vi är på skåneturne

Termin 5 nu kommer vi!

Tentan gick bra tack och lov vilket firades med en hel natts sömn. Vaknade halv 5 i morse och var pigg och kunde absolut inte tänka mig att sova mer så gick upp och pluggade lite. Nu sitter jag och försöker få ihop en cd till bilen. Dennis är nästan kräkfärdig över mina val, ni som känner mig och vet hur dålig musik smak jag har kanske förstår precis varför. Jag å andra sidan njuter i fulla drag, musik när den är som bäst! Och ni vet väl att det är den som kör som väljer musik.

Nu är klockan snart 08.00 och Engla och Dennis skall snart ta sig in till stan för frisörbesök för Engla och jag och Wille skall försöka städa här hemma och packa! Vi åker till skåne en dag tidigare pågrund av det dåliga vädret.

Tenta

Sitter i skolan nu och har precis skrivit min tenta. Nu håller jag tummar och tår för att det gick vägen. Ska lämna in min blankett om terminsuppflyttning också. Overkligt! Sista året!
Hoppas nu tentan gick bra för Dennis också. Inte roligt om bara en av oss klarar den, svårt att bli riktigt glad då.
Wilmer sover supergott i vagnen och var hur duktig som helst på tentan, men tröttheten han drabbats av kan förklaras med den enorma pigghet han upplevde i natt. Pappa Dennis var sådär glad över att morgonpasset började vid 05.00 i morse, och då hade ändå prinsen varit vaken ett bra tag.

Skönaste stilen

Äntligen har Wilmer börjat känna sig som hemma och umgås avslappnat. Han är dessutom underbart mammig och slutar gråta samma sekund jag tar i honom. Dennis är inte helt nöjd, det är jag. Våra grannar var uppe för att försäkra sig om att allt är bra med bebis, de hade nämligen aldrig hört honom gråta. Wilmer gråter ännu inte så ofta, men när det händer, då är han förkrossad och sårad och tårarna sprutar och underläppen darrar. Han går från helt lugn och sovande till det tillståndet på sekunder. När detta händer finns det två lösningar. Jay smith oavbrutet som sjunger, gärna tillsammans med Linnea från idol, eller mjölk.

Engla har lagt sig för kvällen och Wilmer slumrar i soffan på pappa. I morgon är det Tenta, semenarium för Dennis, basgrupp för mig och sedan lite förberedelser inför mitt semenarium på onsdag så jag gör nog bäst i att göra de andra sällskap på soffan.

Engla imiterar tomten...

morgonsnack..

07.30 väckte denna korven mig för andra gången, det innebär att jag bara matat en gång i natt och jag tror det var vid 5. En utmärkt natt med andra ord! Mer sånt Wilmer!
Resten av dagen har vi precis som jag planerade legat i sängen, pluggat och sovit om vart annat. Möte på eftemiddagen som gick bra och nu har vi precis ätit middag och ska strax lägga oss på soffan. Trötta familjen var det här!

Morgonstress hos familjen Stevens/Nielsen

Nu är Engla och Dennis på Englas förskola. Dennis har "kökstjänst" idag och skall se till så alla barnen blir mätta och glada. Engla älskar när Dennis är med på dagis och därför har det blivit ganska många tillfällen på senaste tiden. Jag och Wille har precis kommit hem och håller oss nog i sängen tills det blir dags för möte med vår handledare i eftermiddag. Ska plugga lite läkemedelsräkning härifrån så jag inte gör något idiotiskt misstag i morgon.

Julshopping

Jag och Wilmer har precis kommit hem efter att ha gjort stan en stund. Skönt nog inte så mycket folk idag och inte heller för snöigt eller kallt. En trevlig stund helt enkelt. Blev faktiskt lite kläder till mig själv. När jag kom hem och visade upp alla kläderna för min familj tittade Engla på mig samtidigt som jag försökte tränga ner mig i en tajt klänning. "VAD GÖR DU MAMMA?!" jag försöker trycka in min mage... "MEN DET GÅR INTE, DU ÄR TJOCK NU!!" sa min fina dotter innan hon började gråta. Tack!

Slutet är nära!

Och det känns helt fantastiskt. För varje tenta vi gjort de senaste året har det kännts som om en sten lossnar lite. Vi älskar Karlskrona, det var här vi träffades, här livet började på riktigt. Alla underbara människor som tog emot oss med öppna armar. Vår vackra stad. Men. Det är inte hemma. Nu ser vi slutet och vi är som barn innan julafton. Vi pratar om flytten, planerar, drömmer om att bli färdiga och flytta hem. Hem till skåne. Jag är dock inte bra på seperationer och kommer gråta floder när vi väl lämnar och vi har redan bestämmt att återvända varje sommar. Om ett år kommer vi vara ett steg närmare våra drömmar.

Bra fredag

Medans Engla skuttat av sig Energi på leklandet har jag och Wilmer varit hemma och pysslat. Vi har rensat min garderob, plockat lite, tvättat, beställt de sista julklapparna, slagit in paket, betalt räkningar och pratat med familj i telefon. Samtidigt har vi lyssnat på mysig musik, haft tända ljus och njutit av tystnaden och ensamheten.

Jag kom på en bra julklapp. Ett verktyg jag faktiskt efterfrågar varje gång jag föder barn. Någon typ av såg som kan dela mig i bitar (vid barnfödandet är det att jag inbilar mig att om man sågar av min rygg så slutar smärtan). En bit till Engla, en till Wilmer, en till Dennis och så kanske en bit till mina vänner också. Ja just det, en liten liten bit till mig själv också!

Jag funderade på en sak igår. Eftersom jag lyckades hoppas över hela latensfasen och öppningsfasen utan att känna smärta och började direkt på övergångsfasen för att sedan snabbt komma till krystfasen. Innebär det att jag skulle kunna ta mig direkt till krystfasen nästa gång? Det hade ju varit toppen. Krystfasen är en underbar fas då man vet att helvetet snart är över och att man är sekunder ifrån ren och skär lycka. Dessutom den minst smärtsamma fasen. Då borde jag med andra ord kunna föda ett (eventuellt) tredje barn utan direkt smärta.

Nä just det, trötthet, dela mig själv i tusen bitar för att räcka till, plugga, plugga vidare. Inte planera fler barn. Men hade ni sett gokinderna som ligger och sover här bredvid hade ni gjort samma!

Det där med Engla

En moster uppmärksammade något jag faktiskt är väldigt medveten om. Det är få bilder på Engla i bloggen just nu.

Jag tänkte lista anledningarna.

1. Wilmer är ny och därför lite extra spännande, ganska snart kommer vi säkert tröttna på att ta bilder på honom.
2. Engla är ALLTID naken, och nakenbilder vill vi inte ha på bloggen. (vi erbjuder kläder, vi faktiskt försöker förespråka dem vintertid men Engla vill vara "nakenfis").
3. Engla påstår att det kommer "sol" i ögonen när man försöker ta en bild, därför har alla bilder en hand framför ansiktet.
4. Engla vill absolut inte göra som jag vill, så vill jag hon ska stå framför en kamera i en sekund får vi bara med fartmolnet på bild från när hon avlägsnade sig.

Nu är i alla fall Engla på leklandet och när Dennis ringde uppjagad precis över vilken typ av hysteri med tre helt galna tjejer som slängde sig ut från olika höjder därinne kunde jag avgöra på skriket att hon har roligt! Dennis lär sova gott i natt.

jag förstår inte vad folk menar... vadå fel färg?

Torsdagar är bra dagar!

Jag älskar Torsdagar och alltid har alltid gjort. Dagen innan Fredag! Just denna Torsdagen känns extra bra. Två av tre semenarium och redovisningar avklarade. Dessutom kom den klarade tentan som en fin julklapp som var välbehövlig. I morgon blir det hemma dag med alla barn och försöka passa på när dom sover att skriva så mycket vi orkar på projektplanen, tanken är att sitta även en stund i kväll men vi får väl se vad vi orkar. Nästa vecka är det fullt upp som vanligt. Jobba på Englas dagis på måndag, samt möte med handledare inför projektplanen, Tisdag innebär tenta på morgonen och sen basgrupp. Onsdag är det semenarium och sedan gott folk blir det förhoppningsvis lite jullov då vi faktiskt bara ska njuta av att göra så lite som möjligt!

Ikväll ska vi lyxa till det med julbord här hemma. Vi har valt ut sakerna vi tycker om och struntat i resten och sedan istället lagt till sånt vi tycker bättre om. Tillexempel, bort med jansons och fram med potatisgratängen. Ris a lá malta har vi natruligtvis orimliga mängder av.

Inte vad jag önskat mig

Det blåser kallt så jag som sitter innanför fönstrena kan känna det. Jag ser att det yr snö ute och jag kan utan problem föreställa mig hur halt det är och vilket kaos bilkörning kommer innebära. Har seminarium om en timme så lika bra att ge sig i väg. Skit också, hoppas inte detta innebär min död.

Tack babybjörn!

För att jag fåt mina armar tillbaks! Jag har lärt mig en sak om Wilmer, lite mer än två veckor tog det. Han vill vara nära, nära. Alltså inte i bland, utan hela tiden. Helst tror jag att han hade velat krypa tillbaks in. Han vill hålla handen när vi sover, han öppnar ett öga då och då för att kolla så vi säkert är kvar, på dagen är det sova på magen som gäller och all övrig tid måste man hålla honom mot bröstet, räcker inte med famnen, inte nära nog.

Dagen började i alla fall toppen! Jag klarade min tenta! Dennis ringde först för att berätta om sitt eget resultat, han hade klarat den bra men missat lite på bland annat förlossningens olika faser. Han kan få skylla på att vår förlossning 3 dagar tidigare bara hade en fas i princip vilket var krystfasen så han blev kanske lite förvirrad av det. Efter en liten stund ringde i alla fall Dennis upp igen och berättade att han hade sprungit på tentarättaren som berättade att jag hade klarat den med så nära alla rätt som man kan komma! Bravo Olga!

Julklappsdilemma

Jag önskar mig ingenting. Verkligen ingenting. Jag har tänkt och tänkt men kan ändå inte hitta på något riktigt bra. Bra egentligen kan man tycka men jag är trots allt en riktig Stevens. För att förklara Stevens syndromet lite enkelt kan man säga att jag kan inbilla mig att det inte är så viktigt... fram till julafton vill säga. Då rasar världen om jag inte får något fint. Löjligt absolut, men sant.

Men i år är det ett problem till, jag är familjens ekonomiskt ansvariga, lite som ekonomichef här hemma. Jag beslutar kring det vi lägger pengar på och inte lägger pengar på. Just nu anser jag att familjens ekonomi har alla utgifter den behöver och bör ha lite inköpsstopp. Problematiskt då alla julklappar utom just min är klar.

De julklappar som jag trots allt lyckats tänka ut är utanför alla rimliga gränser, en resa för hela familjen, en kitchen aid och en söt plånbok från LV. Ingenting vår studentekonomi i juletider ber om. Jag för göra det klassiska helt enkelt. Önska mig snälla barn.

Dimmig onsdag

För att belöna oss lite bestämmde vi oss för att ha myskväll igår, oxfilé, god dryck, choklad, popkorn och tända ljus i alla rum. Supermysigt till en början men efter att Wilmer och Dennis var röda av värmeslag och Dennis försäkrat mig om att alla element stod på 5 av 5 insåg jag att det nog var mig det var fel på som hade gåshud och frös så jag skakade. Mycket riktigt, 39.0 visade tempen och jag låg några timmar och bara skakade okontrollerat i natt. Jag gick emot allt det jag själv lär ut, svalt i rummet existerade inte. Jag ställde mig i duschen, duschade tills jag blev rädd för någon form av brännskador och la mig sedan under två duntäcken invirad i en filt. Någon timme senare åkte alla kläder av och täcken ner på golvet och jag öppnade fönstret så vi hade storm i sovrummet. Ja ni hör, hysteriskt.

Vaknade med huvudvärk i morse men varken för varm eller för kall och har ändå lyckats plugga i dag. Däremot har jag haft dåligt med mjölk under hela dagen (för att jag är sjuk?!) vilket har gjort att Wilmer sitter fast vid mig, skam den som ger sig är hans motto. En riktig mammagris!

Så dålig uppdatering beror på att jag sitter som jag gör på bilden och har gjort stor del av dagen.

Bekvämlighet är ett hot mot männskligheten

Hur kommer det sig att när man inte hade något var allt mycket lättare? Man stod och frös när man väntade på bussen, man släpade på tunga matkassar, man bodde trångt, man skippade julpynt av ekonomiska orsaker, man tvingade sin ett åring att sova hos mamma eftersom man var rädd för mörkret. Man köpte kläder nästan i smyg för sig själv, man låtsades som om man inte såg när kortet drogs. Man åt en halv kyklingfilé för man tänkte att då räcker ju en hel i två dagar.

Nu gott folk är det andra bullar. Man skaffade en större lägenhet och fick grymt mycket mer att städa. Man skaffade tvättmaskin som gjorde att man blev bekväm och fick ett tvättberg utan dess like. Man köpte en skön soffa som man av någon anledning valde i vit, mer att tvätta. Man skaffade bil för att slippa åka buss, vänta på en buss verkar inte så jobbigt när man plötsligt skall gräva fram sin bil, skotta fritt för däcken, få in en vagn där bak och två gråtande barn, för att sedan skrapa rutorna invändigt och utvändigt. Då verkar det enkelt att vänta på bussen. Att man helt plötsligt hade råd att äta en hel kycklingfilé gjorde att man gick upp 10 sambokilon och därmed trots att man plötsligt rent tekniskt kan köpa kläder inte har någon lust till det.

För började man efter halva månaden längta efter lönen , för att kunna handla skit. Nu längtar man efter lönen för att lugna ångesten och visa sig själv att man faktiskt hade råd med räkningsberget denna månaden också.

två år sedan

För två år sedan flyttade jag ifrån malmö och en rad bekvämligheter. Jag bodde i en fin nybyggd lägenhet, tvättmaskin och torktumlare, vi hade en bra bil, sparkonto, jag var mammaledig och hade inte så mycket pengar men de pengarna jag hade gick till shopping. Jag hade det ekonomiskt ganska bra och betalade inte några räkningar, visste inte ens vilket elbolag vi hade. Allt sånt skötte Englas pappa.

Så flyttade jag och Engla, vi flyttade till en stor lägenhet på 90 kvadrat bara hon och jag. Med mig hade jag en spjälsäng, lite leksaker, lite kläder, en byrå och en bäddmadrass och en soffa jag köpt för 500 kronor på blocket!. De första två månaderna sov jag på en madrass på golvet inne hos Engla. Mat åt jag vid ett lånat soffbord. Jag och Engla hade ingenting, inte mycket åtminstonde. Eftersom jag tyckte det var för dyrt med buss gick jag varje dag över 3 timmar för att ta mig fram och tillbaks till dagis och till affären. Ofta när det bara var eftermiddag var jag så trött att jag inte orkade något mer än sova, min ben värkte och huvud dunkade. Men för att komma till poängen, jag mådde ruskigt bra. Jag mådde fysiskt bra och med det även psykiskt.

När jag bestämmde efter några månader i den nya alldeles för stora lägenheten för att flytta hände något. Jag gick in i min nya lägenhet, den var helt nybyggd och allt jag önskat mig, en takvåning med murbruk på väggarna och enorm havsutsikt i sovrummet, en chansning jag hade gjort efter att bara ha sett ritningarna. Efter att jag hade flyttat in den dagen skulle jag iväg hem till en vän som fyllde år, jag formligen strålade. Min hud har aldrig sett så bra ut, jag sminkade inte ens mig, tyckte inte det behövdes. Aldrig tidigare i mitt liv har jag mått så bra, på egna ben, ett hem jag älskade, nya möbler, och i fysiskt utmärkt form. Den kvällen träffade jag Dennis på riktigt, jag förstod inte vad som hände, fast i efterhand kanske mer än jag ville erkänna. Jag blev kär på ett sätt jag inte trodde på, jag trodde inte på den typ av förälskelse. När jag och Dennis skilldes åt dagen efter var jag helt nöjd med att bara haft den bästa kvällen i mitt liv, jag trodde det var bra så, att livet skulle gå vidare utan honom. 5 minuter senare ringer Dennis, han är på Ica och har handlat oboj till mig. Han säger att han trodde jag tyckte om det. Ett sätt för honom att säga att han var där för att stanna.

Det är helt sjukt tänker jag varje kväll, i min säng ligger två barn, det är hysteriskt trångt och inte speciellt romantiskt. Varje gång tittar jag på Dennis som ligger där mitt i högen och tänker, vad har jag gjort mot dig?! Han bodde i sin lilla etta, drack öl och spelade tv spel och lyssnade på hårdrock. Nu är han en stolt ägar till en kombi, stressar till dagis varje morgon, sover dåligt pågrund av platsbrist, tittar på sin flickvän som sitter med ett glas på ena bröstet och en bebis på andra och tvingas lyssna på lady gaga om och om igen.

Jag är hysteriskt trött, lite stressad över allt som skall hinnas med , känner mig oerhört otillräcklig som mamma och på det stora helt ganska sliten. Men herregud va lycklig jag är. Skulle jag dö i morgon skulle jag inte ångra någonting men jag hoppas naturligtvis jag får njuta i många år till!

Wilmer och jag

Jag gillar att hänga med Wilmer, det är liksom Wille och jag. Han blir glad när han ser mig och är på det stora hela ett riktigt roligt sällskap. Kanske är det att han tillskillnad från mitt andra barn inte lärt sig att förolämpa mig än, inte mycket om hur elak jag är kommer ur Willes lille mun. Än.

Natten har varit.. lång(?)Mat på sekunden var annan timme, 00,02,04,06 för att sedan vilja gå upp. Men med tanke på hur jag hade med Engla skall jag inte klaga, jag behöver få smaka på hur det är på riktigt att vara småbarnsförälder annars finns risken jag skaffar för många barn.

Nu ska jag försöka plugga några timmar och sedan skall jag och Wilmer åka till skolan för basgrupp och sedan möte med vår handledare inför C-uppsatsen/projektplanen. Vi är berädda på att bli sågade!

16 dagar

Det är 16 dagar sedan Wilmer föddes och jag är nu nere på min före graviditets vikt. Good for me! Men något är märkligt. Var jag så här "go och rund" innan jag blev gravid med Wilmer? Något säger mig att så är fallet då jag har minnen av lättnad samma sekund som graviditetstestet visade positivt och man slapp hålla in magen. I nio underbara månader kunde man slappna av, magen var där den var. Nu (efter jag har firat min viktnedgång med en stor skål Ris a lá malta till frukost) skall det göras något åt det hela, jag skall hitta lite nya mål. Men, det är ingen brådska, jag kan fortfarande komma undan med att jag faktiskt precis varit gravid och det är meningen man ska vara mjuk och go för bebisen att ligga på, ben är faktiskt inte mysigt alls!

Dagen i korthet

1. BVC (Check!)
2. Lämna Dennis i skolan och skicka in inlämningsuppgift (Check!)
3. Skryta på bloggen om Wilmer (check!)
4. Göra klart inlämningsuppgift 2
5. hämta Dennis i skolan
6. Lämna pepparkaksdräkt på dagis
7. Åka till babyproffsen och köpa babybjörnsele
8. Lucia firande på dagis
9. handla mat!
10. titta på julkalendern
11. Sova! (jippi!)

BVC

Wille har sovit ganska dåligt inatt vilket resulterade i en trött Dennis i morse (jag är väl medveten om att Wille inte riktigt är glad för att sova på natten och blir liksom inte trött längre, vi är ett med tröttheten han och jag). Men Dennis som stod för morgonrutinerna med Engla blev lite efter i sitt schema och sedan jag och Wille också. Efter att ha sprungit till BVC och insett att marken inte är springvänlig och min konditon och mina benmuskler inte är vad de borde kom vi i alla fall fram bara 1 minut sena. Wille fick klä av sig, visa upp sin ståtliga mjölkkropp och sedan låta sköterskorna imponeras över 300 gram till på 5 dagar.

Wilmer blev så nöjd att han somnade på skötbädden vilket fick de att imponeras över hans lugn och trygga inställning till livet.

Välkommen till världen!

Välkommen till världen lilla tjej! I morse lite mer än två månader innan beräknat datum tittade en liten kusin till Engla och Wilmer ut! Grattis till mamma Johanna!

Lördag gör vi ingenting

Dennis har två av sina bröder här på besök vilket är hur mysigt som helst. Vi har haft en mysig lördag då vi började dagen med pannkaksfrukost, gick en sväng på stan och åt sedan långlunch tillsammans. Nu leker Engla med Linus inne på hennes rum (jag hör hur hon kör med honom big time!) och Wilmer sover gott hos pappa i soffan. Nu blir det soffan för min del också, disk och städning till trots. Lördag gör jag ingenting!

Goaste leendet

Lathet lönar sig inte.

Jag är vaken men knappt fungerande. Jag är van vid att sova ungefär 12-13 timmar per natt, just nu får jag ihop 6-8 timmar med amningsuppehåll vid 1-2 gånger. Jag har kommit fram till följande. Lathet lönar sig inte. Båda brösten = 4 timmars sömn. Bara amma från ena bröstet = 2 timmars sömn. Wilmer äter bara på ena sidan på natten, sedan sover han igen och jag har inte klagat. Men, i natt när det är tid skall jag minsan göra allt för att hålla honom vaken min egen trötthet till trots för att sedan få sova 2 timmar till i sträck!

Två barn = chock!

Vi har väntat och väntat och tillslut så kom den. Chocken!
Efter att ha sovit ungefär hälften av vad jag vanligtvis gör i snart två veckors tid var jag igår fallfärdig redan vid 19.00. Jag kämpade på tappert till klockan 20.30 men gav sedan upp. Engla som vanligtvis brukar somna vid 19.30 körde med mig och ville jag skulle hämta mackor, vatten, sjunga sånger, och berätta sagor. Wilmer å andra sidan ville snutta, timme in och timme ut. Super nöjd så länge jag tillät. Tillslut tog jag båda barnen med mig in i min säng, bädda ner oss mysigt och gjorde oss redo för sömn. Engla gjorde allt hon inte skulle och jag blev en tjatmamma. Så fort hon fick ett nej började hon gråta hysteriskt och Wille blev då orolig och jag fick börja om med honom. Mitt huvud värkte och ögonen sved av trötthet. När Engla efter att jag gjort allt för att göra henne nöjd skrek till mig att "DU ÄR SÅ HIMMLA ELAK!" bara brast det. Wilmer skrek, Engla grät och jag grät. När Engla såg att även jag grät började hon gråta ännu mer och försöka säga mellan tårarna att allt var hennes fel. När Dennis kom för att hjälpa kunde varken jag eller Engla prata, vi bara grät. Jag grät över att Engla tyckte allt var hennes fel när det var mitt misslyckande, jag grät över att Wilmer grät när han bara är en liten bebis och ska bli tröstad, jag grät över att jag grät när mammor faktiskt inte ska gråta inför sina barn. Dennis fick Wilmer som genast blev nöjd och fick följa med pappa ut på soffan så att jag kunde trösta storasyster.
Sen satt vi där jag och Engla, jag pussade och kramade, vi pratade och jag försökte få henne att förstå att det inte var hennes fel. När vi gråtit färdigt smög vi ut på soffan, dukade fram popkorn och saft och hade familjemys. Efter en stund konstaterade Engla, "Vi är inte ledsna längre, nu är vi lugna och glada."

Ondskefull

De ringde precis från Englas förskola och berättade att de hittat min plånbok. Dennis har glömt sin mobil hemma så jag kan inte ringa och berätta detta (han fick låna min plånbok!). Fatta att jag ska skådespela när han kommer hem. Han ska få berätta med panik i rösten att han tappat den, han ska få säga förlåt tusen gånger och lova att ge mig mina pengar tillbaks... Sedan ska jag säga att dom hittat den.

Tro det eller ej, men jag älskar faktiskt min slarver till pojkvän men lite kul får man ha också!

BVC

Glömde berätta om vårt första BVC besök som vi hade igår.
Fick reda på att Wilmer fått sina fyra sista siffror vilket kändes stort! Vågen visade på 3870 gram och huvudet hade vuxit med 1 cm till 37,5 cm. Han var hur cool som helst och var avslappnad under hela besöket. Annat var det med Engla, hon grät ALDRIG som nyfödd, förutom på bvc.

Om att plugga med bebis

Jag får mycket beröm för att jag orkar plugga samtidigt som jag har en liten nyfödd bebis. Super roligt så klart men. Det känns lite obefogat. Jag fulltankar (båda brösten!) sedan sover korven i 4 timmar. Sedan tankar jag igen och korven sover i 4 timmar till. Så håller jag på dygnet runt. Mellan 19.00 och 22.00 tankar jag konstant. Sedan sover korven i 3-4 timmars pass resten av dygnet.

Så , nog finns det tid till att plugga. Min största fiende till skola är facebook och bloggar inte bebisar!

Min dotter är coolare än jag

Igår morse när vi lämnade Engla på dagis hade årets bilder kommit. Roligt tyckte jag! Dennis hade tittat på de dagen innan och sagt till mig att de var ganska bra. Jag tog upp ensambilden och blev direkt besviken. Den var ingen hit. Tråkigt, men herregud vi har alla lite dålig fotograferingar i ryggsäcken tänkte jag. En sekund ungefär han jag tänka att de ju faktiskt hade gruppbilden också innan jag såg det hemska. Vad har vi gjort fotografen? glömde vi betala korten förra året? Engla var omphotoshoppad till gris. Jag var i chock. När vi kom hem började jag till och med gråta. Inte för något jäkla korts skull utan över tanken på hur stolt Engla var när hon valde kläder till fotograferingen, över hur hon fixat sitt hår med klämmor, över hur hon stolt berättat att hon var stor nog att sitta själv på bilden. Jag grät och Dennis tröstade. Vi bokad tid till ny fotografering och jag fick lova Dennis att inte visa mina känslor inför Engla. Hon kanske skulle tycka att hon var fin.

Engla kom hem från dagis, jag tog på mig bästa skådespelar-mamma-ansiktet och satte mig med Engla i soffan för att visa dom fina fotona. Engla började genast skratta och berätta hur hon gjorde när fotografen tog bilden. Hon visade och visade att även kompisen Ante gjorde samma min. Hon tyckte det var supercoolt och började dansa segerdans i soffan.

Min dotter är coolare än mamma.

Sanningen om Engla

Sanningen om Engla fick vi idag efter att ha haft utvecklingssamtal på Englas förskola. Dom hade bara positivt att säga tack och lov och tyckte Engla utvecklades åt rätt håll. De tyckte hon var duktig språkligt och motoriskt och tillförde barngruppen något alldeles extra när det handlade om musik och sång. Hon ansågs pålitlig och lugn och mycket uppmärksam.

Snygging

Dennis som lovat och svurit att jag har varit snygg hela tiden. Att jag inte ALLS varit svullen i ansiktet. Att han tyckt att jag är huuur fin som helst erkände plötsligt och hastigt igår. "Älskling titta på ditt ansikte, du är snygg igen!".

Tack som fan, inga fler bebisar till honom.

Tisdag

Tog oss motvilligt upp i morse, packade in oss i bilen och körde iväg. Engla till dagis och sedan fort till skolan. Ut med bebis, vagn och iväg för att snart inse att vår lärare var sjuk. Så , hem igen. Har suttit de senaste timmarna och jobbat på lite inlämningsuppgifter som skall in nästa vecka.

Sen fick jag ett roligt meddelande från csn. De verkar som om de nosat fram att jag fått en bebis för helt plötsligt har lagt in en extra utbetalning om två dagar och höjt decembers. Tack!

Familjen Kombi

Har precis kommit hem efter storhandling och dagishämtning. Hur gammal var jag igen? Känns nästan overkligt när jag istället för att fantisera om dyra kläder och skor (gör jag ju såklart också) drömmer om någon smart pryl som får snön att undvika just min bil så jag slipper skrapa rutor. Garage antar jag att det heter, men riktigt så långt ska vi inte gå. Nu ska vi snart äta, Wilmer sover, Engla hoppar runt i sina badtrosor och leker att hon hoppar i vattenpölar. Ris a lá malta till efterrätt!

Terror

76 bilder hittade jag i kameran tagna med vad jag enbart kan gissa sekunders mellanrum. Fotograf? Wilmers största beundrare, pappa Dennis.

Måndag

Vaknade vid 11 efter en hyfsat bra(?)/Dålig(?) natts sömn. Jag minns att Wilmer har pratat (ja alltså gurglat) vid något tillfälle, jag vet att vi har haft lampan tänd hela natten och att Engla kom in och la sig någon gång under natten, mer vet jag inte. Jo ett blöjbyte minns jag också. När jag vaknade hade Dennis lyxigt nog redan börjat skriva på vår projektplan sedan några timmar tillbaks och var redan på vad vi tror är god väg. Lagt ett par timmar på artikelsökningar och nu känner vi oss färdiga för dagen. Ska snart åka iväg och hämta Engla och våga oss ut på vägarna för att storhandla. Handlade Fredagen innan Wilmer föddes vilket börjar kännas som ett tag sedan och kylen skvallrar om att det är tid.

I morgon är det BVC besök. Jag vet inte om det beror på att det är andra barnet eller om det beror på att alla vet att vi läser till sjuksköterskor och jobbar inom vården för nu är det annat än med Engla. Bvc sa nämligen på hembesöket att om jag tycker det blir larvigt att komma och väga honom en gång i veckan när vi har sån koll på läget kan vi strunta i det och sedan berättade hon sanningen om D droppar (tidigare A-D droppar). Det jag trott hela tiden. Kändes som lite "inside information".

En annan sak jag tänkt på angående andra barnet. De har berättat att jag inte får lämna honom själv på skötbordet, måste ha mössa på honom utomhus, ska bada honom i 37 grader och inte bör använda napp innan amningen är igång. Saker man med säkerhet minns sedan första barnet. Däremot "glömde" de att informera om knipövningar, när stygn trillar av, känslostormar när mjölken rinner till, hur länge avslaget håller på och hur och när man anmäler faderskap. Saker man med säkerhet har glömt med andra ord!

projektplan. wilmer är den avslappnade i vårt team!

Söndag gör vi ingenting

Dennis och Wilmer ligger på soffan. Jag och hänger i badrummet. Hon i badet och jag sitter här. Zion och Lotta var förbi på lite fika tidigare men jag gissar på att vi var ett lagom roligt sällskap. Trött är jag idag, och blek. Blir lite mer leverpastej för min del helt enkelt. Ska sätta i hop pepparkakshuset, laga lite mat och sen inte gör något mer alls av denna dag. Gosa, mysa och njuta.

Dennis påstår

Dennis påstår att det var nästan pinsamt när jag i ren panik skrek ut över Br-leksaker butiken igår "VI MÅSTE GÅ JAG FÅR PANIK!". Jag lovar att alla andra som samtidigt befann sig inne i denna mardröm tänkte samma sak. 200 barn som testar alla leksaker samtidigt och minst lika många uppgivna föräldrar som försökte ta sina barn därifrån. Aldrig mer säger jag bara. Jag beställde det vi skulle ha på nätet när vi kom hem och kommer nu beställa resten av årets julklappar på samma vis.

Wilmer

För precis en vecka sedan satt vi hemma i soffan, tittade på idol, hade det mysigt och var ganska ovetande om vad som komma skulle. Att bebisen på riktigt skulle komma ut kändes overkligt och långt borta. Hade jag vetat att han skulle titta ut bara timmar senare hade jag nog varit på bättre humör den kvällen.

Wilmer föddes 06.38 den 27 november på BF +3. Var 51 cm lång och vägde 3825 gram. Han hade navelsträngen 1 varv runt halsen, började sina första minuter i livet med att bajsa ner barnmorskan och mig och fick 9,9,10 på apgar. Pappa klippte navelsträngen och stolt storasyster besökte inom ett par timmar sin lillebror som hon sedan stolt berättade för sina kompisar på dagis var en flicka som hette Alice.

Fredagsmys!

Två tentor på två dagar, nu äntligen är det dags för Fredagsmys! Wille som vi kallar honom charmar oss mer och mer för varje sekund och allra mest mig kanske då han kommit in i underbara rutiner på natten. Mat var 4e timme sedan sömn. Nu ska vi hämta stolta storasystern på Dagis!

tenta dax!Wilmer har sin första dag i skolan!