Det är stressigt att jobba! Jag börjar förstå vad det är folk snackar om kan man väl säga. Jag hade aldrig uppehåll när jag fick Engla utan har valt att plugga hela tiden från det att hon var två veckor. Det har knappt varit en ansträngning. Svensk skolundervisning tar ju inte precis musten ur en och Engla bara sov och sov. Alla som hörde att jag var ensamstående och pluggade samtidigt, bodde långt ifrån familj (barnvakter) och allt vad det innebar brukar alltid bli imponerade , berätta hur jobbigt jag måste ha det och hur svårt det måste vara ekonomiskt. Ett tag använde man mig som någon slags mall för supermamman som klarade allt, till och med så att mina lärare brukade säga att de sett mig på mina två timmars promenader på morgon som jag dagligen tog för att lämna Engla på dagis pigg och glad klockan halv 7 och rekomenderade de andra att göra samma sak för att få bra resultat i skolan. Dennis förstod nog aldrig att det var jag som gick i snabb takt varje morgon med tanke på att samma sekund som vi blev tillsammans och jag fick lite avlastning började jag sova och var iprincip borta den första månaden.Hur som helst, lite sidospår. De senaste fyra veckorna har jag haft praktik, likaså Dennis, och för att få dagishämtning med jobbande att gå ihop har vi fått pussla en hel del med våra scheman. Vi som annars är vanna att enbart plugga på heltid tycker att detta är en pärs.
Jag är trött, Dennis är trött, Engla är trött och framför allt , det finns inte tid för vattenkoppor och Svinis just nu som det verkar finnas gott om.
Nästa termin har vi valt att ta den 10 veckor långa praktiken olika delar av terminen så att vi hinner ses mer än en kvart på jobbet när vi byter av varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar