Datum?

Idag har jag fått frågan flera gånger om det är på G. På Englas förskola spekulerades det sekunder efter jag hade visat mig om det skulle ske idag med tanke på hur jag gick, dom tyckte jag såg förlossningsklar ut. Min syster svarade när jag ringde för att kolla hur allting var "är du på bb??!!" Ämm, nä?! Anledning till det var för min mamma sagt att det antingen sker ikväll eller om en månad.

Dennis och även min barnmorskan tror på övertid, något slags straff för att jag födde på Beräknat datum sist tydligen. Jag tror på två dagar tidigt, den 21 november alternativt den 23 november. Kanske mest på den 23 november. Får jag vara med i någon slags rekordbok då som första kvinna som föder på Bf?

Jag tror inte jag föder än på ett tag i alla fall, min starkaste tro är att man inte får bebis fören man är kräktrött på att vara gravid, jag är fortfarande inne i jag-älskar-att-vara-gravid-skulle-kunna-vara-gravid-hela-livet-stadiet och får ständigt försvara det. Folk verkar tycka det är märkligt att känna en olust känsla över att snart inte vara gravid längre, de menar att det normala är att 100% bara längta efter barnet. Jag längtar som en galning efter vår bebis men samtidigt, bebisen skall vara här för alltid, gravid kanske jag aldrig är igen och det är magiskt. (Om än vidrigt.)

Tid för kärlek

Jag och Dennis har egentligen inte varit tillsammans så länge men har sedan första dag levt som gifta, det blev så i och med att det redan fanns barn, hem och ekonomi att sköta. Dennis är fantastisk och uppvaktar ofta mig med blommor och andra små gester men jag har svårare för att inte bara vara mamma utan flickvän också.

Eftersom Engla är hos sin pappa en gång i månaden brukar vi försöka passa på då att åka hemifrån och få lite äkta förhållande tid. Senaste gångerna har vi åkt till Helsingborg, shoppat, ätit gott, och bara haft tid för varandra och varje gång händer något magiskt. Jag ser honom med andra ögon. Helt plötsligt ser jag det, han är ju skitsnygg och dessutom min! Otroligt!

Pippi skulle framstå som rena lugnet!

Engla håller på att bli stor. Riktigt stor. Med ålder kommer nya utmaningar och just nu är det tålamodet hon är i full gång med att testa. Man skulle kunna välja att se det hela som en kreativ fas där hon mest vill måla om väggar, klippa sönder sängkläder, möblera om och underhålla sig med olika typer av vattenlekar.

Och om någon undrar så är Engla på det klara på en punkt just nu i alla fall, inga tvivel där inte. Hon vill INTE ha en bebis, hon vill ha en liten vit hund.

Försöker att förklara att bebisen för det första redan finns och kommer oavsett hon vill eller inte och att det inte finns något samband mellan att vi inte ska köpa en hund just nu, det beror på att vi bor i lägenhet och det inte finns plats för någon hund. Engla brukar då bli mest tyst och sur men så ikväll var hon åter kreativ, hon hittade på en låt.

"Jag vill ha en vovve och en katt, vovve gillar lägenhet, jag vill ha en liten vovve"

Vecka 36

Nu är praktiken avklarad vilket både känns skönt och tråkigt. Har trivts otroligt bra och känner på riktigt att jag kan använda mig av min kunskaper som jag nästan till min egen förvåning upptäckt att jag har. Magen har blivit lite större vilket främst märks när jag skall ta mig till golvet eller kanske allra mest ta mig upp därifrån.

Jag är otroligt trött till och från och sover mer än vad jag gjorde de första veckor, vissa dagar känner jag mig rent av gråtfärdig av trötthet innan jag gått upp och blir då både arg och irriterad. Jag vill inte vara trött, jag vill umgås med vänner och familj, orka leka med Engla och ge allt på praktik och i skolan.

Tråkigt är att jag precis som när jag var gravid med Engla verkar samla vätska vilket inte är så klädsamt.

Om jag skulle med få ord beskriva hur jag mår nu är det egentligen oförskämt bra, jag har trots allt orkar jobba fram till nu och hade utan problem orkat några veckor till, känner mig helt frisk i kroppen och magen är inte alls speciellt stor eller otymplig. Men. För visst finns där men, jag är trött och får nerver i kläm, har mycket onda förvärkar som både väcker mig och kan pina mig var tredje minut under flera timmar varje dag och rätt som det är kan jag knappt stå pågrund av instabilt bäcken. Men tänk, snart får vi en bebis!

Jag vill ha!

Bebben har fått en svart Bugaboo Cameleon. Till den har vi köpt en ståbräda som än så länge verkar vara en bra idé. Engla tycker den är rolig osv. Sedan Engla föddes har ett av hennes absolut största intressen varit att sova vilket gör att vi nu funderar på att köpa en vagn även till henne. Som alltid börjar det med att jag säger att jag vill ha en enkel vagn, trött på att slänga bort pengarna på vagnar som jag sedan tröttnar på och säljer. Men som alltid så återkommer jag.

Jag hade en Bugaboo bee när Engla var 4 månader. Utan tveckan den roligaste vagnen jag haft, den var grymt smidig, men lilla Engla hatade den, inte bara den utan vagn över huvudtaget. Nu vill jag ha den igen. Som kompliment till Cameleon tänker jag, pefekt att ha i bilen, när vi tar med två vagnar på stan och som extra vagn när Engla inte längre vill ha vagn. Fullt liggläge för ju att även bebisen kan använda den väldigt tidigt.

Dilemmat. Jag är en sekund ifrån att beställa men jag ser på Dennis ansikte att han inte är helt med på noterna. Han är inte nöjd helt enkelt. Ondöigt säger han. Jag vet precis vad han menar men något inom mig skriker KÖP!!!.

Stora frågan, skall jag göra mig själv väldigt nöjd och stå ut med att Dennis surar lite, eller ska jag lyssna på honom. Han blir så nöjd sen när jag ångrar mitt inköp och säger "vad var det jag sa, när ska du börja lyssna på mig" att jag blir lite smått illamående. Ensamstående skulle man vara. Då bestämmer man själv.

Jobba?

Efter att ha sagt nej till resursteamet i veckor, inte svarat på sms och slutligen köpt en ny tv till sovrummet som jag hade lite ångest över tackade jag Ja till att gå in en dag på sjukhuset för att jobba. Skitroligt att vara tillbaks och träffa alla men grymt tungt för mina stackars fötter och ben. Nästa gång på sjukhuset hoppas jag blir i en säng tillsammans med bebisen.

När kommer bebisen?

Jag: "När kommer bebisen Engla, vet du det?"
Engla: "Den kommer i vinter, då är det kallt, sen blir det sommar då blir det varmt. Nu är solen i Kina, i morgon är den i Sverige igen. När det är varmt kan jag och bebisen bada på stranden."

Lägg till att allt sades utan paus att andas.

Ingen dålig kula!

Jag har nu kommit till det fantastiska slutet. De sista veckorna som med otur kan bli ganska många och långa då man mest går runt och känner sig fet, otymplig och värdelös. Ta sig ner till golvet? Jo det är lugnt men upp är hopplöst. Köra bil? Ja plats får jag men allt i huvudet är en dimma och därmed är bilkörning livsfarlig. Shoppa? Ja, 3 fikor och lika många pauser att sitta gör att jag med nöd och näppe orkar med 2-3 butiker. Sova? Ja går också utmärkt , förutom på natten då måste blåsan tömmas med små mellanrum.

Nä sista veckorna är ingen hit bara en lång väntan. Trots att jag är väldigt igång på praktiken och både plannerar in skogspromenader, kortare resor och middagar med vänner så kommer förlossningen allt närmare och funderingar kring hur Engla kommer reagera, kommer vi få sova? Kommer det bli omöjligt med egen tid nu? Kommer jag orka med skolan osv. Men innest inne vet jag att det kommer gå bra och att vi kommer stundvis vara helt över av trötthet men mest av allt kommer det bli underbart. Tänk , jag kommer ha en person till i mitt liv som jag älskar utan gränser!

Vecka 31

Tog några bilder på magen i lördags som jag nu tar mig i kragen och uppdaterar med. Redan i vecka 31 (ja nu är det ju 32 typ i morgon) men det är helt sjuk! Magen följer med mig i min minst sagt fullspäckade vardag. Jag försöker hinna med att engagera mig lite i dagis och kooperativet, skolan där vi sedan i fredags hunnit tenta, börja praktik och jag dessutom skrivit ett arbete som jag skickade in i gårkväll. Här hemma försöker vi umgås med vänner, varandra, fixa i hemmet och någonstans mellan sova.

Får ständigt kommentarer om min "lilla" magen. Och jag håller med, den är kanske inte världens största, de flesta tycker den ser större ut på bilden men jag är väldigt tacksam. Hade magen varit lite större och lite tyngre hade jag nog inte orkat hålla igång som nu. Magen är fast och sitter där den sitter, tänk om man kunde säga det om min mage jämnt!

Bebben:

Den sparkar mycket och verkar nyfiken på omvärlden, tar kontakt när någon lägger en hand på magen och busar mycket. Föredrar helt klart höger sida och har fortfarande någon slags förkärlek för mina lungor. Jag skulle dock vilja säga att den sover mer på natten nu vilket jag så klart uppskattar!

Barnmorskan

Vi var hos barnmorskan igår vilket faktiskt va mysigt! Vi fick träffa vår barnmorska, egentligen för första gången på riktigt och all allt det som kännts jobbigt släppte. Vi mätte magen som inte var liten, inte heller stor. Exakt på kurvan var den. Hon kontrollerade mitt hb, blodtryck och lyssnade på hjärtljuden. Sedan bekräftade hon det jag redan misstänkt, bebben ligger redo med huvudet neråt. Dock finns det gott om tid och fortfarande en del plats att ändra sig.

Något som inte var helt bra är ju mina förvärkar, även om hon sa att det kan vara så för omföderskor så är det lite tidigt och framförallt lite mycket av dom. Fick en läkartid om någon vecka för att kolla så inget är på g. Efter besöket igår drog dom dock igång som aldrig förr igen och jag låg hela kvällen och faktiskt pinades.

Förvärkar hade jag inte med Engla och dom värkarna som slutligen födde fram henne gjorde inte så här ont fören jag var i den aktiva fasen av förlossningen så min tanke är att ligga lågt. Bebisen ska stanna och äta upp sig lite till.


HB: 121
Blodtryck: 122/70
Vikt: 64-65
Hjärtljud: 140
Sf mått: 28 cm

Vecka 30

Har varit i vecka 30 nu ett par dagar men hinner ju inte uppdatera lika fort som jag bytar vecka!

Jag:
Jag har väldigt mycket förvärkar just nu, inte så att det gör ordentligt ont men dom känns i både mage och rygg och i torsdags kom dom med 2 minuters mellanrum under 5-6 timmar. Jag var helt slut! Jag vet att det är kroppens vis att berätta för mig att ta det lúgnare men finns det inte tid så finns det inte. Annars så är foglossningen som bortblåst men jag är trött. Magen känns inte så tung men skorna börjar kännas som ett otroligt omöjligt moment. Bebisen vänder sig från dag till dag och just nu verkar den ligga precis som önskat med huvudet neråt. Bebben blir orolig när det är mycket ljud och när storasyster skriker, detta berör dock inte storasyster något närmare så rätt ofta skuttar bebben där inne samtidigt som Engla visar på rikigt tre års trots. Tre barn? Skulle inte tro det. Inte just nu i alla fall ;)

På måndag skall jag förövrigt träffa min barnmorska för första gången sedan vecka tolv. Vilken sten koll dom har på mig va? Men allting känns väldigt bra och jag hade egentligen klarat mig lika bra utan besöken, men roligt för Dennis i alla fall!

Jag boar sönder vår ekonomi!

I alla fall min egen. Dennis följer det hela med skräckblanad förtjusningen och köper in sig på de köp som han "borde". Jag frossar i kuddar, dukar, strykjärn, bebiskläder, blommor, ljusstakar och porslin i massor, rullgardiner, burkar, glas, skålar, och filtar. Ja allt till hemmet egentligen.

Engla går runt och tittar och plötsligt när hon hittat något hon inte såg i någon fönsterkarm igår utbrister hon glatt "Ny mamma, FIIIIN!".

När vi gick förbi polarn & pyret idag frågade Dennis om jag ville gå in. Jag som var trött och hungrig svarade lite frånvarande "jag har redan köpt det jag tycker om från nya kollektionen så det behövs inte". Precis då fick jag syn på skyltfönstret som visade massa nytt för bebisar. Jag vet inte om Dennis han uppfatta vad som hände innan vi var inne i butiken och framme vid kassan med allt vi behöver inför bebisens ankomst. Roligt att äntligen hitta jättefina unisex kläder till bebben!

Utöver alla fina kläder vi hittade i dag hittade vi även två nya filtar (på bilden) till bebben. Den med elefanter på är i mjuk fleece på ena sidan men tack vare bomullstyget inte så "sladdrig" som en fleece filt annars är. Den randiga är i mjuk velour med underbart äppletryck i bomull på andra sidan.

Vecka 29

Är det bara jag eller har jag en liten pluttmage? Alltså , ingen lite platt mage med magrutor utan en ovanligt liten vecka 30 mage? Med Engla var jag enorm!

Vecka 29:

Mycket foglossningen som gör riktigt ont och förhindrar mig att färdas i något annat än snigelfart. Bebben lever ett liv i 3 dagars intervaller där dag 1 är galenskap dagen, dag 2 är fortfarande aktiv men inte fullt lika galen dagen och dagar 3, dagen då man drabbas av panik över hur lugnt det är i magen dagen.

Den senaste tiden,...

Har allting varit som i en dimma. Vi har varit trötta och slitna men har uppnåt enormt mycket. Bland annat så har skolan börjat igen, jag har på exakt 14 dagar (aktiva dagar) lyckats ta körkort. Vi har köpt bil, Dennis har klippt av sig håret och Engla är tillbaks på dagis igen. Jag är helt slut och har vid flera tillfällen funderat över om bebisen kommer gå med på att stanna kvar där inne i ett par veckor till men hittils verkar vi vara överrens.

De kommande veckorna kommer förmodligen gå i samma stuk, tentaplugg, praktik och en massa kul på helgerna hade vi tänkt.

Vecka 26

Så var vi i vecka 26. Ja till och med en bra bit på vägen i den veckan med eftersom jag är sen som vanligt. Värdelös gravidblogg egentligen där man inte ens kan få uppdateringen i tid.

Jag: Sover sämre och mår därmed inte lika bra längre. Har ont i fötter och händer som är väldigt svullna. Hoppas innerligt att värmen som kommit på besök försvinner lika plötsligt som den kom för jag fixar det inte. På inköps fronten är det lugnt, mycket av koncentrationen går till skola, jobb och körkort just nu då timmarna är alldeles för få. Har i alla fall bestämmt oss för att köpa en bilbarnstol till då den jag hade till Engla i och för sig var en test vinnare men helt omöjlig för mig att bära!

Har precis kommit på ett sett att sitta i soffan som inte krossar mina lungor.

Bebben:

Lever rövare, nu även på natten vilket gör att mamma och pappa förbereder sig på en nattuggla. Börjar bli stor och trycker mycket på lungorna.

Vikt:

62.7 vilket är exakt 1 kilo upp på en vecka!! Vätska?!

Världens tråkigaste karusell?

Turister?

helt värdelös.

Känner mig som en värdelös mamma idag. Totalt misslyckad och tråkig.
Har varit på Sailet, en festival här i karlskrona idag, Engla har åkt karusell och ätit mängder med socker och allt som hör till. Han med att bada också vilket var nödvändigt. Jag har svettats, gråtit inombords över smärtan, varit på ett hyfsat dåligt humör och inte alls rolig. Dennis är i skåne vilket gör att jag är helt slut. Mina fötter gör ont och är svullna, händerna lika så. Yr, illamående, trött och långsam. Panik över att jag går som en myra, ännu mer panik över att jag mår så här nu med 3(!!) månader kvar, kommer jag kunna gå alls mot slutet? Känner mig instängd i min egen kropp i dag.

Engla är ju världens bästa barn och då är det hemskt att jag är så kass ibland. Idag har hon inte gnällt en gång, hon har tagit alla nej utan protester. Lyssnat på mig, plockat undan alla sina leksaker och uppfört sig på ett sett som jag önskar när vi är och fikar osv.

När man är gravid med första barnet har man bara sig själv att ta hand om. Nu känner jag att jag borde vila men inte kan och känner mig därför otillräcklig för bebisen i magen. Engla å andra sidan har inte gjort något alls för att få dras med världens tråkigaste mamma.

Fina barn

Två barn = fyra fötter.
Engla låg och gosade med fötterna på mina armar och ben precis aningen för hårt. Samtidigt passar lillen i magen på att fortsätta aktiviteten den hållt på med de senaste dagarna, trycka upp armar (?) ben(?) eller vad det nu är rätt upp i min högra lunga. Ont gör det oavsett om jag ligger på rygg, sidan eller halvmage.

Vecka 25

Jag vet, sent, sent, sent. Men tusan jag hinner inte! Beklagade mig precis för Dennis över att vi inte tagit någon bild på bebben för vecka 25 och innan jag visste ordet av det stod han med kameran i handen. Bilderna går i samma stil som tidigare veckor, trött gravid kvinna i mjukiskläder som förbrukar ofattbart lite smink på ett år.

Vecka 25:

Jag mår fortfarande toppen och mår precis som vanligt. Är tröttare än normalt kanske och har ett stort sömn behov men det går lite i familjen så svårt att veta vad som är vad. Börjar få irriterande svårt för att ta mig till marken vilket inte alltid är så praktiskt när prinsessan Engla gör 50 klädbyten på en dag och sedan slänger dom på golvet. Jag plockar, hon stökar till. Men graviditeten går fint och förutom små fötter i lungor och revben så är allt bra. Köper en del till mini och längtar mycket efter hösten. Nu vill jag inte jobba mer, jag vill ha jul och träffa vår bebis.

Bebisen:

Pigg och glad vilket såklart oroar mamma. Jag är vaken när hon somnar och vaken när hon vaknar, hon misstänker att jag inte sover alls. Stora syster Engla spelar med olika leksaker på magen vilket får mig att dansa som en galning där inne. Dessutom växer jag så det knakar!

Lika som bär

Älskar molos ytterkläder, allt från deras regnställ till deras sköna fleecejackor och overaller. Funderar på att beställa en overall till mini i magen och en jacka till Engla. Tror denna färgen är den enda som både jag och Dennis är överens om att den är könsneutral. Insåg troligtvis för första gången igår hur dyrt det kommer bli med två barn. Jag älskar barnkläder och av någon anledninig brukar de gå åt den dyrare sorten, de gånger jag köper billigt brukar jag bli så chockad över priserna att jag köper enorma mängder istället vilket ju inte heller främjar vår ekonomi precis. Hur som helst, en sak att köpa dyra kläder till ett barn, men fy tusan var tråkigt till två.

Bilder lånad från Babyshop.se