Kvällspromenad med solen på väg ner måste nog vara bland det bästa. Blev på allvar gråtfärdig av lycka. Vi behöver ingen bil, vi har friska starka ben och underbar omgivning. Men så kommer verkligheten ikapp oss. Ett par månader, sedan vänder det igen. Nu blir det söndagsmys i soffan för att avsluta en perfekt helg!

två töntar är bättre än en

Två töntar är bättre än en. Underbar spegelbild tycker Wilmer.

Om ni ser mig och Dennis på stan och undrar varför vi ser så sura ut så är det för att vi är det. Sura helt enkelt. Vi går upp, äter lite, bråkar lite, gnäller lite, tjaffsar lite. Ibland är vi vänner med den varar inte så länge. Vi älskar varandra men herregud vad vi hatar varandra. Det är okej. Vi behöver sova. Wilmer sov två timmar inatt. Inte en sekund på hela dagen. Dessutom har vi två ton tvätt i soffan, smutsigt, rörigt och för få kvm. För att förstå vilken nivå vi är på kan vi ta dagens citat: Dennis säger följande i lugn och trevlig ton vilket är rätt sjuk egentligen med tanke på vad han säger. "Du är lika trevlig som HITLER, eller det var kanske hårt. Nä egentligen inte. Du är som hitler, men han var åtminstonde trevlig ibland!". Nu ska vi ha tacosmys och gos! Engla vill ha gruppkramar och provar nya klänningar och Dennis och jag är tillfälligt men härligt vänner <3

Dennis, jag älskar dig. Du är fantastisk. Vi behöver bara sova och dricka lite sprit.

Dop

Hittade dena fina dopklänning inne på Kappahl idag, en del ur deras Vintage stories kollektion. Underbar tyckte jag! Vi har bestämmt oss för att ha en dopklänning som Dennis hade på sig när han döptes, förutsatt att några fläckar går bort i tvätten. Förhoppningsvis gör dom det, annars har jag lagt undan denna. På torsdag är det dessutom klubbdag med 25% för alla medlemmar så då skall ni passa på gott folk! Nu lät jag sponsrad. Det är jag INTE, men jag blir det gärna. Var så god och skicka på bara. Jag är lättköpt!

Blev lite dopsnack idag på Lunchen med mammagänget, bra när man kan få lite inspiration från andra. Vi kommer hålla dopet i all sin enkelhet, extra bra med kreativa idéer från andra då!

Wilmers dag

Har haft en mysig morgon med Wilmer idag. Mys i soffan, lek i gåstolen och nu ska vi iväg på spädbarnsmassage. En del har de bra. Jag har en nerv ikläm på vänster sida som gör fruktansvärt ont och hade inte sagt nej till mammamassage också. Men , den som inte gnäller han får.

Nicky STHLM?!!

Okej. Diskutionen kring brevet fortsätter. Dennis vill nu längre inte prata med mig. "Det är ju bara TUR jag har jobbat på posten och sett brev som ser ut så, 5000 tusen, nej 10.000 kanske. En hel vecka var jag där. " Han muttrar och ser mycket förargad ut.

Har engla börjat skriva?

Ursäkta detta slitna inlägg. Vi mjukstartar idag kan man säga. Dennis satt och fixade lite vid datorn och kom då på vi var tvugna att skicka iväg en sak. Jag är lite av en kontrollfreak och kände nästan mig stolt när jag utan att lägga någon kommentar sa adressen till Dennis som kånpade ihop brevet. För en sekund tänkte jag säga "du kan skriva adressen på de sista dopinbjudningarna också". Men hejdade mig. Jag vet ju hur det brukar se ut när killar fixar brev. Hittade nu brevet samtidigt som jag satte mig här vid datorn och blir nästan chockad. Det ser bättre ut på bild kan jag säga. Ett barn hade gjort detta prydligare. Adressen mitt på kuvertet lite till vänster? När jag skrattar åt honom får jag kommentaren "Skratta du jag har ju fan till och med jobbat på posten, det ska se ut så!". Okej, vi säger väl det då. Han hotade mig förövrigt med att starta en blogg där han enbart ska skriva om min svagheter om jag publicerar det här, så nu har ni något extra att se fram emot. Och när vi ändå håller på. Vi har ju glömt att berätta att Dennis även satte sig på mig mammas 60 års tårta. På riktigt. Vi hade rumpavtryck i tårtan.

En nyfödd liten Wilmer i pyjamas i storlek 50!

Lille Wilmer börjar bli stor. På Bvc besöket i måndags visade vågen 6800 gram och 67 cm på linjalen dessutom låg han inne med ett toppen humör! För varje cm Wilmer och varje gram han går upp älskar vi honom ännu lite mer. Vilken kille!

Nu kör vi!

De senaste dagarna har varit underbara men herregud vilket tempo! Har precis satt mig i soffan för att försöka slappna av för första gången sedan i lördags. Engla var mer än nöjd över helgen då hon han med både biobesök, museumbesök och blev bortskämd med presenter och godsaker av våra vänner både i söndags, igår och idag. Wilmer däremot tycker helgen har varit skit.

Egentligen har vi bara haft tre riktigt stora problem de senaste dagarna. För få timmar på dygnet, lite bajsbekymmer för Wilmer, och mitt hår som sänkte mitt humör varje gång jag tänkte på det vilket var ganska ofta. Här talar vi inte om en dålig hårdag utan en dålig hårvecka.

Allting löser sig heter det och efter lite sömn vaknade både jag och Engla pigga i och för sig men av att vi sov i bajs. Wilmer var supernöjd som ni kanske kan förstå över att det äntligen var här men Engla var äcklad. Jag var mest förvirrad.

Håret löste sig genom att en kund inte dök upp till sin tid och jag därmed som om det var mitt liv det handlade om snabbt gav vagnen till Zara och Maria, sprang genom stan för att flåsande sätta mig till rätta i frisörstolen.

3 timmar senare, amning under värmefläckten med folietäckt huvud (vilket fick Wilmer att kikna av skratt) och 1300 spänn fattigare kände vi att vi var redo för tempo igen. Det ska vara gott att leva!

Min sambo behandlar mig som prinsessa och jag älskar honom för det

Jag somnade på soffan igår kväll och blev slutligen inburen till sängen som vara nybäddad men nytvättade lakan. Vaknade vid 10.00 i morse av en puss på pannan och en sambo som bad mig mata Wille full så de kunde gå till marinmuseumet för lite lek. Wille blev matad och klar och godispåsen från igår kom in. Trots att vi så sent som igår kväll såg en dokumentär om mat (food inc, se den!) så tryckte jag bort alla tankar om diabetes och njöt.

Nu är klockan 12, jag har skrivit lite c uppsats, ätit godis, sovit lite, tittat på tv i sängen. Jag är redo för dagen. Klockan 3 kommer Åkte och Sofie hit för Hockey-eftermiddag. Ja ni trodde väl inte min sambo fjäskade utan anledning.

Bästa åren av mitt liv

För 2,5 år sedan körde Mamma, jag och mina systrar upp min soffa, en madrass, en kastrull, en spjälsäng och några leksaker till Karlskrona. Jag hade en ipod touch och lite kläder, någon tusenlapp på kontot. Jag fick till min fasa veta att blodprovstagning övades på varandra och att jag skulle skriva en C-uppsats. Ryktena gick om den hemska humanbiologitentan och den långa äldreomsorgspraktiken.

2,5 år senare minns jag alla dom sakerna med glädje, min toma lägenhet, mitt första rör blod, dagen vi hämtade humanbiologitentamen, till och med den lååånga äldreomsorgspraktiken. Man växer flera meter på en utbildning och lär sig saker om sig själv.

Nu är det inte långt kvar, ska sätta mig och kolla lite på C-uppsatsen nu, på något sett känns det som om det är det vi har kvar. Det sista hindret vi ska hoppa. Och jag ska hoppa som om jag bara har en chans!

Engla i maj förra året på besök hos Morfar

Den 15 Maj åker jag till Paris med mamma och mina syskon. Sedan vi flyttade ut och mer sällan träffas och framförallt jämnt har med våra pojkvänner kände vi att man måste organisera upp våra träffar lite mer. Familjemys utan killar. Wilmer får dock följa med men har absolut ingenting att säga till om. Vi vill shoppa, äta, shoppa igen och bara ha det bra. Mamman och den äldre systern vill gå på museum, så det får vi väl kanske ställa upp på en stund. Jag har sedan tidig ålder lärt mig uppskatta museumshops och caféer där jag och min mindre syster brukar landa rätt fort.

3 Juni åker sedan jag och mina fina barn till spanien för kusinmys och försäkran om sommarvärme.

Vardagskaos i all ära men idag är det FREDAG! Frågade Engla i morse om hon visste vilken dag det är idag, första gissningen "Pengadagen?!" Nää, tyvärr.."Godisdagen?!" Nästan... "Fredagsmysdagen?!" Ja!!!. Fredag!

Förresten. Bilderna är tagna när jag helt fashinerad bevittnade Englas reaktion på att behöva sitta kvar till alla ätit upp.