Jaha

Sminket är klart. Kläderna likaså. Humöret är på topp och Engla sover gott. Men... Så insåg jag att jag inte ska ut fören om tre timmar. Känns som om det hade varit läge att ha någon bra film och godis hemma nu. Men nej, självklart har jag infört någon dum regel om att vi bara äter godis en dag i veckan här hemma. Känns väl sådär nu.

Ingen bebis längre

Engla fick ju som nämnt post för en stund sedan.

Två söta sommarklänningar som hon har att växa lite i. När hon skulle få prova den andra sprang hon iväg och hämtade en gummisnodd till håret som hon fått syn på och försökte allt hon kunde att placera det i håret. Efter ett tag när det inte gick blev hon lite irriterad och lät mig hjälpa.

Resultatet? Nja, jag vet inte riktigt , hon är ju på godväg.. Det är tanken som räknas.

Är vi verkligen så få?

Vad jag vet finns det cirka 4000 Olgor i sverige. Lustigt nog finns tre av dom på min utbildning, men det är en annan historia.

Trots att det alltså finns över 4000 Olgor i Sverige lyckades både den brittiska och den Svenska posten lista ut att det var mig dom menade. Helt otroligt tycker jag.

Man kan ju i och försig gissa till sig att det är SWEDEN det skall stå där vid SW. Och kanske möjligtvis delar av mitt efternamn.

Bra gjort Posten!

Plast i Musli

Fick precis en blå liten plastbit i min Musli. Så liten att den knappt syns men visst är det ett fall för kvällsposten. Måste garanterat vara någon form av av Musli-motståndare som placerat den där i syfte att skada alla Musli ätare! Eller ska jag kanske ta det mer personligt än så? Har jag anledning att tro att det är den där killen i kassan på Willys som jämnt flörtar som insett att det inte kommer bli något och därför placerat plastbiten i min Musli för att hämnas.

Måste nog helt klart gräva i det här.

Äntligen

Vaknade i morse och insåg att jag inte har någonting att plugga. Ingenting alls. Kursen är avslutad och jag är ledig fram tills måndag! Nu ska jag i och för sig flytta i helgen, och jag har inte ens skaffat flyttkartongen, ännu mindre börjat packa som ni kanske då förstår. Men jag känner mig fri och ledig! Vädret skriker bikini och jag är inte den som bråkar, självklart blir det bikini idag! Ska strax in till stan och förhoppningsvis hämta nycklarna till min nya lägenhet, spännande då jag aldrig sett den. Så nu håller vi tummarna gott folk!

Ikväll ska jag försöka till mig och Engla till saltö och grilla och titta på bål, och i natt ska Gulli fira att hon bara har 7 år kvar till 30!

Jag är nog rätt lugn som mamma, oroar mig inte för mycket. Skulle jag vara rädd för att Engla ska bli förgiftad av allt som man absolut inte ska äta (enligt mig) men som hon lyckas stoppa i munnen ändå skulle jag vara en väldigt stressad person. Men jag brukar resonera lite i stil med "är det giftigt kommer hon spotta ut det" och när det kommer till allergi så är jag en av dom som hävdar att vi tvättar händerna för ofta och bor för rent.

Detta har fungerat ganska så bra, när alla andra barn låg sjuka i vinterkräksjuka på Englas dagis var hon ensambarn där. När samtliga av hennes vänner låg med feber och snor lekte Engla pigg och frisk. Och så har det varit fram tills i dag.

Jag nämde på Dagis innan idag att Engla aldrig varit sjuk, hon har aldrig ens haft feber. Något de blev lite chockade över. Lite snor och snörvel är det alltid men inte mer än så.Men till det värsta. Jag glömde säga "peppar,peppar, ta i trä".

Kvällen avslutades med en matt Engla som ville mysa (mellan leken) i mammas knä och somna till ljudet av tvn i soffan. Med 39.2 graders feber.

Och jag har förvandlats från vansinnigt trött till en orolig hönsmamma som springer in och ut med termometer och alvedon och som helst av allt vill bära in Engla till mitt rum och ha henne riktigt nära.

Det är nu jag blir tjock

Jag och Ulrika möttes i skolan i morse. Vi var trötta, stressade, oroliga och ganska så uppgivna. Vi tog först en och en halv timme till att överanalysera vår tenta. Idiotiskt eftersom det endå inte finns något att göra längre. Sedan satt vi och deppade när vi insåg att vi var körda. Riktigt körda.

Efter att ha insett att vi förmodligen inte skulle fått något ordentligt pluggat i skolan (då alla i hela byggnaden också satt och överanalyserade sina tentor) så bestämmde vi oss för att åka in till stan och plugga. Valet var enkelt. Vi skulle besöka Systrarna Lindqvist så klart.

Detta är och jag menar det verkligen, världens bästa café. Allt smakar magiskt, det är helt osanolikt hur någon med sina två händer kan baka bullar som smakar så bra. Men vänta nu, jag är inte klar. En fika med vaniljbulle och hembakad fralla med grönsaker och ost plus dryck för 34 kronor! Som om inte det var nog så bar de ut det till oss och lagom till våra glas var tomma kom hon ut hela vägen ur cafét med en bringare och frågade oss snällt om vi ville ha mer. Vid de här laget stirrade jag bara på denna kvinna som måste vara en Ängel.

Det är nog inte okej alltså

Engla springer om kring som en galning här hemma just nu, jag plockar undan och diskar efter maten lite. Plötsligt kommer Womanizer på. Jag ser hur Engla stelnar till, vänder sig till mig och börjar skratta. Nu står vi här som två galningar och dansar för fulla livet. Hon har riktigt snygga danssteg! Hörde mig själv vid några tillfällen säga "Engla titta på mig då!" Och så visade jag något nördigt Mtv dansa på rumpan move. Nej det är inte okej de här alltså. Inte konstigt hon dansar som hon gör, det är ju jag som lär henne.

Hade en underbar lördag med Truls och Miranda i slottsparken i helgen som var. Vi åt thaimat och pratade om Bröllop och studier. Miranda Läser till Jurist, jag till sjuksköterska och medans vi pratade så stötte vi på visa , låt oss kalla dom "krockar". Miranda frågade mig hur det hade gått på redovisningen vi hade haft i veckan och jag svarade ganska kort och snabbt
"Det gick bra, vi sjöng en sång"

Miranda blir tyst en sekund innan hon tittar lite förvånat "Sjöng en sång?"

Mitt svar blir utan minsta tanke på att det jag sagt var konstigt "Ja, en sång..."

Tystnad

"Men alltså, vi sjöng en sång för att lätta upp stämningen lite..."

Tystnad

Jag nu lite mer fundersam "Hjärtat är vår stora pump som pumpar runt allt blod,... tralalalala"

Tystnad.

Miranda: "Okej, det där är nog inget som någon på min utbildning provat..."

Tystnad.

Det jag fick välja

När Engla föddes var det en del diskussioner kring vad hon skulle heta, något som en del av er säkert minns. Det hela slutade med att hon hette "bebisen" till ungefär 2 månaders ålder. Det fanns helt enkelt inget namn som var fint nog ansåg jag som mamma. Max ville Freja, ett namn som jag tycker väldigt mycket om. Men av något idiotisk anledning (minns inte exakt) så vägrade jag låta honom få den äran. Vet att vi satt där med papprena på bordet redo att skriva vilket namn som helst tillslut.

Till och med en lång variant med bindesträck var aktuellt bara för att vi var för envisa för att låta den andra vinna. Hur som helst vaknade vi tillslut och insåg att vi måste ta vårt ansvar som föräldrar och välja ett namn som fungerar på en framtida toppchef eller skådis eller vad som helst. Ett namn behövde hon ju.

Namnet Engla var ett av de namnen jag tyckte sämst om från början men tillslut det enda som jag kunde tänka mig att gå med på. Det var ju trots allt inte Freja.

Att bestämma ett andra namn lät ju alltså som omöjlig uppgift för två envisa åsnor. Men när jag fastnade för namnet Wilhelmina (orten min pappa är ifrån) var ju turen på min sida, Wilhelm är nämligen Max andranamn. Och lär er nu detta. För att få igenom sin vilja skall man alltid låta mannen tro att det var hans idé.

Engla döptes Lördagen den 8e November 2008 till Engla Wilhelmina.

Förmodligen en världens vackraste plats.

Jag lever

På riktigt. Jag stressar från tidig morgon till sen kväll med att hinna vara allt det jag vill vara. Stressar med inlämningar och tentor. Umgås med vänner och har kul. Tänker på mig själv och på andra. Leker i parken och njuter av Englas helt underbara personlighet. Trots att det är mycket stress just nu känner jag mig mer levande än någonsin, kanske är det alltid så.

Innan jag blev mamma

Engla spenderar dagen med Pappa och Farmor idag, därmed är jag barnfri. En väldigt konstig känsla. Jag har varit utan Engla sammanlagt 4 gånger vid det här laget och kanske är det första gången idag som jag på allvar kan uppskatta egentiden detta ger mig.

Har ätit frukost i lugn och ro, pluggat på en nivå som är okej dagen innan tenta, städat lite, dansat runt i underkläder mycket (frågade mig då och då om jag verkligen brukade göra detta innan jag fick barn men vem bryr sig, kan man så ska man.) Lyssnat på dålig musik utan oro att skada Engla. Har provat samtliga av Zaras kläder (hon åkte härifrån tidigare) och haft tid att både sminka mig och fixa håret (!).

Men, så kommer detta men. Vad gör man sen? Har kommit till poängen då dansa runt i underkläder gick från ganska härligt till rätt töntigt.

Ibland undrar man

Hittade precis den här bilden, fick genast ett leende på läpparna. Kommer så väl ihåg när jag och Zara tog den här. Vi tog flera bilder den här kvällen, på de flesta av dem syns bara jag. Det var meningen, tanken var att vi skulle visa att jag nu var så stor att jag kunde dölja en hel Zara. Nu är i och för sig Zara väldigt liten, men jag var också stor.

Av bilden att döma verkade jag inte själv förstå hur stor jag var med tanke på att linnet som är i storlek 32 ser väl kanske lite litet ut.

Lite tankar.

Jag tänker att min blogg är oerhört ful. Detta är alltså något jag är medveten om men inte hinner eller orkar göra något åt. Tid är det ont om just nu skulle man kunna säga.

En annan sak jag tänker är att jag hatar att betala räkningar, något jag precis gjort. Det är så obegripligt tråkigt att jag nästan i trans läser siffrorna för mig själv. . 4578....8754... Ja ni fattar. Detta är så tråkigt att jag önskar att den enda räkningen jag behövde betala är den som jag betalar för att någon annan gör jobbet åt mig.

Sen insåg jag precis att trots att jag stressat mest hela dagen för att hinna med allt så har jag fortfarande inte hunnit med hälften. Tvätthögen växer (igen!) , tre viktiga samtal som borde varit gjorda för en vecka sedan är fortfarande inte gjorda, här är fortfarande inte städat, inte heller har jag börjat packa. Kunde ju vara en idé eftersom folk runt om kring nu börjar bli stressade åt mig.

Ja, sen var det ju det där med tentan jag borde plugga på och som jag själv anser att jag gör konstant men som fortfarande inte sätter sig.

Allt om Kondomer

Skall jag numera veta. Precis allt faktiskt.
Ja Engla med för den delen som följde med på utbildningen som ett praktiskt exempel på vad som händer om man inte använder sig av de små rackarna. Okej, inte riktigt så kanske, Engla är ju trots allt ett resultat av kärlek. Men hon var med i brist på barnvakt och det gick ju utmärkt, hon lekte med kondomer, åt baguetter och njöt i fulla drag av uppmärksamheten.

Att se det alla andra går förbi

Har precis kommit hem efter en lång dag ute på Hospitering. Denna gång på ålderdomshem, och nej jag känner inget kall! Har torkat lite bajs, lyft på lite bröst, torkat lite mer bajs, smörjt in närmare 100 år gamla fötter och försökt ge de gammla ett skratt. Jag lyckades nog ganska så bra tror jag, tanterna frågade i alla fall hela tiden "va heter du den där snälla?" och tittade på mig. Det låter väl bra?

Hur som så har vi en uppgift till i morgon där vi skall välja ut ett fall och granska, analysera och omvandla till ett etiskt problem. Man kan undra var problematiken ligger , man borde väl bara kunna välja och vraka tycker man med tanke på allt man läser i tidningar. Herregud , folk ligger och dör i sin egna avföring och hittas inte fören veckor senare. Är det inte så?

Nä det glädjer mig att kunna säga att den sanningen jag fått möta idag är en annan. Avdelningen jag har varit på hade en egen katt, hon var väldigt omtyckt. De hade bokklubbar framför öppenspis, de solade och hade ett eget spa, de åt kakor och fikade mest hela tiden, de skrattade och kramades och hade fullt av besökare. Men mitt i allt det fina fanns det där gnagande jobbiga sanningen. Åldern. För även om några tanter skröt och tävlde i vem som var äldst (en var 96 och kallade 89 åringen för barnunge!) så fanns det dom som ingen orkade prata med. En dement kvinna som med panik i rösten bönade och bad att någon skulle hjälpa henne, hon tog min hand och tittade mig i ögonen och bad om hjälp. Hon skrek av smärta när någon nuddade hennes fötter, hon mindes inte var hon var eller vem hon var. Hon kunde inte äta med de andra eftersom de andra boendena inte klarade av hennes ständiga frågor om vem dom var. Hon satt själv och åt i sin egen värld utanför gemenskapen , utanför de sociala, utan besökare och barnbarn. Utan att kunna delta i bokklubbar och promenader. Den enda gången hon fick någon som helst kontakt med livet var när det var dags att byta blöja. Något som skrämde henne och fick henne att skrika i panik och rädsla över att inte förstå vad som hände. Vad vi utsatte henne för.

Där har ni mitt problem. Etik inom vården. Personal som sliter med sina kroppar för att alla ska må bra, personal som masserar ömma fötter och muntrar upp när allt känns grått. endå finns hon där. Trots detta så sitter en kvinna framför ett akvarium och ropar på hjälp med hes röst. En röst alla för länge sedan slutat lyssna på. En röst som inte längre betyder något. Vem sätter gränsen för vart ett värdigt liv går.

En av de fyra etiska grundprincipen lyder "Principen om respekt för självbestämmande"
En annan , Principen att inte skada och principen att göra gott. Bra principer kan tyckas. Men någonstans väldigt svåra. Saker som för en friskmänniska är självklara, val vi aktivt göra varje dag försvinner helt plötsligt. Plötsligt kvarstar bara väldigt få och primitiva val. Val att inte äta, eller val att sluta leva.

Jag blir arg och besviken på mig själv när jag samtidigt som jag svarar, låt oss kalla henne "Greta" för femte gången att hon har betalat för kaffet, något hon egentligen inte gjort men något vi säger för att ge henne ett leende. Hon tackar varmt och hjärtligt för det goda kaffet, kaffe som inte serverats. Jag blir arg och besviken för att jag hör mig själv tänka;
varför, varför slår henne hjärta fortfarande. Varför är hon inte död. För trots att jag älskar Gretas humor, och trots att jag vill att alla människor skall leva ett långt liv så gnager känslan inom mig, klumpen i magen som säger att detta är fel. Är det ett liv, att inte kunna stå eller gå, inte kunna förstå, inte kunna se , vara rädd och arg. Att med lift lyftas ur sin egen avföring. Ett liv där det enda som egentligen finns kvar är konsten att tala, men till vilken nytta. Det är ingen som lyssnar längre. Dom bara väntar. Väntar på att kroppen skall ge upp och låta henne sluta lida.
Det gör ont.

Den sanningen som jag mött idag är en annan en den jag fått läsa mig till. Det är sanningen om lågavlönade kvinnor som sliter med sina ryggar och kroppar för att göra det bekvämt för andra.
Kvinnor som lever för att hjälpa och få de äldre att bli behandlade som de förtjänar. Kvinnor som får knytnävar slagna mot ansiktena men som fortsätter hjälpa med en lugn röst och berättar att de förstår att de slås av rädsla.
Detta är kvinnor som varje dag möter etiska problem. Gånger då de måste välja att inte lyssna. Gånger då de båda grundprinciperna om att inte skada och göra gott krockar och de blir tvingade till val där de inte kan urskilja vad som är vad.









(Jag är mycket väl medveten om att det arbetar även män inom äldrevården men i texten ovan talar jag om de kvinnor som arbetade på det hemmet som jag besökt under dagen. Där anställdes inga män då kvinnorna på boendet inte ville bli duschade av någon av de andra könet. )

Den var bra!

Ja den gick vi nästan på. Vi sitter i skolan som jag nämnde inlägget precis och "pluggar". Det låter bra i alla fall. Helt plötsligt kommer det fram två amerikanska killar och ber om "hjälp" med en tenta de skall skriva i morgon, de behöver hjälp med det svenska språket. Snäll som jag utger mig från att vara hjälper jag dom, vi skriver ingående om deras land, om deras intresse familjemedlemar. De tackar artigt för hjälpen och går. Nu står han minsann här igen bredvid, och den här gången berättar han story of his life på svenska. Bra svenska dessutom. Han berättar blandannat att han är ganska bra på svenska och att han bott här i 1 år och 2 månader. Känns väl sådär sant att de behövde hjälp att skriva 5 meningar på svenska om sig själv.

Jag hör förtillfället Gulli "VAAAAACKERT, vackert land. VVVVAAACKERT land. Som i VVVAAAckert." Känns som om hon också genomskådat dom med tanke på tonläget hon nu använder.

Vilken missär

När man själv gjort något man kanske inte anser var ett av alla de där "bra" beslut du tar så känns det skönt att ta med någon annan i fallet. Här har ni Gulli, tjejen som sprungit, tränat och levt på luft för att på fredag kunna komma i sin drömklänning, och vad ser vi? Ost, Bèasås, dressing, pommes, och vad är det där röda? Oj jo men självklart en berg av ketchup!

Det gick så bra...

Men ser ni så lycklig jag ser ut! Efter att ha gjort utmärkt ifrån oss på vår redovisning, jo men vi gjorde faktiskt det, så var vi tvugna att belöna oss lite. Vi har ätit onyttigt, vi har shoppat lite, vi har ätit lite mer onyttigt för att nu avsluta dagen i skolan med en påsegodis. Ja ni läste rätt, lite omvänt att avsluta dagen i skolan men så är livet för studenter som inte förstår allvaret av att plugga till en tenta fören knappt en vecka innan. Observera att bilden är tagen så att mina lår ser smala ut och mitt huvud ser ut som "master brain". Och angående min min på den översta bilden så talar den för att jag vet att det är fel, jag vet att jag inte borde äta béasås som dryper av fett och nyfriterade pommes på en tisdag men nu gjorde jag det ända och jag gillade det. Riktigt mycket till och med.

Man kan undra

Varför jag skulle jag vilja lägga ut bilder på en offentlig blogg där jag står med en gul ganska äcklig rock som skall skydda mot blod och gud vet allt, med en spruta i handen, ja i armen också för den delen. Bilder som är osmikrande på alla sätt och vis. Men, ja där är ett men. Dom är ju så vackra! Se så fint patientmöte, hur fint nålen har glidit in i venen medans jag kärleksfullt håller ett stadigt grepp, hur respekten för nålen lyser i mina ögon. Ja det är vackert helt enkelt. Det går bra nu!

Jag älskar mina vänner

Vi sitter vid varsin dator i mitt vardagsrum och "pluggar" i alla fall det vi påstår. Helt plötsligt utroper Elin "Nämen gud jag pruttade precis på riktig karlskoga dialekt. Kan det bli mer ärligt? Vänner ska vara ärliga!



Uppdatering:

Elin pratar nu även med sin mage "är det chokladen som gjort dig upprörd lille vän?"

Vi är koncentrerade!

Och nej, jag har inte börjat dricka Kaffe jag tycker bara man ser lite viktigare ut med det i sin hand än utan. Man ser productiv ut helt enkel. Lite som om man är en väldigt upptagen människa som dricker kaffe to go eftersom man har så upptagen att man helt enkelt inte hinner äta frukost hemma. Lite grann säger en kaffekopp i handen att man är lite bättre än alla andra. Jag borde verkligen börja dricka Kaffe, det hade varit bra för min imagé.

Skynda att älska

Har sträck läst Alex Schulmans debut under dagen och måste säga att jag tycker den är bra, riktigt bra till och med. Jag antar att boken passade mig lite extra bra då jag känner igen mycket av det han skriver då jag precis Alex växte upp med en pappa som redan hade levt ett liv, som redan hade provat vad familjlycka på allvar innebar och som jag oroade mig mycket för och fortfarande gör. Något man såklart gör när ens föräldrar blir äldre, skillanden är väl om dom är det redan när man föds. Kändes nästan som om jag läste om min egen familj, min pappa. Om oro och dåligt samvete om rädsla för att någon man älskar skall försvinna innan man hinner lära känna vem han faktiskt på riktigt är.

För mig som barn var pappor inte starka, dom hade svaga hjärtan och man skulle vara försiktig med dom. För mig som barn besökte jag sjukhus och höll min pappas kalla hand efter att han kämpat mot döden. För mig som barn fick jag frågan om jag var ute och gick med Morfar. För mig som barn fanns det ilska mot min mamma när hon bråkade med min pappa för han inte skötte sin hälsa, man skulle ju inte bråka med pappa, han kunde bli sjuk.

Jag växte upp med en äldre pappa vilket såklart påverkade på många sett , man kämpar på ett sätt emot tiden men samtidigt så får man mycket. Jag fick en pappa som kunde berätta för mig om världen, som kunde lära mig om allt jag ville lära. En pappa som överlevt det mesta och som kunde lära mig att det handlar inte om ålder, det är sinnet som räknas.

Det finns ingenting i min barndom jag skulle vilja ändra på , den har gjort mig till den jag är idag och för mig var den idyllisk och jag tror för honom oerhört viktig att få känna att han fick en andra chans att vara en pappa han kunde vara stolt över.

Och som bilder ovan antyder så är min pappa i sitt livs bästa skick och har precis börjat skriva ett nytt kapitel i sitt liv, kapitlet om att leva utan måsten.

(Bild lånad av Viktoria Löwenthal, viktorialowenthal.blogspot.com)

Söndagar borde avskaffas

Varför har man inte gjort det än? Är det någon som faktiskt tycker om söndagar? Långa, ångestfyllda och trötta. En bra beskrivning på dem faktiskt. Jag och Engla bojkottade i alla fall söndag idag och gick inte upp alls. Vi gick aldrig upp idag, vi har ätit, sovit, läst och dansat .... i sängen. Kan det bli bättre?

Hamna i dåligt sällskap

Är det bara jag eller verkar inte min dotter ha nästan vad jag skulle vilja kalla för "talang" när det kommer till att stöka till? Alla barn är duktiga helt klart, men jag finner det ändå otroligt att hon klarar av att ställa till med en röra som den här på under 10 minuter!

Jag ser helt klart likheter med min lillasyster Julia, bara hon hade kunnat lyckas med något liknande. Borde verkligen börja se upp när det kommer till Englas umgängeskrets tror jag bestämmt!

Ny sport

Engla har en ny sport för sig, hon flyttar på möbler mest hela tiden, en ganska så farlig sport kan jag som mamma tycka. Engla däremot tycker den är grymt rolig!

Har flyttat runt hennes lilla korgstol hela dagen och såfort hon hittat ett passande ställe har hon satt sig tillrätta och sett riktigt upptagen och fundersam ut. Efter 5 minuter har hon tagit sig ner på golvet igen och flyttat vidare i letande efter den perfekta platsen.

Läget under kontroll!

Ja tillfälligt i alla fall. Nu kör vi!

Jobbigt läge

Och kommer därmed inte uppdatera bloggen som knappt startades innan den pausades. Tråkigt men något jag finner nödvändigt för att lösa situvationen.

Den osminkade sanningen

Innan dagis

Var en trött morgon hemma hos oss men vi piggnade till fort när vi kom ut i det vackra vädret! Borde verkligen ta med kameran en morgon är så oerhört vackert påvägen till dagis. Engla var på gott humör när hon kom till dagis och verkade glad över att vara tillbaks efter en veckas uppehåll och jag kunde skynda iväg till skolan. Har hunnit med det mesta idag men än är dagen inte slut. Råkade visst av någon anledning ta på mig att göra vår presentation tills i morgon. Smart drag Olga!

Hemma är helt fantastiskt

Eller? Klev in genom dörren för ett par timmar sedan och kände ett inre lugn, vi är hemma! Lägenheten såg finstädad ut tyckte jag, något märkligt då jag inte kunde minnas att jag städat. Allt var lugnt och harmoniskt, väldigt bra med andra ord. Hemma känns bra tänkte jag!
10 minuter senare ser jag tvätthögen, tomt kylskåp, smuts överallt och det som jag tyckte såg ut som nystädat var nog snarare ett lager damm som gett smutset en matt ton.

Det går snabbt nu!

Engla utvecklas i rasande fart och är verkligen en liten tjej med personlighet och vilja. Så roligt att se när hon lär sig något nytt! Några exempel på vad Engla lärt sig idag,

• Om man drar av sig blöjan och kissar på golvet så blir det halt, man kan INTE gå i kiss.
• Om man gnäller en tre timmars tågresa så blir mamma TRÖTT.
• Man kan INTE åka skateborad i nya dockvagnen, den välter och man får den över sig.
• Om man kletar in mamma i mat som borde ligga i magen så blir hon orange.

Lite om hur vår dag har sett ut bara...

Tisdag!

Engla har precis blivit lämnad på dagis och jag har fått min morgonpromenad. Ger så mycket energi att gå längs havet! Ska strax gå och göra mig i ordning och gå till skolan, har inget på schemat så blir tentaplugg hela dagen lång, inte så kul kanske men väldigt nödvändigt.

Och nu kan jag sova!

Har promenerat längs med vattnet tillsammans med Gulli, Elin och Emelie och verkligen njutit över att ha så bra vänner. Blev på mycket bättre humör och Engla blev jätteglad att träffa dom innan hon tillslut somnade sött i vagnen. Dagar som de här kommer verkligen inte ofta och egentligen handlar det väl mest om brist på sömn i samband med stress men gud va jag är glad att den här dagen snart är slut. Nu känner jag mig avslappnad och njuter av lite egentid ,kan tänka mig att sova vilken sekund som helst!

Baksidan med att vara förälder

Är att när man har dagar som är lite mer än vad man känner att man orkar och klarar av måste man fortsätta med ett leende på läpparna. Den här dagen är inte riktigt vad jag önskade, jag är trött, Engla är trött, jag känner mig besviken, sviken och arg. Men mest trött tror jag.
Funderar på att vända på dagen, gå och köpa lite godis, en bra tidning och på samma gång få engla att somna i vagnen. Låter som en bättre idé va?

Måndag!

Engla vaknade redan vid 6 idag vilket passade ganska bra med min planering. Har precis powerwalkat, okej , tagit en promenad men det låter så mycket mer duktigt om man använder sig av det ordet. Hur som powerwalkat eller promenerat så är jag hemma igen nu i alla fall och ska hoppa in i duschen och vidare till skolan. På dagis var de glada över att ha tillbaks Engla och även hon verkade glad. Känns bra att det fungerar så bra som det gör och att jag vet att hon har det bra där. Idag är det HLR på schemat, kanske inte det jag sett fram emot mest under utbildningen men helt klart nödvändigt. Hoppas på att stämningen i vår basgrupp skall bli lite bättre snart, man kan ju tycka att det handlar om vuxna människor.

fel

Hur jag än gör ibland så verkar det vara fel. Om jag svara glatt, så är det fel. Svarar jag neutralt så är det fel. Svarar jag inte alls så är det katastrof. Något säger mig att det nog inte handlar speciellt mycket om mig. Att försöka möta någon som inte förstår att världen som den befinner sig i är en värld vi andra inte är en del i , en fantasivärld där verkligeheten blivit skev. Där något som är omöjligt, osanolikt och inte sant blir sanning, sannolikt och möjligt. Jag finns inte i den världen, jag är inte där och jag vill inte vara en del av den.

Söndag

Engla och jag har haft en riktig mysdag idag, städat lite, ätit sen frukost, badat och lekt lite. Ska om ett par timmar hem till Ulrika och Elias och äta middag och umgås. I morgon är det tillbaks till verkligheten, har många timmar i skolan i morgon och Engla skall tillbaks till dagis efter en hel vecka hemma.

Nu ska jag ta tag i lite tråkiga måsten, måste fixa med mammaledigheten inför i sommar och lite praktiskt inför flytten.

Blekinge är lite speciellt

Jo men det är faktiskt så. Allt är lite annorlunda, inga stora saker kanske men allt är lite speciellt. Människor stressar inte på samma sett, dom är lugna, pratar med en även om det är lång kö och kör sakta.
Stadsbussarna är i regel alltid sena och om man frågar dom varför får man svar som "vi kör människor, det är liv!! Bussarna är faktiskt de konstigaste här, som om det inte vore nog med att de alltid är sena så får man bara åka i samma riktigning på biljetten, så åka tillbaks på samma biljett kan du glömma! Sen flyttar människor på sig, ställer sig upp för tanter, hissar ner bussen när man ska gå på även om man är 20 år och lätt i benen och kanske konstigast av allt, dom är artig nog att fråga om man behöver hjälp med vagnen. Jag gillar blekinge, trots att man bara får åka i samma riktning på biljetten och det lätt blir köbildning då människor är pratiga. Mitt malmö känns inte riktigt som mitt längre, det känns som ett avslutat kapitel.

Vi flyttar!

Efter ganska precis 3 månader i denhär lägenheten som varit perfekt har jag gjort valet att vi ska flytta. Jag har blivit erbjuden nybyggnation på underbar adress och kunde helt enkelt inte tacka nej vilket var min första tanke. Området är perfekt, väldigt centralt men lugnt och precis vid vattnet (jo jag vet alltng är nära havet i karlskrona). Det obehagliga med att skriva kontrakt skulle väl vara att jag inte kunnat titta på lägenheten i verkligeheten då den inte är färdig än, men hoppas att den är upp till min förväntningar.
Som tur är har jag redan hunnit få underbara vänner som hjälper mig på alla möjliga tänkbara sett med flytten. Minns faktiskt inte sist jag hade vänner som de!

Söndagar

Har väldigt svårt för söndagar, men finns ju inget direkt bra sett att undvika dom så lika bra att försöka göra det bästa av dom. Engla vaknade precis och är på toppen humör, dansar okring i vardagsrummet och sjunger för sig själv. Otroligt egentligen hur fort musik kan bli en stor del av ens liv. Engla dansar nästan alltid, till alla ljud, oavsett om det är någon som visslar, vatten som rinner eller en telefon som ringer. Hon hör musik i allt!

Hm home

Har tittat ett par veckor på Hm´s nya home avdelning och bestämmde mig för att prova deras Lakan. Hade inga direkta förväntningar, hm är väl kanske inte precis kände för sin kvalité. Vilken överraskning! Dom är helt underbara, känns som att sova på lyxhotel varje natt, mjuka och sköna i satin. Bra HM!

Äntligen!

De senaste veckorna har utbildningen nått en helt ny nivå och jag älskar det. Trodde aldrig jag skulle göra något som känns så rätt. För varje dag som går kommer jag ett steg närmare mitt mål. Att ge en injection känns lite som vardagsmat redan och jag måste säga att jag är imponerad av mig själv, jag har det i blodet! Den här veckan fick vi utföra venprovtagning, ett prov jag varit lite nervös inför eftersom det känns "lätt" att gör fel! Jag var först ut och det gick utmärkt, min patient (gulli) överlevde! Jag kände mig säker på greppen och litade på mig själv.

Inom ett par veckor är det dags för tentan som beskrivs som "det värsta under hela utbildningen" och jag är minst sagt nervös, jag hart hört rykten om att jag till och med sjunger om cellernas funktion i sömnen!

Sol!

Efter 3 månader i ett grått och blåsigt Karlskrona kan jag äntligen se staden för vad den är, vacker! Sol och värme, glass och massa bus i parken var varit vad helgen bjudit på än så länge. Förra veckan var ganska upp och ner och inte mycket fungerade som det ska. Kaos! Men veckan bjöd också på en hel del positiva överraskningar!