Det senaste året har handlat mycket om skola och vardag. Mammabubblan som jag befann mig i innan jag återgick till att plugga på heltid har jag helt lämnat och jag har faktiskt kommit så långt så jag åter har börjat romantisera gravidillamående och förlossningar. Men framförallt graviditeten i sig. Det första året efter att jag fött Engla tyckte jag synd om alla gravida kvinnor jag såg och gav dom en medlidande blick, tungt och varmt och framför allt kissigt. Helt plötsligt börjar de som fick barn samtidigt som mig ploppa ut nya bebisar och återuppleva foglossning och illamående och jag får lite lite panik över att de snart kommer ha gå in i den andra världen. Lämnat min värld för amningsbubblan, lämna mig för att diskutera slemproppar och mjölkstockning och jag kan inte delta för helt plötsligt förstår jag inte .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar