ungefär 3 veckor sedan jag skrev sist, och jag tror egentligen inte någon i min omgivning vet om att bloggen finns. Inte än känner jag.

Åkte för ganska precis 3 veckor sedan till Karlskrona för första gången, jag hade under några jobbiga timmar packat ner mitt hem i en transport och visste inte vad jag skulle förvänta mig. Jag fick ingen direkt information om lägenheten jag skulle titta på mer än att kvinnan i telefonen på karlskrona hem sa "alltså alla har ju egen smak så jag vet ju inte vad du kommer tycka". Okej, tack för hjälpen! Men hur som, stannade efter en del letande framför ett helt okej hus som råkade ligga mittemot min blivande skola! Drömläge. Gick med nervös steg in och hoppades på det bästa och blev därmed väldigt glad när jag gick in i en helt-okej-snygg-lägenhet som var stor och rymlig (enligt mina vara-nöjd-med-allt-man-får-i-malmö ögon) och perfekt för mig och Engla. Packade snabbt in , åkte till kontoret och skrev kontrakt och en sväng förbi elbolaget och fick igång elen. Sedan blev det tyst, Engla somnade, min familj åkte hem och jag stod ensam kvar, ingen tv, ingen dator, ingenting egentligen.