Bebisar har en förmåga att titta på sin föräldrar och se ut som om dom tycker att dom är dumma i huvudet. Det är helt otroligt. Man pratar bebisspråk, beundrar och gör sig till och möts av en 2 månaders bebis som ser ut att tänka, "herregud är du min mamma, du ser verkligen dum ut".
Som små tanter och gubbar fulla med visdom. Men inte Wilmer. Han tittar på mig med en blick full av beundran. Han ger dom största leendena och gapskrattar när han ser mig, nästan så jag börjat inbilla mig att jag är humoristisk. Wilmer tittar inte dömande, inte med förakt eller allvar i blicken, han bara garvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar