En barndomsdröm

Jag växte upp tillsammans med bästa vännen Anna och hennes bror. Våra familjer umgicks ständigt, skjutsade till dagis ihop, delade stall, åt middagar och annordnade fester ihop. Min uppväxt kan jag inte beskriva annat än underbar och fylld av glada minnen. I alla fall fram till jag blev 12 år fyllda och allt krossades.

Hur som helst, denna uppväxt gjorde att saker jag önskade och tjatade om kanske inte är vad alla andra barn tjatade om och önskade. Min önskan var nämligen att få äta till middag korv och makaroner. En ganska liten önskan kan man tycka, men i mina ögon så oerhört riktig. Hemma hos Anna fick man både piroger, något jag inte sett tidigare, stekt korv, vårrullar och färdiga köttbullar. Och det bästa, såfort det hade bakats bullar fick man lov att äta hur många man ville, det fanns ingen gräns! Jag har många lyckliga barndomsminnen från köket hemma hos Bärgs ska ni veta (ja dom stavar det men ä).

När vi vid tolv års ålder flyttade från vellinge och splittrade familjen fick jag som de flesta skiljsmässobarn en kris, jag ville ha trygghet och en stabil familj igen. Återigen blev korv och makaroner som man åt i vanliga familjer viktigt och ungsstekt lamm och sånt trams mamma och pappa lagt ner timmar på att göra kändes oerhört tungt att behöva äta.

Det kom till en poäng då mamma nästan skämdes då jag och min lillasyster skrek från ena sidan Ica till den andra "Mamma snälla, kan vi inte äta svenssonmat idag?!"

Vid tretton års ålder lärde jag känna Zara, dom hade ett sånt där kök som Bärgs, där serverades korv och pasta i olika former, pulver béarnesås och hur mycket kanelbullar man ville äta. Under de kommande lite , ja vad ska man säga, röriga tonårsåren som sedan följde var det många gånger jag åter fick uppleva familj i den traditionella formen vid matbordet hemma hos Zara. På något sett räddade det mig.

Nu mamma, ska du veta. Igår, då köpte jag färdig béarnesås och i morse åt jag äpplepaj med obegränsad mängd vaniljsås till frukost, innan dess åt jag tre godisbittar och ikväll tänkte jag eventuellt äta lite mer. Men gud vad jag är tacksam trots allt över alla den fina maten jag fick njuta, det handlade nog aldrig om korven egentligen.

och allt det vi inte gjorde..

Som ni förstått av tidigare inlägg så har det varit mycket jobb den senaste tiden, förutom det har vi hunnit med två vändor till skåne och därmed en massa tågåkande, leklandet, Dennis har fått en ny tatuering, kolhydratavgiftning, uppdatera garderoberna, badhuset och baka lite grann.

Vad vi inte hunnit med är nästan lika mycket, städning, och rensning, införskaffa en ny soffa, fixa nytt pass till dennis, lyckas med kolhydratavgiftning (skyller på stress) lämna in sekretess papper till dagis, eller plugga inför tentan...

Nu förstår jag hur ni har det där ute i stugorna

Det är stressigt att jobba! Jag börjar förstå vad det är folk snackar om kan man väl säga. Jag hade aldrig uppehåll när jag fick Engla utan har valt att plugga hela tiden från det att hon var två veckor. Det har knappt varit en ansträngning. Svensk skolundervisning tar ju inte precis musten ur en och Engla bara sov och sov. Alla som hörde att jag var ensamstående och pluggade samtidigt, bodde långt ifrån familj (barnvakter) och allt vad det innebar brukar alltid bli imponerade , berätta hur jobbigt jag måste ha det och hur svårt det måste vara ekonomiskt. Ett tag använde man mig som någon slags mall för supermamman som klarade allt, till och med så att mina lärare brukade säga att de sett mig på mina två timmars promenader på morgon som jag dagligen tog för att lämna Engla på dagis pigg och glad klockan halv 7 och rekomenderade de andra att göra samma sak för att få bra resultat i skolan. Dennis förstod nog aldrig att det var jag som gick i snabb takt varje morgon med tanke på att samma sekund som vi blev tillsammans och jag fick lite avlastning började jag sova och var iprincip borta den första månaden.

Hur som helst, lite sidospår. De senaste fyra veckorna har jag haft praktik, likaså Dennis, och för att få dagishämtning med jobbande att gå ihop har vi fått pussla en hel del med våra scheman. Vi som annars är vanna att enbart plugga på heltid tycker att detta är en pärs.

Jag är trött, Dennis är trött, Engla är trött och framför allt , det finns inte tid för vattenkoppor och Svinis just nu som det verkar finnas gott om.

Nästa termin har vi valt att ta den 10 veckor långa praktiken olika delar av terminen så att vi hinner ses mer än en kvart på jobbet när vi byter av varandra.

Första bilden!

Kommer så väl ihåg hur man satt timmar framför spegeln och övade leende inför årets skolfotografering när jag var mindre. Oftast lyckades man ju klanta sig ändå och se ut som ett fån på de där hemska bilderna som mamma och pappa motvilligt betalade för eftersom det var det enda rätta. Engla som blivit bra på i princip varenda bild hon fotograferats på sedan hon lämnade magen blev naturligtvis hur bra som helst med ett naturligt leende. Gruppbilden väljer jag att inte utlämna här såklart men ni kan få föreställa er den, 16 glada, leende, busiga, barn och en butter blängande Engla som ger mördar blick.

Skatteverket ser undrande på mitt val av man

Vi traskade bort till vårt lokala skattekontor tidigare idag för att fixa ett par saker. Egentligen stod det tre saker på vår lista, vissa mer eller mindre viktiga.

1.Nytt inbetalningskort till restskatten, bortslarvat.

Mannen i disken såg på Dennis med en blick som talade för att han tyckte han var en slarvpelle.

2. personbevis utdrag så vi kan bevisa vi är sambo i samband med Dennis nya passansökan, då passet var chockerande nog bortslarvat.

Mannen kollade nu med en blick som sa att han var en obotlig slarvpelle och att han besvärade hans dag.

Det var någonstans här vi även insåg att vi inte alls är sambo enligt pappret, där står fel! Han bor tydligen på 5e våningen och jag på 6e, nu kollade även jag på Dennis med en blick som sa mer än tusen ord. Hur svårt är det att hålla koll på vilken våning han bor på?

3. Vi bad om papper för hindersprövning.

Nu kollade mannen inte på Dennis utan på mig med en blick som sa " du kommer döda denna man innan åldern gör det". Och sedan sa han, slarvar ni bort något mer kan ni bara komma in så skriver jag ut nytt, och det är bra om ni lämnar in ansökan i tid.

Ajabaja

Engla har en ganska så bestämd sida kan man säga. Andra skulle kalla henne dominant. Somliga skrämande. Dom där somliga är mestadels småpojkar som är vana vid att få som dom vill och som blir lite förskräckta när deras fasoner inte fungerar på Engla. Här ovan ser ni en helt vanlig dag i Englas liv då hon får lite problem med hennes docka som inte riktigt lyder. Det krävs en rejäl tillsägning ansikte mot ansikte och sedan kollade hon henne noga under hela ridturen. Men jag förstår henne, finns inget viktigare än gott uppförande på hästryggen!

Engla 21 månader!

Och detta firar vi med paketer och tårta! Nej, skoja bara. Men hitta massor av fina kläder när jag var ute och fönstershoppade lite (så mycket för min fönstershopping!). Slog in några av grejerna i paket för att hon skulle få det roliga i att öppna paket. När ångesten kom krypandet över alla inköp kom jag snabbt på att det är Englas 21 månaders dag, och vem kan neka henne presenter på en sån dag? Äsch löning i morgon och då är det nya tag!

Har haft en jobbig vecka på praktiken och försöker tänka på allt mysigt som vi gjort helgen som varit. Vi han med både leklandet och badhuset och umgicks och hade roligt. Goda middagar, vin och godis. Vårt badhus här i karlskrona är verkligen helt underbart tycker jag, 32 grader i poolen och fina "hytter" man byter om i.

Jag är en usel människa

Kom nyss hem från ännu en hemsk dag på praktiken och upptäckte att här var tomt, så medans Engla och Dennis är iväg passar jag på att sätta mig några minuter. Så för at att komma till saken, jag har uttnyttjat att de boende på min avdelning lider av demens, en del svårare än andra. Och nej jag har inte lagt ner sterilia sjukvårdsverktyg i en smutsig låda med gamla använda rakhyvlar, det får stå för dem andra anställda.

Vi spelade fia med knuff och det gick så fruktansvärt dåligt för mig att det nästan fysiskt började göra ont, fick som ledvärk av stressen kring att jag aldrig fick gå! Så när jag väl började få tur kan man säga att jag manipulerade dem lite, jag var oftast en god spelkamrat och berättade om reglerna mellan varje slag (då de han glömma vilket håll man skulle gå med och vilken färg de hade) men emellanåt när jag riskerade att bli utknuffad rekomenderade jag dem snabbt ett annat slag. Ibland var dom alärta och uppmärksammade genast vad jag försökte göra och knuffade då ut mig.Men lika många gånger inte. I bland såg jag att någon av de andra tanterna blinkade åt mig som om vi fuskade tillsammans när vi "lurade" någon som var mer dement, ja ni hör själva, fruktansvärt! Sanningen är den att när jag gått i mål som vinnare kände jag mig usel det var ju jag som spelade alla fyra färger egentligen.

Nästa gång skall jag vara en större människa och inte komma med dåliga förslag.

Nu äntligen!

Vi försov oss i morse. Varför? Ja, vad ska man säga. Engla kom inte in vid 05.10 som hon annars brukar för att väcka oss utan runt 8 snåret. Vad hade hänt? Jag vet inte exakt, för någonstans från det att Engla vaknade och det att hon kom in till oss hade hon hittat en påse med polly, dregglat halva över soffa och kuddar, satt i sig den andra halvan och var på det stora hela väldigt nöjd med morgonen.

Efter att ha tvättat rent Engla som faktiskt skulle befinna sig på dagisfotografering helst utan choklad i hela ansiktet en kort stund senare skyndade jag iväg i den kalla hösten. Herrgud va kallt det blivit! Gick in på Wayne´s Coffe, som förövrigt för just det sämsta Coffe och kakor jag någonsin hela mitt liv har smakat och köpte en kopp choklad. Den smakade som allt annat på Wayne´s vidrigt men hjälpte mot kylan.

Satt där sedan fram till Lunch och tryckte in microbiologi och farmakologi i huvudet, köpt en vidrig micro lunch på Wayne´s till det fantastiska priset av 70 kronor och pluggade sedan sönder det som var kvar av mitt huvud.

Fick på det stora hela mest in efter 6 timmars intensivt plugg, Strephtococcos epidemis (tillhör normalfloran på huden). Och då kan det till och med vara så att det är felstavat.

8 långa veckor

Igår var första dagen för den här terminens praktik. Jag läser till sjuksköterska, för att bli barnmorska. Den här terminen går jag med en undersköterska och får knappt agera skötare. Märk min besvikelse när jag fick arbetsuppgifter som att skura toaletterna, diska och tvätta, oj va långt ifrån förlossningar och lite aktion vi var!

Det är helt okej, vad som INTE är okej är alla arga undersköterskor som varit röda i ansiktet av irritation när jag dragit vissa liknelser mellan undersköterskor och städare när detta sedan visar sig vara ganska mycket sanning på min praktik.

Jag skall inte utveckla detta inlägget något vidare då jag vet att detta ämne har en tendens att , ska vi kalla det irritera. Men det kommer bli åtta långa veckor.

(för att göra ett litet förtydligande innan jag retat gallfeber på för många så vet jag väl om att det finns massor av duktiga undersköterskor som kan minst lika mycket som sjuksköterskor. Just på mitt boende tycker dom att sånt som basala hygienrutiner är något onödigt och handspriten står långt in i skåpen.)

Lördag

Är sedan några timmar tillbaks i Karlskrona men då utan Engla. Skruttan är hos pappa över natten och för oss är det "dagismöte" på schemat. Möte är väl fel att kalla det, ordet fest platsar nog bättre. Alltså missförstå mig inte, där är mycket viktiga möten också, men just ikväll handlar det om föräldrarna och gemenskapen. Så då är det hattfest som gäller. Både jag och Dennis är lite dåliga på att komma ihåg sånt man borde så vi fokuserade oss mycket på att komma ihåg tid och datum men lite mindre på det där med hatt. Efter att Dennis sprungit omkring i vårt hus och plingat på hos grannarna, passat på att presentera oss som deras nya grannar och i samma menning fråga om dom har någon hatt att låna ut , utan framsteg så fick det bli improviserat. Jag blev mamma-är-på-rysk-inspirerad-skidsemester-möss-kvinna och Dennis fick bli sjal-fungerar-utmärkt-som-hatt-om-man-gör-om-verbet-till-huvudbonad-Dennis.

Hoppas ni får en rolig kväll!

Vad händer

Sedan jag och Englas pappa valde att helt gå skilda vägar har jag fått släppa på henne och lämna bort över helger till honom. Detta har såklart varit jobbigt men något som fungerat mycket bra. När Englas pappa fick åka till Belgien i jobbet och var borta i 5 veckor så ändrades något. Helt plötsligt hade vi Engla hela tiden och innan vi visste ordet av det hade 5 veckor gått och han var hemma igen. Nu till problemet. Jag och Engla har blivit som fastklistrade i varandra. Samma sekund som Engla somnar för kvällen får jag en stor klump av saknad i bröstet trots att hon ligger i rummet intill. När jag lämnar på dagis kommer klumpen åter. Tanken på att lämna bort Engla en natt får tårarna att rinna. Värst av allt. Tanken på att något kan hända med Engla när jag inte är med.

Förstår naturligtvis att jag måste kanalisera mina känslor så att detta inte går ut över min lilla tjej men för mig är det fruktansvärt att låta en stor del av mitt hjärta vandra omkring i denna stora och faktiskt rätt skrämmande värld.

h
Engla har sovit lite oroligt inatt till följd av vaccinet men blev ändå överlycklilg när mamma tillslut gav med sig och gick upp för att göra frukost. När vi kom till dagis var där mysigt som vanligt med tändaljus och få barn. Var nog första gången på väldigt länge idag som Engla inte alls ville gå till dagis. I alla fall inte lämna mammas famn men nu är det sista dagen för veckan innan vi åker ner till skåne.

Det där med barn enligt boken

Engla är känd bland många som otroligt självständig och där är jag beredd att hålla med till tusen. Vill hon titta på tv så startar hon tvn, vill hon ha hjälp så ber hon om det, annars så leker hon mest för sig själv på och kommer bara ut till oss för att bjuda på något hon lagat en på sin spis. Ibland försöker jag vara en del av leken, men då brukar hon kunna bli irriterad för hon tycker jag tar hennes leksaker. En bestämd dam med andra ord. Det mamma är bäst på anser Engla är baka kakor och läsa böcker. Så ja , jag antar hon har gjort mig till en bullmamma? Hur som helst, Engla försvann någon minut medans jag diskade och blev oroväckande tyst. Letade snabbt upp henne (i vår enorma lägenhet!) och såg att hon hade gjort sig ett fotbad. Jo, ni läser rätt. Min 1,5 åring satt i badrummet på en handduk med fötterna i en fotbalja och med varmt skönt vatten som hon sprutade ner i den samtidigt som hon masserade foten med andra handen. Tre klossar ville hon inte bygga torn av på BVC men göra fotbad det kan hon!(förövrigt så byggde hon senare på eftermiddagen sitt första torn här hemma med h ela 7 klossar!) Nu sitter vi i badrummet båda två, vattenlekar är ju trots allt säkrast under uppsikt och Engla har nu gått över till att duscha håret.

Engla var så duktig idag när hon skulle få sprutor och jag kände ungefär samma sekund som jag förstod att det var sprutor på gång att jag visste för mycket. Helt plötsligt var det inte bara en spruta i mina ögon, nu var det bra mycket personligare än så, var personen som skulle få den stora uppgiften den värdig? Visste hon exakt var nerver var och skulle hon sprita av huden på rätt sätt. Skulle hon använda handskar och skulle hon tvätta händerna enligt föreskrifterna.

Hur sköterskan klarade sig i mina ögon kommer jag inte skriva här, det kan ni ju räkna ut när vi talar om svensk sjukvård. Men Engla klarade sig i alla fall och satt avslappnad och fin i mitt knä men tyckte inte stelkrampen var någon höjdare!

Påväg väg hem från dagis...

Busunge!

Min fina mage

Det senaste året har handlat mycket om skola och vardag. Mammabubblan som jag befann mig i innan jag återgick till att plugga på heltid har jag helt lämnat och jag har faktiskt kommit så långt så jag åter har börjat romantisera gravidillamående och förlossningar. Men framförallt graviditeten i sig. Det första året efter att jag fött Engla tyckte jag synd om alla gravida kvinnor jag såg och gav dom en medlidande blick, tungt och varmt och framför allt kissigt. Helt plötsligt börjar de som fick barn samtidigt som mig ploppa ut nya bebisar och återuppleva foglossning och illamående och jag får lite lite panik över att de snart kommer ha gå in i den andra världen. Lämnat min värld för amningsbubblan, lämna mig för att diskutera slemproppar och mjölkstockning och jag kan inte delta för helt plötsligt förstår jag inte .

20 Månader

Hade en lugn morgon här hemma då jag och Engla är ensamma ett par dagar. Vi åt frukost framför tvn och läste böcker i sängen. När klockan började närma sig halvåtta frågade jag Engla om hon skulle gå på dagis idag och det ville hon naturligtvis och sprang genast och hämtade kläder och klädde på sig. Sprang till dagis och försvann in bland barnen innan jag ens hann reagera och vinka hejdå. Hämtade min kicka redan efter två timmar för BVC besök. Englade vägde nu 10.160 gram och var 84 centimeter lång. De vägde henne tre gånger då de tyckte det var märkligt hon hade halkat ner tre "prickar" på skalan. Men vi konstaterade att hon hamnat på normalkurvan nu när jag slutat amma och att hon alltså växer som hon ska.

Bygga torn däremot kunde hon inte, eller kunde och kunde. Hon KAN men tycker det är mycket roligare att kasta/riva klossarna. Men hon visade stolt (efter lite tjat från stolt mamma som tjatade om hur duktig hon var) peka ut alla hennes kroppsdelar.

Ska strax hämta Engla på dagis igen. Hon fick tre vacciner idag också så lika bra att hon får komma hem och vila lite.

Till mamma