Sedan vi fått veta att vi skulle flyga två dagar senare än det vi var inställda på har vi som ni säkert läst i tidigare inlägg levt i något slags vakum. Vi finns inte riktigt, vi vill inte vara här.
Vi använder dock underliga metoder. Engla har i två dagar haft på sig en body hon hade som 10-11 månadersbebis som jag inte ens tyckte var fin då och ett par lite , ja jag skulle nog kalla dom smutsiga tajts. Jag som kanske inte heller i vanliga fall brukar lägga ner väldigt mycket tid på utseende och kläder utan brukar välja bekvämt har nått en ny nivå. Mjukisbyxor, matchande tröja och sliten kofta. Vi inte bara ser ut så här innan för hemmets trygga dörrar utan vandra omkring utan att fundera över vad folk känner kring vår klädsel.
Vi finns inte. Vi bara väntar.
Men det finns nackdelar naturligtvis, vi undviker innerstan och behöver vi ta oss förbi tar vi taxi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar