två år sedan

För två år sedan flyttade jag ifrån malmö och en rad bekvämligheter. Jag bodde i en fin nybyggd lägenhet, tvättmaskin och torktumlare, vi hade en bra bil, sparkonto, jag var mammaledig och hade inte så mycket pengar men de pengarna jag hade gick till shopping. Jag hade det ekonomiskt ganska bra och betalade inte några räkningar, visste inte ens vilket elbolag vi hade. Allt sånt skötte Englas pappa.

Så flyttade jag och Engla, vi flyttade till en stor lägenhet på 90 kvadrat bara hon och jag. Med mig hade jag en spjälsäng, lite leksaker, lite kläder, en byrå och en bäddmadrass och en soffa jag köpt för 500 kronor på blocket!. De första två månaderna sov jag på en madrass på golvet inne hos Engla. Mat åt jag vid ett lånat soffbord. Jag och Engla hade ingenting, inte mycket åtminstonde. Eftersom jag tyckte det var för dyrt med buss gick jag varje dag över 3 timmar för att ta mig fram och tillbaks till dagis och till affären. Ofta när det bara var eftermiddag var jag så trött att jag inte orkade något mer än sova, min ben värkte och huvud dunkade. Men för att komma till poängen, jag mådde ruskigt bra. Jag mådde fysiskt bra och med det även psykiskt.

När jag bestämmde efter några månader i den nya alldeles för stora lägenheten för att flytta hände något. Jag gick in i min nya lägenhet, den var helt nybyggd och allt jag önskat mig, en takvåning med murbruk på väggarna och enorm havsutsikt i sovrummet, en chansning jag hade gjort efter att bara ha sett ritningarna. Efter att jag hade flyttat in den dagen skulle jag iväg hem till en vän som fyllde år, jag formligen strålade. Min hud har aldrig sett så bra ut, jag sminkade inte ens mig, tyckte inte det behövdes. Aldrig tidigare i mitt liv har jag mått så bra, på egna ben, ett hem jag älskade, nya möbler, och i fysiskt utmärkt form. Den kvällen träffade jag Dennis på riktigt, jag förstod inte vad som hände, fast i efterhand kanske mer än jag ville erkänna. Jag blev kär på ett sätt jag inte trodde på, jag trodde inte på den typ av förälskelse. När jag och Dennis skilldes åt dagen efter var jag helt nöjd med att bara haft den bästa kvällen i mitt liv, jag trodde det var bra så, att livet skulle gå vidare utan honom. 5 minuter senare ringer Dennis, han är på Ica och har handlat oboj till mig. Han säger att han trodde jag tyckte om det. Ett sätt för honom att säga att han var där för att stanna.

Det är helt sjukt tänker jag varje kväll, i min säng ligger två barn, det är hysteriskt trångt och inte speciellt romantiskt. Varje gång tittar jag på Dennis som ligger där mitt i högen och tänker, vad har jag gjort mot dig?! Han bodde i sin lilla etta, drack öl och spelade tv spel och lyssnade på hårdrock. Nu är han en stolt ägar till en kombi, stressar till dagis varje morgon, sover dåligt pågrund av platsbrist, tittar på sin flickvän som sitter med ett glas på ena bröstet och en bebis på andra och tvingas lyssna på lady gaga om och om igen.

Jag är hysteriskt trött, lite stressad över allt som skall hinnas med , känner mig oerhört otillräcklig som mamma och på det stora helt ganska sliten. Men herregud va lycklig jag är. Skulle jag dö i morgon skulle jag inte ångra någonting men jag hoppas naturligtvis jag får njuta i många år till!