Vecka 39:
Jag mår varierande. Mitt hb (järn) är lågt och detta har lett till att jag känner mig döende. Pulsen skenar som en följd och jag blir gråtfärdig över utmaningar som att hämta på dagis. Jag skulle just nu beskriva mig själv som mutförälderns förebild nummer ett. Dagarna är ganska mycket vila just nu och trots att jag och mitt shoppingbegär längtar efter affärer och människor vågar jag inte ta mig dit i rädsla för att inte orka ta mig hem. Jag har lyckats vidga min blåsa tillräckligt för att bara behöva kissa en gång per natt vilket verkligen är nätt och jämnt, det handlar om sekunder kära vänner. Min ena höft är instabil och "fungerar" inte riktigt vilket gör att jag ibland inte kan gå, jag trillar. Förvärkarna är regelbundna men jag vill nog snarare kalla dom sammandragningar då dom inte gör nämnvärt ont längre. Slemmisen sa jag (tror jag) hejdå till i morse. Min vikt har ju som ni kanske märkt i tidigare inlägg skenat. Från att ha legat på minus 2 kilo fram till vecka 25? är jag nu uppe i 12-16 kilo beroende på hur man ser på det. de sista 10 har jag lagt på mig sista månaden. Jag hoppas och ber för att det är vätska men förstår ju att kost som innebär en liten förmiddagsfika bestående av 6 lussekatter och julmust inte främjar något annat än just viktuppgång.
Men gott folk, det är härligt med. Bebisen är jättepigg och mysig där inne i magen, jag tycker min mage är riktigt fin och inte alls så grotesk som förra gången. Och bäst av allt. Bebisen kommer om 10 dagar!!! Jag vet det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar