Wilmer sover nu som en stock och jag känner mig helt slut efter att ha besökt gymmet. Jag försöker vara stark, tänka på hur fantastisk känslan av att vara i form är, motivera mig, men gud vad jag längtar till kondisen är bättre och träningen blir lättare. Bebisar är verkligen en enkel match och man jämför med att återställa kroppen efter en graviditet. Men det går, det viktigaste är att man tänker positivt.

I dag motiverade jag mig själv med en ny mp3 spelare och snygga hörlurar till. Det hjälpte, jag lyssnade på Lily allen - fuck you och tänkte fuck you kroppen, nu tar jag dig! Nästan så jag flera gånger ville hoppa på bandet av glädje, jag gjorde inte detta. Tänkte att det skulle kunna uppfattas som märkligt om någon plötsligt börjar hoppa och skratta av lycka när man står på bandet. Det är liksom inget rätt, det är fel att känna lycka på bandet.