Genus

Vi hade diskution idag på basgruppen. Vår handledare var klar med att hur bra man var på att dammsuga och mecka med bilar satt i anlagen.

En annan i gruppen ansåg att vi gått för långt med jämnställdheten, att allt hade löst sig om vi inte förväntade oss att mannen också kunde dammsunga. Då kunde vi båda sköta våra jobb och sen när vi kom hem och insåg att det inte var städat skulle vi inte bråka om det utan bara göra det och på så sett skulle alla vara mycket lyckliga.

Jag frågade min handledare vad det var för gen hos kvinnor som gjorde att hon förstod hur man använde en diskhandduk. Jag fick inget svar.
Däremot fick jag höra att jag var lättirriterad samtidigt som de syftade på mina hormoner.

Alltså, det vi har lärt oss idag. Män är genetiskt sämre än kvinnor på att städa, därför borde vi avlasta dom detta och det är inget problem att kvinnor får vänta längre på vård vid hjärtinfarkt eftersom om man skulle sätta prio ett på alla kvinnor som ringer in med hjärtrelaterade problem skulle det ta för mycket resurser och deras symptom följer inte boken eftersom all forskning sker på män.

Borde be Dennis köpa med sig en rosa dammsugare på vägen hem i lagom storlek till Engla så hon kan lära sig. För övrigt så ser jag det som en självklarhet att om Dennis är hemma så sköter han hemmet och tvärtom, och jag vet inte om det är någon missbildning av något slag men han påstår själv att han är bäst i världen på att dammsuga.

Är gravida kvinnor verkligen bra mammor?

Jag ser det i Dennis blick. Jag är inte så bra på det där med uppfostran just nu. Engla kommer till mig och säger "mamma får jag en choklad?"
Jag svarar naturligtvis nej. Det är onsdag. Ingen choklad dag. Engla säger det igen. "Mamma får jag snälla en choklad det är så himmla gott". Tänk er en liten tvååring säga med inlevelse att något är så himmla gott. Jag blir gråtfärdig och säger okej då. Engla kommer inspringandes glatt med två chokladbitar i handen. "Titta mamma det blev två!!" Jag säger, "Nej Engla , en var det som gällde." "Engla säger okej och lägger tillbaka den andra biten". Jag personligen hade ALDRIG lagt tillbaka, jag hade tagit 5 och gömt resten. Tårarna pressar där bakom igen, varför är hon så duktig?. Jag hör mig säga, "äsch Engla, ta du en bit till för du är världens bästa".

Förstår ni? Vi har lagt ner månader med energi, och kännt oss elaka och hemska för att komma dit där vi är nu. Engla tar ett nej, hon lyssnar. Ska månader av uppfostran slängas ut genom fönstret för att min gravidhormoner gör mig blödig?.

Vid ett annat tillfälle är vi och handlar. Nu skäms jag för detta är illa. Engla börjar tjata och tjata och tjata i vagnen, hon vill inte handla, hon vill inte hem, hon vill inte äta mat hon vill ingenting. Hon ger sig inte. Hon tjatar och tjatar. Dennis är sur, varför är oklart. Jag vill mest få med mig mat hem. Det slår slint. Tyst som en mus väser jag till Engla,"Håll käften".
Dennis tittar på mig med den där blicken. Han tar kundvagnen med Engla och går. Jag står kvar bland frukten och skäms. Jag vet att jag ska skämmas. Jag är en hemsk förälder. Vilket misslyckande. Jag plockar upp Engla från kundvagnen och berättar att jag just gjorde fel, att man inte får säga till någon och att det är jag som är trött och borde vara tyst. Engla bara kramar och förlåter, jag förlåter det inte.

Förstår ni nu, gravidhormoner i kombination med lite trötthet, sura sambos och gnälliga barn slutar inte bra. Det gör att man tar hem pris i sämsta föräldra prestationer.

Älskade magen!

Vecka 39:

Jag mår varierande. Mitt hb (järn) är lågt och detta har lett till att jag känner mig döende. Pulsen skenar som en följd och jag blir gråtfärdig över utmaningar som att hämta på dagis. Jag skulle just nu beskriva mig själv som mutförälderns förebild nummer ett. Dagarna är ganska mycket vila just nu och trots att jag och mitt shoppingbegär längtar efter affärer och människor vågar jag inte ta mig dit i rädsla för att inte orka ta mig hem. Jag har lyckats vidga min blåsa tillräckligt för att bara behöva kissa en gång per natt vilket verkligen är nätt och jämnt, det handlar om sekunder kära vänner. Min ena höft är instabil och "fungerar" inte riktigt vilket gör att jag ibland inte kan gå, jag trillar. Förvärkarna är regelbundna men jag vill nog snarare kalla dom sammandragningar då dom inte gör nämnvärt ont längre. Slemmisen sa jag (tror jag) hejdå till i morse. Min vikt har ju som ni kanske märkt i tidigare inlägg skenat. Från att ha legat på minus 2 kilo fram till vecka 25? är jag nu uppe i 12-16 kilo beroende på hur man ser på det. de sista 10 har jag lagt på mig sista månaden. Jag hoppas och ber för att det är vätska men förstår ju att kost som innebär en liten förmiddagsfika bestående av 6 lussekatter och julmust inte främjar något annat än just viktuppgång.

Men gott folk, det är härligt med. Bebisen är jättepigg och mysig där inne i magen, jag tycker min mage är riktigt fin och inte alls så grotesk som förra gången. Och bäst av allt. Bebisen kommer om 10 dagar!!! Jag vet det.

Ikea löser julen

Ikea löser Julen för många utlandssvenskar men tro mig, den löser den för oss inlandssvenskar också. Engla och jag plockade på oss allt möjligt sist vi var där och och min ambition inför denna Julen är stor. Det kommer vara rent hemma hos oss, det kommer finnas en julgran och det finns redan sedan igår eftermiddag Lussekatter i frysen! Måste vara gravidboandet som gör mig extra engagerad, förra året kändes Julgran som ett projekt jag la ner innan jag ens hade startat det i år fantiserar jag om den perfekta granen. Julklappar till Dennis och Engla är redan klara. Jag sa till Dennis så sent som igår att jag tyckte vi skulle köpa billiga julklappar till varandra i år, det misslyckades kan jag säga. Älskling, strunta i det där jag babblade om igår, det är fritt fram att överösa mig med porslin från mateus.

Bara för att ha sagt det!

Jag gissar på att bebisen väljer att titta ut 21 november allternativt att förlossningen startar då men att bebisen tar fram till den 22, 23 på sig.

Dennis tror jag kommer gå över tiden.

Mamma gissar nog också på 21-23 november för då har hon bokat in sig på soffan (yeah right, vi får ta soffan mamma tar sängen).

Barnmorskebesök

Ctg kurva visade starka hjärtljud 138-166
samandragningar var 3-5 minut
33 fosterrörelser i timmen
Blodtryck 119/83
Puls 93
Ul visade normal mängd fostervatten, Normal stor bebis med huvudet neråt och ett fint hjärta.
Hb 103
Urinsticka - inte så vacker
Vikt: 75,3 kilo!! (16,5 kilo +)

Vi var bjudna på kalas!

Engla tyckte det var så festligt att pippi bjöd på pannkakskalas i en av hennes Pippi Långstrump böcker att hon ville göra samma sak. Dennis ställdes vid spisen och fick steka pannkakor i stora lass och Engla organiserade sittplatser och dukning på sitt rum. Sötnosens var mycket nöjd efter att pannkakorna var uppätna och kalaset var slut!

Babyshower!

I söndags eftermiddag hade vi det mysigt genom att fira att bebisen snart är här. Både Engla och Bebisen, ja jag med för den delen fick fina presenter! Supermysigt och precis lagom! Tack alla som var där och firade med oss!

Knasiga familjen

Har varit fullt ös som vanligt här hemma. I lördags kom min lillasyster hit och förgyllde vår tillvaro lite och på kvällen hade hon och Engla lördagsmys med film och godis medans jag och Dennis gick för att fira Björn som fyllde 30! Underbar mat och trevligt som bara den!

På söndagen var det dags att försöka få vårt hem att se ut som ett hem och som alltid när det storstädas sätts tålamod och humör på prov. Jag som bokstavligttalat kröp omkring på alla fyra med dammsugaren i högsta hugg och hade ett träningspass som hette duga kunde ju tycka att Dennis 1,5 timmar han la på att sortera sina cd skivor i bokstavsordning och kategori var lite lätt överdrivet. Men vad är det dom säger, man måste försöka förstå varandra. Jag förstod ingenting. Vem fan bryr sig om vilken ordning dom står i.

Dennis tröstade mig senare med att borra upp lite hyllor som jag önskat.

Update!

Packade förlossningsväskan igår, Dennis tycker förlossningsväskor är löjliga. Jag förstår honom, jag kommer inte packa ner extra mjukt toapapper eller en massa annat bra, vi är inte sånna. Jag har förtusan inte haft med mig extra kläder till engla i princip någonsin, vi lever farligt helt enkelt. Spänning. Hur som helst, jag märker att jag spårar ut, jag packade hur som helst en väska med lite kläder till bebisen och mig. Två timmar senare vaknar jag av världens värk. Det var kraft! Först blev jag livrädd, tänkt ajajajaj. Men sen hände något märkligt som får mig att tro att jag har mognat (vi ska inte ta ut något i förskott!) Jag blev imponerad. Vilken kraft! När nästa värk sedan kom hade jag nästan legat och väntat bara för att få uppleva det häftiga igen. Min kropp är grym som framkallar något av den styrkan! Men efter två värkar var det roliga slut och jag sov vidare bättre än på länge!

Fredag

Engla och jag ska lägga på ett kol och åka hem till Zion och Lotta för lek och mys. Jag är precis lika trött som igår men det gör ju inget på fredagar! På söndag skall vi ha Babyshower för bebben och om du av någon anledning inte har facebook och anser att du borde vara bjuden är du troligtvis det. Alla människor som inte på något sett framkallar en allergisk reaktion hos mig eller någon i min familj är välkomnna!

Bergigt

Engla tycker trots allt att även om magen gör mamma trött och tråkig så är den ganska praktisk. Bästa kudden i soffan!

Samtal med mamma

Mamma "du måste ta bort bilden från din blogg med magen, den ser ut som en porrbild"
Jag "Mamma du behöver inte oroa dig, det är omöjligt att förknippa den med porr"
Mamma " Det är kanske sant"
Jag "Flodhästporr är fortfarande inte vad folk vill ha"

Torsdag

Dagen började hyfsat med att vi fick tillbaka hemtentorna där betyget godkännt stod med vackra bokstäver. Sedan körde jag in till stan för att leta ny mobil, det gick sådär. Ena butiken risade en telefon som nästa rosade. Efter att ha insett att jag inte skulle komma någonstans började jag fundera på att ta mig till dagis för att hämta Engla. Jag kan säga att hade jag inte varit rädd för parkeringsböter och varit mamma med en del ansvar hade jag satt mig ner på en bänk och suttit kvar tills Dennis hade fått komma och bära hem mig.. Jag lyckades ta mig till Dagis, få med mig en minst sagt arg Engla hem, få i henne lite mat och sedan minns jag inte mycket mer. Jag vet att Engla kom med olika dyra ögonskugor och parfymer och bad mig om hjälp för att öppna locken och att jag tänkte tankar som "ähh man kan köpa nya i värsta fall". Jag såg även på Englas blick att hon blev mer och mer förundrad över vad jag gick med på.

Nu har jag i alla fall lyckats ta mig upp och blivit serverad lite mat. Tänk vilken tur att min sambo är bäst i världen och kommer hem och styr upp och ser till att Engla får lite uppmärksamhet.
Nu blir det Polly och soffläge resten av kvällen!

Basgrupp

Måste skynda iväg till skolan nu för basgrupp. Jag gillar inte basgrupp. Att träffa lite människor är roligt men att behöva le och låtsas att man tror på vad handledaren säger är jobbigare. Sist lärde hon ut att det är fel att amma längre än 6 månader. Jag gillar att hon tror sig veta bättre än forskare, barnmorskor, läkare, psykologer, eller en sån liten rörelse som världshälsoorganisationen.

vet ni vad det värsta är?

Jag är inte i närheten av att föda. Ingen diarré, inga skakningar, ingen slempropp som avlägsnat sig, inte ens mina förvärkar är av riktig kraft längre. Just nu verkar bebis hur nöjd som helst över situationen, det är inte jag. Jag vet att jag ser ut som en flodhäst på bilden, det är bra av två orsaker. Den första är att jag faktiskt kan dela med mig av bilderna och dessutom vara 100% säker på att dom inte uppfattas som sexuella på något sett. Det andra är att vätska är 100% roligare att gå ner än fett!

Världens sötaste storasyster?

Vid maten;

Engla "Mamma, kan du öppna magen jag ska säga en sak!"

Jag "VA?! Öppna? Det går ju inte!"

Engla "MEEEN dra upp tröjan"

Jag "OKEJ?!"

Engla "Bebben är det gott med filmjölk?"

Bebben ger Inget svar

Engla "BEBBEN VAR DET GOTT?!!!"

Jag "Nu sparkade den, det betyder ja"

Engla "det tyckte jag med!"

Onsdag - vecka 38!

Har verkligen kommit in i en "nu-räcker-det!" fas som gör att mitt humör pendlar en del. Allra surast är jag när jag går och lägger mig och med rörelser som inte liknar något annat och pustningar som kan påminnas om tyngdlyftares(?) ska försöka inta en någorlunda bekväm sovställning. Det finns inte.

I förmiddags efter sådär 15 timmars sömn fortfarande på ett ganska dåligt humör bestämmde jag mig för att göra något åt det. Utan ett Egentligen diskutera saken med Dennis smet jag och Engla därför iväg till IKEA, herregud går väl att föda barn i kalmar med om det skulle vara så!

Vi har ganska precis kommit hem med kassarna fulla med allt från julgransprydnader till filtar, porslin och lite lampor. Dessutom har vi ätit köttbullar som det sig bör, mjukglass och med trånande ögon stått en stund utanför lekavdelningen. Engla längtar nu uttryckligen till sin tre års dag så hon kan bli insläppt där.

Det är så roligt för mammor med nyfödda barn gav mig den där blicken (den jag själv gav efter att Engla var född till gravida kvinnor som betyder STACKARS DIG!) och man verkligen ser att folk hajar till när de får syn på min mage och är hjälpsamma och inte alls sådär Svenska som annars medans jag fortfarande går runt i någon slags tro om att magen knappt syns.

Förberedelser

Att hitta kläder som varken säger pojke eller flicka är inte det lättaste. Man kan säga att jag på riktigt med ny ögon sett hur tragiskt rosa och blått Sverige är. Polarn och pyret ställer ju som vanligt upp med en del användbara plagg men deras kollektion för nyfödda är så liten så när man köpt en av varje så har bebisen fortfarande inte så mycket kläder. Har letat efter fina, mjuka och neutrala kläder utan framgång , fram till förra veckan. Lite mjuka byxor, bodys och mössor av vi utökat bebisen garderob med och jag känner mig nu rätt så färdig. Bebisen kan nu födas utan oro att behöva vara missmatchad eller nerkräkt i rosa eller blått.

Behöver dock fixa lite smått till mig innan jag vill kalla mig helt redo och kanske framförallt hem. Helst ska jag hinna med en redovisning och ett seminarium också innan men det ska nog gå. Är ju massor av tid kvar!

Äntligen!

Jag och Dennis har inte varit överens när det kommer till namn vad jag kan minnas ens 1 gång under de här snart 9 månaderna. I perioder har vi valt att inte prata om det just för det lätt förstör husfriden (julfirande är också en sån sak vi inte pratar om). Nu har vi i alla fall kasserat ett namn som jag tyckt illa om från början och istället kanske ännu inte helt enats men åtminstonde närmat oss något slags namnförslag.

Vi vet inte vilket kön det blir och även namnet kommer förbli hemligt tills vi vet. Snart är vårt pyre här!