Jag har nu kommit till det fantastiska slutet. De sista veckorna som med otur kan bli ganska många och långa då man mest går runt och känner sig fet, otymplig och värdelös. Ta sig ner till golvet? Jo det är lugnt men upp är hopplöst. Köra bil? Ja plats får jag men allt i huvudet är en dimma och därmed är bilkörning livsfarlig. Shoppa? Ja, 3 fikor och lika många pauser att sitta gör att jag med nöd och näppe orkar med 2-3 butiker. Sova? Ja går också utmärkt , förutom på natten då måste blåsan tömmas med små mellanrum.
Nä sista veckorna är ingen hit bara en lång väntan. Trots att jag är väldigt igång på praktiken och både plannerar in skogspromenader, kortare resor och middagar med vänner så kommer förlossningen allt närmare och funderingar kring hur Engla kommer reagera, kommer vi få sova? Kommer det bli omöjligt med egen tid nu? Kommer jag orka med skolan osv. Men innest inne vet jag att det kommer gå bra och att vi kommer stundvis vara helt över av trötthet men mest av allt kommer det bli underbart. Tänk , jag kommer ha en person till i mitt liv som jag älskar utan gränser!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar