Dom där fjärilarna?

"Än känns det inte som sparkar och slag - snarare som fjärilar i magen" läser jag på flera olika gravidsajter. Jag känner inte igen det. Fjärilar hade jag i vecka 13. Lite bubbel, som om någon skapade vågor i vatten, eller som texten föreslår - fjärilsvingar. Förra veckan buffades det har det nog gjort sedan vecka 15-16 i alla fall. Nu, sparkas det. Ganska så ordentligt vill jag säga. På ultraljudet kunde jag ju se och känna på samma gång och trodde vid flera tillfällen att barnmorskan måste ha kännt när mini träffade området hon höll över men det gjorde hon inte.

Bebben är stark, mycket vilja och ett livligt humör. Idag har det buffat och fått till några riktigt fina sparkar och varit igång nästan hela dagen. Finast sparkar den 5 minuter in i måltiderna när jag sitter lite dubbelvikt, då kommer protesterna (tror jag, kan ju vara glädjedans också!) Jag gör mitt bästa för att läsa av buffandet och försöker följa råden om att prata med barnet, "är det maten du protesterar över eller klämmer jag dig?" Men det är tyst, inget svar bara mer sparkar och buffar.
Men jag känner kontakten, vi börjar tycker riktigt bra om varandra mini och jag. Jag kräks lite mindre, är piggare och känner mig levande. Nästan ogravid ibland. I bland när jag är kissig håller jag mig lite extra så att det ska vara varmt och gosigt, vad gör man inte för sina barn? Och i går på ultraljudet la "den" sig som i en solstol med ryggen mot blåsan och chillade, behöver jag säga att vi skrattade?

Gud vad jag längtar redan, känslan när man vet att man åker hemifrån för sista gången med barnet i magen, förlossning som slutar i ren lycka, dom första timmarna, amning och bebis gos. Och jag känner på mig att den lilla personen som finns i min mage är något väldigt speciellt.