Engla har varit hos sin Pappa över helgen, något hon älskar och brukar se fram emot. Hon träffar bara honom varannan helg tyvärr då han bor 30 mil härifrån men det var egentligen inte det vi skulle prata om nu utan hur dålig jag är var det ju.
Dagar innan kommer klumpen i magen, ska Engla inte sova här? Jag pratar glatt med Engla om hur kul hon kommer ha men kommer på mig själv slänga iväg ett sms cirka 10 minuter efter avfärd och frågar om hon är glad eller frågar efter mig. Svaret brukar bli kort och gott, Ja,Nej.
När det gått ungefär 1 dygn brukar jag ringa och fråga om vi inte ska äta lunch tillsammans, gå och bada, baka bullar eller träffas i parken. I bland gör vi det och jag känner mig nästan hög av lycka över att träffa mitt barn men lika ofta är hennes pappa mån om deras ensamtid. Vilket är klart förståligt.
När Engla sen kommer hem brukar hennes rum vara finstädat och inte så sällan brukar det gömma sig paket någonstans.
Jag är inte bra på det där med att lämna bort, jag gillar det inte. Men, jag jobbar på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar