Ni ser butterheten han har i blicken. Det bruna märket under ögonen. Röda märken över mage,och lår. För den oerfarne hade man misstänkt , olycka och kanske rent av barnmisshandel. Så är inte fallet. Det här handlar om ett klassiskt fall av instinkt. Jakt. Han vill iväg efter rådjur och älg, känna blodsmak.Nej okej. Men om jag skulle prata lite mer klarspråk. Vi lämnar Wilmer på rygg i babygymet, lämnar rummet någon minut och kommer tillbaka för att upptäcka till vår förskräckelse att Wilmer ligger med huvudet mot väggen i ett hörn. Han har vänt sig, tagit spjärn med dom små fötterna och ålat iväg.
Man ska inte måla fan på väggen men jag vet vad ni tänker, jag kommer få det tufft, ett helvete skulle somliga kalla det, andra skulle säga underbart. Jag återkommer med min defination efter han börjat gå och fått upp farten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar