Och ja just det, vi är billösa, så nu har jag en hel vecka på mig att köpa en ny bil, en bil utan dolda fel, överpris. Lättare sagt än gjort alltså.
måndag 15 november 2010
Ni tycker jag ser sliten ut..
Och ja just det, vi är billösa, så nu har jag en hel vecka på mig att köpa en ny bil, en bil utan dolda fel, överpris. Lättare sagt än gjort alltså.
Upplagd av
Olga Matilda Stevens
kl.
måndag, november 15, 2010
Rastlös
Fast helt slut.
Mitt jobb just nu är att göra ingenting. Jag skulle kunna städa men hur lönt är det när det ser likadant ut efter 1 timme. Nä städa gör vi bara när vi ska få gäster.
Mitt jobb just nu är att göra ingenting. Jag skulle kunna städa men hur lönt är det när det ser likadant ut efter 1 timme. Nä städa gör vi bara när vi ska få gäster.
Upplagd av
Olga Matilda Stevens
kl.
måndag, november 15, 2010
söndag 14 november 2010
Dagen i korthet
Ligger på soffan och väntar på att Dennis skall bli färdig så vi kan gå och lägga oss. Men det tar tid.
Funderar lite över dagen och kom fram till att dagen bäst beskrivs i punktform. Här har ni!
- Engla har vid flera tillfällen frågat om jag kommer i håg förra sommaren när hon var en pojke som hette Anders. Anders uttalar hon ANNNDOOUUURRSS. Nej, tyvärr älskling jag minns inte.
- På köksbänken ligger 8 paket saffran. De var extrapris på Ica och de flesta i familjen gör beställningar via telefon till oss. Dennis cyklar som en galning fram och tillbaka, fram och tillbaka till Ica.
- Trots att det faktiskt är Farsdag i dag är det jag som blivit firad. Detta i form av ögonskuggor och maskara från dior av min Fd. Svärmor som tyckte jag behövde skämmas bort. Tänk er hur lyckligt lottad jag är som har en så fin fd. svärmor.
- Dennis fick ångest över ett elakt sms han hade skickat till mig och gick in på min mobil för att radera det. Jag skulle sedan bevisa att där är massor av elaka sms i telefonen men blev snabbt överbevisad. Jag är helt klart den i vårt förhållande som skickar de elaka smsen. Han skickar sms som "älskling jag saknar dig, tycker du om stuvade makaroner?". Nej Älskling jag tycker inte om stuvade makaroner men jag tycker om dig.
- Bebisen blev mycket upprörd när Engla hamnade i en "svacka" tidigare i dag och försökte ta sig ut genom magen. Syskonkärleken när den är som mest äkta.
- Till middag åt vi helstekt lamm i ugnen med mintgéle, mycket gott kött just nu för mitt järnvärde. Engla grät första halvan av middagen över att hennes hemska mamma serverade kött i 300 kronors klassen. Jag borde bättra mig och ge henne lite mer nermalda inälvor i form av korv oftare!
- Jag ringde pappa och önskade farsdag, han tackade och sedan diskuterade vi bilar i 20 minuter.
- Engla sa med gråten i halsen godnatt och "jag vill inte ha någon bebis men ni vill det". Jag profylaxandas det löser sig....
- En bekant fick barn i gårkväll som de valde att namnge det namn vi hade tänkt till bebisen om det blir en flicka. Tillbaka på ruta ett.
- Jag råkade lägga en röd matta och en rosa strumpa med våra vita nya lakan. De är nu rosa. Men rosa kan ju vara fint.
Upplagd av
Olga Matilda Stevens
kl.
söndag, november 14, 2010
Värkar
Vaknade ganska utvilad i morse med samma status som tidigare. Lugnare än lugnt i magen.
Men så helt plötsligt utan förvarning drog det igång. Först tänkte jag att det inte var lönt att mäta mellan värkarna för jag märkte aldrig något "uppehåll" kändes som om det var värkar hela tiden och att det ändå som utgjorde någon skillnad var topparna på dom. Klockade tillslut ändå värkarna och kom fram till att det var runt 50 sek mellan värkarna och Dennis kom då och då och frågade om han skulle ringa Taxi. Jag sa naturligtvis nej, jag har ju bestämmt mig för att föda nästa söndag och förstod ingenting, vad håller min kropp på med?
Tog en dusch och då började värkarna komma med 3-5 minuters mellanrum istället. Men det ska göra ont ont ont, inte ont så man kan ta sig in i en dusch tänkte jag.
Har i perioder under dagen kommit med olika styrka och gjort allt från jäkligt ont till lite fisont. Men ingen bebis här inte.
Min mage går verkligen in för att hårdträna denna gång. Skrämmande dock när det drar igång på allvar om de börjar med mindre än 60 sek direkt. Med Engla kände jag aldrig värkarna innan det var 2-3 minuter mellan men då hade jag ingen barnvakt att fixa och därmed mindre stress.
Tillsvidare fortsätter vi att satsa på nästa Söndag!
Men så helt plötsligt utan förvarning drog det igång. Först tänkte jag att det inte var lönt att mäta mellan värkarna för jag märkte aldrig något "uppehåll" kändes som om det var värkar hela tiden och att det ändå som utgjorde någon skillnad var topparna på dom. Klockade tillslut ändå värkarna och kom fram till att det var runt 50 sek mellan värkarna och Dennis kom då och då och frågade om han skulle ringa Taxi. Jag sa naturligtvis nej, jag har ju bestämmt mig för att föda nästa söndag och förstod ingenting, vad håller min kropp på med?
Tog en dusch och då började värkarna komma med 3-5 minuters mellanrum istället. Men det ska göra ont ont ont, inte ont så man kan ta sig in i en dusch tänkte jag.
Har i perioder under dagen kommit med olika styrka och gjort allt från jäkligt ont till lite fisont. Men ingen bebis här inte.
Min mage går verkligen in för att hårdträna denna gång. Skrämmande dock när det drar igång på allvar om de börjar med mindre än 60 sek direkt. Med Engla kände jag aldrig värkarna innan det var 2-3 minuter mellan men då hade jag ingen barnvakt att fixa och därmed mindre stress.
Tillsvidare fortsätter vi att satsa på nästa Söndag!
Upplagd av
Olga Matilda Stevens
kl.
söndag, november 14, 2010
Brio gör jubileumsvagn


Såg för ett par veckor sedan att Brio gör en Jubileumsvagn för 2011. En ny produktion från 1979 om jag inte minns fel. En ny variant av den som Kronprinsessan viktoria en gång låg i , även en sådan jag gled runt i 1988 och sedan under någon månad 2008 fick Engla gunga sig till sömns i en lika dan när hennes vagnhysteriska mamma kom in i en retroperiod.
Bebben har redan sin vagn väntandes på den här hemma men för er andra med bebisar på G som tycker om lite mer traditionella vagnar kanske det är något, hjärtmönstret på insidan gör vagnen riktigt söt och bilden är inte alls rättvis!
Upplagd av
Olga Matilda Stevens
kl.
söndag, november 14, 2010
lördag 13 november 2010
Axén
Blev ett par byxor till bebben från P.o.p idag. I tre av dom butikerna som vi besökte idag var det första dom frågade Dennis innan de fick syn på mig var om bebisen kommit än. Det är mysigt, man liksom känner varandra på något vis, vet vad barnen har på sig för kläder, var dom går på dagis och känner av en slags värme som jag tycker saknas i storstäderna. Sen å andra sidan saknar man mycket här, lite fler butiker är en sån sak...
Upplagd av
Olga Matilda Stevens
kl.
lördag, november 13, 2010
Lördag
Började dagen med sovmorgon. Inget ovanligt för min del nu för tiden men åndå skönt. Tog sedan en promenad (!) ner till stan. Anledning till att detta är så otroligt är att jag sedan vi köpte bil inte utsatt min kropp för den typen av ansträngning så det var säkert nyttigt. Gick i lite affärer och tittade på allt från julklappar till bebiskläder. Åt Sushi till lunch och som alltid tittar dom med stora ögon när jag beställer mina 18 bitar. 18 bitar är lagom, 8 bitar förstår jag inte, det är som förrätt.
Gick sedan en promenad hem igen och däckade direkt i sängen och sov i 3 timmar fram till nu.
När vi är i affärer jag och Dennis händer det ganska ofta att jag hittar något jag tycker han är snygg i som han inte alls gillar. Halsduken på bilden är en sån sak. Eftersom han vägrar köpa det får han istället ställa upp på bild så jag har lite ögongodis i mobilen åtminstonde.
Upplagd av
Olga Matilda Stevens
kl.
lördag, november 13, 2010
fredag 12 november 2010
Fredagsmys!
Dennis har ringt och är påväg hem från Psyk. Han har praktik där så det är inte så illa som det låter. Engla är på Toppen humör och har packat sin väska eftersom hon skall till Skåne ikväll. Nu ska jag värma lite Lussekatter och ikväll är det ensamtid med Dennis som står på Schemat. Sista helgen på månader(?)ja vem vet kanske år som vi är bara han och jag. Vi pratade om att gå ut och ät men eftersom det står på Schemat för i morgon röstar jag på att ha hemmamys med Sushi och idol!
Upplagd av
Olga Matilda Stevens
kl.
fredag, november 12, 2010
vecka 25
vecka 11Jag och Dennis hade en "To do list" som vi ville klara av innan vi fick bebis. Och nu såhär 9 månader senare måste jag säga att det gick ganska bra.
1. Klara praktiken i termin 3
2.Jobba upp föräldrapenning
3.Körkort
4.Köpa bil
5. Klara praktiken termin 4
Praktiker, körkort, jobb och bil är check. Dessutom han vi med sommarkurser, ett par tentor, en resa till Barcelona, många härliga dagar på stranden, och mängder av besök på IKEA och andra inredningsbutiker som gör att vi nu mera bor riktigt fint!
Nu har jag en ny lista och även om jag vet att jag borde ta det lugnt och göra ingenting så kan jag inte låta bli att rusa fram. Jag älskar att känna att jag har tusen projekt på gång och kommer någonstans i livet. Vila kan jag göra när jag dör.
Upplagd av
Olga Matilda Stevens
kl.
fredag, november 12, 2010
torsdag 11 november 2010
Genus
Vi hade diskution idag på basgruppen. Vår handledare var klar med att hur bra man var på att dammsuga och mecka med bilar satt i anlagen.
En annan i gruppen ansåg att vi gått för långt med jämnställdheten, att allt hade löst sig om vi inte förväntade oss att mannen också kunde dammsunga. Då kunde vi båda sköta våra jobb och sen när vi kom hem och insåg att det inte var städat skulle vi inte bråka om det utan bara göra det och på så sett skulle alla vara mycket lyckliga.
Jag frågade min handledare vad det var för gen hos kvinnor som gjorde att hon förstod hur man använde en diskhandduk. Jag fick inget svar.
Däremot fick jag höra att jag var lättirriterad samtidigt som de syftade på mina hormoner.
Alltså, det vi har lärt oss idag. Män är genetiskt sämre än kvinnor på att städa, därför borde vi avlasta dom detta och det är inget problem att kvinnor får vänta längre på vård vid hjärtinfarkt eftersom om man skulle sätta prio ett på alla kvinnor som ringer in med hjärtrelaterade problem skulle det ta för mycket resurser och deras symptom följer inte boken eftersom all forskning sker på män.
Borde be Dennis köpa med sig en rosa dammsugare på vägen hem i lagom storlek till Engla så hon kan lära sig. För övrigt så ser jag det som en självklarhet att om Dennis är hemma så sköter han hemmet och tvärtom, och jag vet inte om det är någon missbildning av något slag men han påstår själv att han är bäst i världen på att dammsuga.
En annan i gruppen ansåg att vi gått för långt med jämnställdheten, att allt hade löst sig om vi inte förväntade oss att mannen också kunde dammsunga. Då kunde vi båda sköta våra jobb och sen när vi kom hem och insåg att det inte var städat skulle vi inte bråka om det utan bara göra det och på så sett skulle alla vara mycket lyckliga.
Jag frågade min handledare vad det var för gen hos kvinnor som gjorde att hon förstod hur man använde en diskhandduk. Jag fick inget svar.
Däremot fick jag höra att jag var lättirriterad samtidigt som de syftade på mina hormoner.
Alltså, det vi har lärt oss idag. Män är genetiskt sämre än kvinnor på att städa, därför borde vi avlasta dom detta och det är inget problem att kvinnor får vänta längre på vård vid hjärtinfarkt eftersom om man skulle sätta prio ett på alla kvinnor som ringer in med hjärtrelaterade problem skulle det ta för mycket resurser och deras symptom följer inte boken eftersom all forskning sker på män.
Borde be Dennis köpa med sig en rosa dammsugare på vägen hem i lagom storlek till Engla så hon kan lära sig. För övrigt så ser jag det som en självklarhet att om Dennis är hemma så sköter han hemmet och tvärtom, och jag vet inte om det är någon missbildning av något slag men han påstår själv att han är bäst i världen på att dammsuga.
Upplagd av
Olga Matilda Stevens
kl.
torsdag, november 11, 2010
Är gravida kvinnor verkligen bra mammor?
Jag ser det i Dennis blick. Jag är inte så bra på det där med uppfostran just nu. Engla kommer till mig och säger "mamma får jag en choklad?"
Jag svarar naturligtvis nej. Det är onsdag. Ingen choklad dag. Engla säger det igen. "Mamma får jag snälla en choklad det är så himmla gott". Tänk er en liten tvååring säga med inlevelse att något är så himmla gott. Jag blir gråtfärdig och säger okej då. Engla kommer inspringandes glatt med två chokladbitar i handen. "Titta mamma det blev två!!" Jag säger, "Nej Engla , en var det som gällde." "Engla säger okej och lägger tillbaka den andra biten". Jag personligen hade ALDRIG lagt tillbaka, jag hade tagit 5 och gömt resten. Tårarna pressar där bakom igen, varför är hon så duktig?. Jag hör mig säga, "äsch Engla, ta du en bit till för du är världens bästa".
Förstår ni? Vi har lagt ner månader med energi, och kännt oss elaka och hemska för att komma dit där vi är nu. Engla tar ett nej, hon lyssnar. Ska månader av uppfostran slängas ut genom fönstret för att min gravidhormoner gör mig blödig?.
Vid ett annat tillfälle är vi och handlar. Nu skäms jag för detta är illa. Engla börjar tjata och tjata och tjata i vagnen, hon vill inte handla, hon vill inte hem, hon vill inte äta mat hon vill ingenting. Hon ger sig inte. Hon tjatar och tjatar. Dennis är sur, varför är oklart. Jag vill mest få med mig mat hem. Det slår slint. Tyst som en mus väser jag till Engla,"Håll käften".
Dennis tittar på mig med den där blicken. Han tar kundvagnen med Engla och går. Jag står kvar bland frukten och skäms. Jag vet att jag ska skämmas. Jag är en hemsk förälder. Vilket misslyckande. Jag plockar upp Engla från kundvagnen och berättar att jag just gjorde fel, att man inte får säga till någon och att det är jag som är trött och borde vara tyst. Engla bara kramar och förlåter, jag förlåter det inte.
Förstår ni nu, gravidhormoner i kombination med lite trötthet, sura sambos och gnälliga barn slutar inte bra. Det gör att man tar hem pris i sämsta föräldra prestationer.
Jag svarar naturligtvis nej. Det är onsdag. Ingen choklad dag. Engla säger det igen. "Mamma får jag snälla en choklad det är så himmla gott". Tänk er en liten tvååring säga med inlevelse att något är så himmla gott. Jag blir gråtfärdig och säger okej då. Engla kommer inspringandes glatt med två chokladbitar i handen. "Titta mamma det blev två!!" Jag säger, "Nej Engla , en var det som gällde." "Engla säger okej och lägger tillbaka den andra biten". Jag personligen hade ALDRIG lagt tillbaka, jag hade tagit 5 och gömt resten. Tårarna pressar där bakom igen, varför är hon så duktig?. Jag hör mig säga, "äsch Engla, ta du en bit till för du är världens bästa".
Förstår ni? Vi har lagt ner månader med energi, och kännt oss elaka och hemska för att komma dit där vi är nu. Engla tar ett nej, hon lyssnar. Ska månader av uppfostran slängas ut genom fönstret för att min gravidhormoner gör mig blödig?.
Vid ett annat tillfälle är vi och handlar. Nu skäms jag för detta är illa. Engla börjar tjata och tjata och tjata i vagnen, hon vill inte handla, hon vill inte hem, hon vill inte äta mat hon vill ingenting. Hon ger sig inte. Hon tjatar och tjatar. Dennis är sur, varför är oklart. Jag vill mest få med mig mat hem. Det slår slint. Tyst som en mus väser jag till Engla,"Håll käften".
Dennis tittar på mig med den där blicken. Han tar kundvagnen med Engla och går. Jag står kvar bland frukten och skäms. Jag vet att jag ska skämmas. Jag är en hemsk förälder. Vilket misslyckande. Jag plockar upp Engla från kundvagnen och berättar att jag just gjorde fel, att man inte får säga till någon och att det är jag som är trött och borde vara tyst. Engla bara kramar och förlåter, jag förlåter det inte.
Förstår ni nu, gravidhormoner i kombination med lite trötthet, sura sambos och gnälliga barn slutar inte bra. Det gör att man tar hem pris i sämsta föräldra prestationer.
Upplagd av
Olga Matilda Stevens
kl.
torsdag, november 11, 2010
Älskade magen!
Jag mår varierande. Mitt hb (järn) är lågt och detta har lett till att jag känner mig döende. Pulsen skenar som en följd och jag blir gråtfärdig över utmaningar som att hämta på dagis. Jag skulle just nu beskriva mig själv som mutförälderns förebild nummer ett. Dagarna är ganska mycket vila just nu och trots att jag och mitt shoppingbegär längtar efter affärer och människor vågar jag inte ta mig dit i rädsla för att inte orka ta mig hem. Jag har lyckats vidga min blåsa tillräckligt för att bara behöva kissa en gång per natt vilket verkligen är nätt och jämnt, det handlar om sekunder kära vänner. Min ena höft är instabil och "fungerar" inte riktigt vilket gör att jag ibland inte kan gå, jag trillar. Förvärkarna är regelbundna men jag vill nog snarare kalla dom sammandragningar då dom inte gör nämnvärt ont längre. Slemmisen sa jag (tror jag) hejdå till i morse. Min vikt har ju som ni kanske märkt i tidigare inlägg skenat. Från att ha legat på minus 2 kilo fram till vecka 25? är jag nu uppe i 12-16 kilo beroende på hur man ser på det. de sista 10 har jag lagt på mig sista månaden. Jag hoppas och ber för att det är vätska men förstår ju att kost som innebär en liten förmiddagsfika bestående av 6 lussekatter och julmust inte främjar något annat än just viktuppgång.
Men gott folk, det är härligt med. Bebisen är jättepigg och mysig där inne i magen, jag tycker min mage är riktigt fin och inte alls så grotesk som förra gången. Och bäst av allt. Bebisen kommer om 10 dagar!!! Jag vet det.
Upplagd av
Olga Matilda Stevens
kl.
torsdag, november 11, 2010
Ikea löser julen
Ikea löser Julen för många utlandssvenskar men tro mig, den löser den för oss inlandssvenskar också. Engla och jag plockade på oss allt möjligt sist vi var där och och min ambition inför denna Julen är stor. Det kommer vara rent hemma hos oss, det kommer finnas en julgran och det finns redan sedan igår eftermiddag Lussekatter i frysen! Måste vara gravidboandet som gör mig extra engagerad, förra året kändes Julgran som ett projekt jag la ner innan jag ens hade startat det i år fantiserar jag om den perfekta granen. Julklappar till Dennis och Engla är redan klara. Jag sa till Dennis så sent som igår att jag tyckte vi skulle köpa billiga julklappar till varandra i år, det misslyckades kan jag säga. Älskling, strunta i det där jag babblade om igår, det är fritt fram att överösa mig med porslin från mateus.
Upplagd av
Olga Matilda Stevens
kl.
torsdag, november 11, 2010
onsdag 10 november 2010
Bara för att ha sagt det!
Jag gissar på att bebisen väljer att titta ut 21 november allternativt att förlossningen startar då men att bebisen tar fram till den 22, 23 på sig.
Dennis tror jag kommer gå över tiden.
Mamma gissar nog också på 21-23 november för då har hon bokat in sig på soffan (yeah right, vi får ta soffan mamma tar sängen).
Dennis tror jag kommer gå över tiden.
Mamma gissar nog också på 21-23 november för då har hon bokat in sig på soffan (yeah right, vi får ta soffan mamma tar sängen).
Upplagd av
Olga Matilda Stevens
kl.
onsdag, november 10, 2010
Barnmorskebesök
Ctg kurva visade starka hjärtljud 138-166
samandragningar var 3-5 minut
33 fosterrörelser i timmen
Blodtryck 119/83
Puls 93
Ul visade normal mängd fostervatten, Normal stor bebis med huvudet neråt och ett fint hjärta.
Hb 103
Urinsticka - inte så vacker
Vikt: 75,3 kilo!! (16,5 kilo +)
samandragningar var 3-5 minut
33 fosterrörelser i timmen
Blodtryck 119/83
Puls 93
Ul visade normal mängd fostervatten, Normal stor bebis med huvudet neråt och ett fint hjärta.
Hb 103
Urinsticka - inte så vacker
Vikt: 75,3 kilo!! (16,5 kilo +)
Upplagd av
Olga Matilda Stevens
kl.
onsdag, november 10, 2010
Vi var bjudna på kalas!
Upplagd av
Olga Matilda Stevens
kl.
onsdag, november 10, 2010
Knasiga familjen
Har varit fullt ös som vanligt här hemma. I lördags kom min lillasyster hit och förgyllde vår tillvaro lite och på kvällen hade hon och Engla lördagsmys med film och godis medans jag och Dennis gick för att fira Björn som fyllde 30! Underbar mat och trevligt som bara den!
På söndagen var det dags att försöka få vårt hem att se ut som ett hem och som alltid när det storstädas sätts tålamod och humör på prov. Jag som bokstavligttalat kröp omkring på alla fyra med dammsugaren i högsta hugg och hade ett träningspass som hette duga kunde ju tycka att Dennis 1,5 timmar han la på att sortera sina cd skivor i bokstavsordning och kategori var lite lätt överdrivet. Men vad är det dom säger, man måste försöka förstå varandra. Jag förstod ingenting. Vem fan bryr sig om vilken ordning dom står i.
Dennis tröstade mig senare med att borra upp lite hyllor som jag önskat.
Upplagd av
Olga Matilda Stevens
kl.
onsdag, november 10, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)