Hemma och vänder.

Under kvällen upplevde jag hur hög puls gick till långsam. Hur snabba ansträngda andetag blev till lugna få. Sedan blev det helt tyst och stilla. Där lämnade någon livet, jag som står mitt i försökte lugna. I magen sparkade någon precis i början av sitt. Magiskt, vackert men så smärtsamt. Några timmar senare var vi där igen. Andetag som blev färre, ett hjärta som inte orkade slå. I magen sprattlade mini och jag mitt i livet försökte finnas till och göra det värdigt.

Det har varit en tung kväll på jobbet och ganska snart ska jag dit igen. Först lite sömn, jag somnar till röster och skratt. Glada grannars skålande glas, ljudet av livet.