http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/somnklubb/article8107580.ab I artikeln skriver de om sömnförlamning. Anledningen till att jag tar upp det är för att det drabbade mig en gång och var det absolut värsta jag varit med om i hela mitt liv. Jag försökte skrika men lyckades inte få fram tillräckligt höga ljuda för att någon skulle höra. Jag låg instängd i min egen kropp och kunde inte röra mig eller prata. Jag la ner all kraft jag hade och verkligen koncentrerade mig på att röra kroppen och skrika, ingenting hände. Tillslut blev ett svagt skrik starkare och starkare och i samma sekund som jag kunde panikskrika högt så kunde jag även röra kroppen. Som om det låstes upp. Efter detta var jag livrädd att vara med om samma igen, rädslan för att inte kunna komma tillbaka.
Mamma som inte är typen som tror på vetenskapliga/medicinska orsaker till saker och ting kom in springade och frågade varför jag skrek och sa att jag bara hade drömt. Nej det var ingen dröm, jag var vaken.
onsdag 17 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Usch, det har hänt mig många gånger. Och varje gång har det varit en mansgestalt bredvid mig, och jag har trillat ner från sängen men kan inte röra mig eller göra ljud ifrån mig. riktigt läskigt!! Trodde inte att det verkligen var något vanligt.. haha! Fy vad kul att du har en ny bebbe påväg!! Är riktigt glad för din skull! Du ser ut att må bra som mamma, väldigt vacker och passar verkligen som det =) Kramar My
Skicka en kommentar