Äntligen har Wilmer börjat känna sig som hemma och umgås avslappnat. Han är dessutom underbart mammig och slutar gråta samma sekund jag tar i honom. Dennis är inte helt nöjd, det är jag. Våra grannar var uppe för att försäkra sig om att allt är bra med bebis, de hade nämligen aldrig hört honom gråta. Wilmer gråter ännu inte så ofta, men när det händer, då är han förkrossad och sårad och tårarna sprutar och underläppen darrar. Han går från helt lugn och sovande till det tillståndet på sekunder. När detta händer finns det två lösningar. Jay smith oavbrutet som sjunger, gärna tillsammans med Linnea från idol, eller mjölk.Engla har lagt sig för kvällen och Wilmer slumrar i soffan på pappa. I morgon är det Tenta, semenarium för Dennis, basgrupp för mig och sedan lite förberedelser inför mitt semenarium på onsdag så jag gör nog bäst i att göra de andra sällskap på soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar