För att jag fåt mina armar tillbaks! Jag har lärt mig en sak om Wilmer, lite mer än två veckor tog det. Han vill vara nära, nära. Alltså inte i bland, utan hela tiden. Helst tror jag att han hade velat krypa tillbaks in. Han vill hålla handen när vi sover, han öppnar ett öga då och då för att kolla så vi säkert är kvar, på dagen är det sova på magen som gäller och all övrig tid måste man hålla honom mot bröstet, räcker inte med famnen, inte nära nog.
Dagen började i alla fall toppen! Jag klarade min tenta! Dennis ringde först för att berätta om sitt eget resultat, han hade klarat den bra men missat lite på bland annat förlossningens olika faser. Han kan få skylla på att vår förlossning 3 dagar tidigare bara hade en fas i princip vilket var krystfasen så han blev kanske lite förvirrad av det. Efter en liten stund ringde i alla fall Dennis upp igen och berättade att han hade sprungit på tentarättaren som berättade att jag hade klarat den med så nära alla rätt som man kan komma! Bravo Olga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar