Vad händer

Sedan jag och Englas pappa valde att helt gå skilda vägar har jag fått släppa på henne och lämna bort över helger till honom. Detta har såklart varit jobbigt men något som fungerat mycket bra. När Englas pappa fick åka till Belgien i jobbet och var borta i 5 veckor så ändrades något. Helt plötsligt hade vi Engla hela tiden och innan vi visste ordet av det hade 5 veckor gått och han var hemma igen. Nu till problemet. Jag och Engla har blivit som fastklistrade i varandra. Samma sekund som Engla somnar för kvällen får jag en stor klump av saknad i bröstet trots att hon ligger i rummet intill. När jag lämnar på dagis kommer klumpen åter. Tanken på att lämna bort Engla en natt får tårarna att rinna. Värst av allt. Tanken på att något kan hända med Engla när jag inte är med.

Förstår naturligtvis att jag måste kanalisera mina känslor så att detta inte går ut över min lilla tjej men för mig är det fruktansvärt att låta en stor del av mitt hjärta vandra omkring i denna stora och faktiskt rätt skrämmande värld.