Bekvämlighet är ett hot mot männskligheten

Hur kommer det sig att när man inte hade något var allt mycket lättare? Man stod och frös när man väntade på bussen, man släpade på tunga matkassar, man bodde trångt, man skippade julpynt av ekonomiska orsaker, man tvingade sin ett åring att sova hos mamma eftersom man var rädd för mörkret. Man köpte kläder nästan i smyg för sig själv, man låtsades som om man inte såg när kortet drogs. Man åt en halv kyklingfilé för man tänkte att då räcker ju en hel i två dagar.

Nu gott folk är det andra bullar. Man skaffade en större lägenhet och fick grymt mycket mer att städa. Man skaffade tvättmaskin som gjorde att man blev bekväm och fick ett tvättberg utan dess like. Man köpte en skön soffa som man av någon anledning valde i vit, mer att tvätta. Man skaffade bil för att slippa åka buss, vänta på en buss verkar inte så jobbigt när man plötsligt skall gräva fram sin bil, skotta fritt för däcken, få in en vagn där bak och två gråtande barn, för att sedan skrapa rutorna invändigt och utvändigt. Då verkar det enkelt att vänta på bussen. Att man helt plötsligt hade råd att äta en hel kycklingfilé gjorde att man gick upp 10 sambokilon och därmed trots att man plötsligt rent tekniskt kan köpa kläder inte har någon lust till det.

För började man efter halva månaden längta efter lönen , för att kunna handla skit. Nu längtar man efter lönen för att lugna ångesten och visa sig själv att man faktiskt hade råd med räkningsberget denna månaden också.