Förlossning del 1

Vaknade någon gång på natten mot lördag för att gå upp och kissa. Besvikelse infann sig direkt, ingen bebis den natten heller. Vaknar någon timme (?) senare klockan 04.50 av att jag drömt att jag har ringt in till förlossningen för att berätta att jag har värkar. Reagerar över att en samandragning jag får en stund senare känns lite mer än vanlig, men ont gör det ju inte. Somnar någon minut och vaknar igen av att jag åter igen får en samandragning. Tänker att om jag går upp för att kissa kommer det gå över eftersom mina förvärkar alltid gör det. Kommer in på toaletten och kollar på klockan 04.57, får en värk till och ringer därför förlossningen. Vet inte riktigt varför, mest känsla.
Växeln meddelar att det inte är någon som svarar och frågar att det är viktigt. Jag svarar att jag tänkte föda barn och att hon själv kan avgöra om det är viktigt. Hon blir lite nervös och frågar om hon ska försöka igen eller om jag skall återkomma. Jag frågar irriterat om hon vill jag ska föda en annan dag. Hon kopplar fram mig till förlossningen som så småningom svarar att eftersom det är mitt andra barn får jag komma in precis när jag känner att jag vill. Jag väcker Dennis, säger lite på skämt, Bebis... Sedan går jag in i duschen, tvättar bort sminket, smörjer in benen, packar det sista och borstar håret. Värkarna börjar kännas men inte värre än att jag kan andas mig igenom, lite som mensvärk.

Dennis får i uppgift att få tag i Taxi. Jag hör honom säga i telefonen "okej, tack ändå." Han kommer in i badrummet och säger lite lätt "Dom hade ingen ledig". Jag känner viss irritation. Är det ingen som fattar att jag ska föda. Jag svarar något i stil med, "Nähä, den här jävla staden, sanslös." Han ringer vidare och får tillslut med hjälp av tips tag i en bil som lovar vara på plats om 10 minuter. Gosar med Engla, instruerar min lillasyster om hennes uppgifter och går sedan ner till bilen. Taxin tar tid och jag känner medans vi står där ute och väntar att värkarna börjar gå mot lustgasnivå (önskan om) och jag blir otroligt sugen för att göra en tarmtömning. Berättar detta för Dennis och säger "Tror inte det är ett bra tecken, brukar vara nära då". Taxin kommer slutligen, dock efter tillräckligt många minuter för att jag skall vara berädd att slå ihjäl personen som kör. Jag säger inte ord på hela vägen in och lämnar sedan hastigt bilen, trycker på klockan för att bli insläppt och får till svar genom porttelefonen. "Hej! Där står ett meddelande på dörren!". Jag läser på dörren. "Använd skoskydd!".

För jag vet inte vilken gång i ordningen denna natt känner jag "ÄR DETTA ETT SKÄMT?!". Med värkar, höggravid skall jag balansera för att få på mig några jävla skoskydd?!.

Får på mig skoskydden och tar hissen upp, värkarna kommer tätt nu, men fortfarande ganska snälla. Undersköterskan som tar emot oss säger att hon vill ta en vikt innan vi går in i förlossningsrummet. Igen, är detta ett skämt?.

Vågen var sönder så vi får istället gå in på ett förlossningsrum, dom presenterar sig och går sedan. Jag får en värk till och säger efter den. Nu vill jag ha lustgas Dennis, ring på klockan.