torsdag 11 november 2010

Är gravida kvinnor verkligen bra mammor?

Jag ser det i Dennis blick. Jag är inte så bra på det där med uppfostran just nu. Engla kommer till mig och säger "mamma får jag en choklad?"
Jag svarar naturligtvis nej. Det är onsdag. Ingen choklad dag. Engla säger det igen. "Mamma får jag snälla en choklad det är så himmla gott". Tänk er en liten tvååring säga med inlevelse att något är så himmla gott. Jag blir gråtfärdig och säger okej då. Engla kommer inspringandes glatt med två chokladbitar i handen. "Titta mamma det blev två!!" Jag säger, "Nej Engla , en var det som gällde." "Engla säger okej och lägger tillbaka den andra biten". Jag personligen hade ALDRIG lagt tillbaka, jag hade tagit 5 och gömt resten. Tårarna pressar där bakom igen, varför är hon så duktig?. Jag hör mig säga, "äsch Engla, ta du en bit till för du är världens bästa".

Förstår ni? Vi har lagt ner månader med energi, och kännt oss elaka och hemska för att komma dit där vi är nu. Engla tar ett nej, hon lyssnar. Ska månader av uppfostran slängas ut genom fönstret för att min gravidhormoner gör mig blödig?.

Vid ett annat tillfälle är vi och handlar. Nu skäms jag för detta är illa. Engla börjar tjata och tjata och tjata i vagnen, hon vill inte handla, hon vill inte hem, hon vill inte äta mat hon vill ingenting. Hon ger sig inte. Hon tjatar och tjatar. Dennis är sur, varför är oklart. Jag vill mest få med mig mat hem. Det slår slint. Tyst som en mus väser jag till Engla,"Håll käften".
Dennis tittar på mig med den där blicken. Han tar kundvagnen med Engla och går. Jag står kvar bland frukten och skäms. Jag vet att jag ska skämmas. Jag är en hemsk förälder. Vilket misslyckande. Jag plockar upp Engla från kundvagnen och berättar att jag just gjorde fel, att man inte får säga till någon och att det är jag som är trött och borde vara tyst. Engla bara kramar och förlåter, jag förlåter det inte.

Förstår ni nu, gravidhormoner i kombination med lite trötthet, sura sambos och gnälliga barn slutar inte bra. Det gör att man tar hem pris i sämsta föräldra prestationer.

Inga kommentarer: