Vi tog färjan över till Aspö, för er som inte är här i från så är det en av öarna ute i skärgården som har väldigt vacker natur och lite sevärdheter. Jag som både är uppvuxen i relativt lantliga miljöer och Dennis som den gamla scout han är insåg ganska snabbt att barnet vi valde att ta med oss på utflykten inte var av samma skrot och korn. Rädd för fjärilar, rädd för gräs, rädd för vatten, rädd för vind. Rädd för blommor, rädd för ljud. Jag har alltså ett stadsbarn. Ett barn som funderar över hur fisken kan simma när den är fyrkantig och som troligtvis tror att mjölk kommer från fabrik. Bot och bättring här alltså, jag får nog bli mindre lattemamma och mer skogmulle.
Jag älskade gårdagen, jag stod stilla i långa stunder och bara luktade, hoppade fram och glömde allt som hette foglossning såfort jag fått nys om fläderblommor och kände mig levande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar