Lögn

Jag har väldigt få gånger blivit svartsjuk i något sammanhang alls när det kommer till mitt och Dennis förhållande. Jag har aldrig varit orolig att han skulle vara eller ens intressera sig för någon annan. Vi brukar festa tillsammans och då är det ju naturligt att det inträffar att någon visar uppenbart intresse för någon av oss vid något tillfälle. Det rör mig inte ryggen, kul att någon tycker min pojkvän är lika het som jag tycker han är.

Men. För där finns ett Men. När det kommer till ex är det känsligare. Inte när det kommer till mitt ex, eftersom han minst sagt existerar, läser säkert till och med det här och tillhör ju på sett och vis fortfarande en del av min familj. Vi är ju föräldrar till världens bästa tjej!
Men Dennis har ju och ex, två riktiga för att vara exakt. Det äldre av dom stör mig inte alls, dom umgås väl inte precis som vänner men jag tycker absolut att dom kan träffas, har till och med uppmanat Dennis att fika med henne, varför inte?

Men, sen finns det den där andra. Anledningen till att det är känsligt beror på att det fortfarande fanns känslor och oavklarade saker kvar när jag och Dennis träffades vilket jag tror sårade åtminstonde minst två av oss tre. Men jag trodde ändå att jag var tillräckligt mogen och vuxen för att inte bry mig. Svarsjuka är äckligt och fult.

Dennis har gjort som alla killar gör, berättat om hennes dåliga sidor, aldrig om dom positiva. När jag frågat om hon var snygg, berättat att hon var.."okej". Ja ni förstår.
Men Facebook, dumma Facbook. Helt plötsligt finns hon där, Vacker, Snygg, enorma helt fantastiska bröst, solbränd och fin. Långt ifrån min fantasibild. Alldeles för lång ifrån.

Nu sitter jag här, inne på fjärde sjukdagen, 10 kilo sambofett, hyfsat blek, gravidhy (och då snackar jag inte om någon jävla mamma-glow!) och utan rakhyvel till att avlägsna skogen på mina ben. Fy fan för mig idag, någon gammal t-shirt jag köpt på veromoda långt innan Engla ens var född eller är den ärvd? Ett par rosa mjukisbyxor köpta någon gång samtidigt och med trosor som har ett hål i sig , förmodligen för att även dom har ett bästföre datum passerat för 7 år sedan.

Nu ska jag duscha. Behöver jag motivera varför?

Jag känner lyckan rusa genom kroppen

Organisera mera! Känslan som infinner sig när jag som besatt köper den ena förvaringslösningen efter den andra. Mitt hem nästan andas organisation snart. När man öppnar en garderobsdörr och snabbt slänger sig undan av ren vana över att få allt över sig men snart upptäcker att allting är stilla, ingenting attackerar, allt ligger ihop vikt, sorterat efter användningsområde, den känslan är magisk.

Det här mina vänner är ett otroligt bra medel för att förebygga de flesta hjärtsjukdomar som tyvärr många börjar med just; STRESS!.

Inte bara kan man se förvaring och organisation som hälsofrämjande, ja rent av som en sjukdomsförebyggande åtgärd, man kan även se det som en av grundstenarna i ett förhållande där man faktiskt inte drömmer om att kasta saker efter sambo och barn när ingenting går att hitta, någonsin.

I morgon ska jag jobba och det är nog tur, annars är risken stor att jag går till överdrift, men på riktigt. Går det? Jag känner lyckan.

Nytt till barnrummet

Älskar Englas nya lakan från Ikea. Barnsliga och fina. Engla blev först knäckt när hon fick se dom, monster och läskiga tyckte hon. Men efter bara någon minut var dom vänner och monsterna är nu enligt Engla hajar.

chokladbollen som ligger på mattan skall snart få sällskap av en prinsesstårta och dammsugar-bakelse. Barnsligt som i en dröm ska det vara!

Engla går!

Hittade lite gamla bilder helt plötsligt på ett usb minne och fann då denna film där jag pratar gräsligt konstant. Jag måste lära mig att bara vara tyst när jag filmar vackra ting, förstör ju allt det vackra annars ju. Englas pappa ser inte bara trött ut utan även smått irriterad ut över att jag filmar och tystar ner hans prat om lägenheter och diskmaskiner.

Lika bra att ni slår av ljudet. Engla är ju söt och visar stolt att hon precis lärt sig gå. Va duktig hon är på att prata också tänker jag, hon säger ju en hel del ord och där var hon under året!

Stor tjej kräver stor säng

Engla behöver en ny säng men utbudet är väl sådär. Nu har i alla fall Ikea fått in en lite mer i min smak. Skulle inte kalla den perfekt men tur för mig är ju att jag inte heller är perfektionist. Gillar Trolls sängar som finns på babyproffsen också men har inte fått någon uppfattning om priset. I och för sig kan jag ju försvara dom flesta köpen med att det faktiskt finns någon som kan ärva den sen. Jag har sedan Engla föddes och frossade i dyra barnkläder för pengar långt utan för budgetens tillåtna gräns försvarat köp med att jag kanske skall ha fler barn och då kan återanvända dem. I bland har jag dock vänt på det och försvarat köpen med att "Jag kanske inte får fler barn och då vill jag inte ångra något!".

Sjuk var det här

Tredje dagen på tortyren. Vilket magiskt virus! Helt sjukt att något så litet så att jag med blotta ögat inte kan se när det attackerar och smyger sig in kan göra så stor skada. Muskel och ledvärk, näsblod, kräkningar, huvudvärk, yrsel, ONT i halsen, torrhost som övergår till slemhosta, nästeppa och subfebril. Håll er borta, det här önskar jag ingen.

Jag blir lite som man skämtar om att män är när dom är sjuka. Jag tycker farligt mycket synd om mig själv, tror att jag är mer sjuk än vad som är rimligt i förhållande till virusmängd och styrka, att jag tagit nytt rekord i sjukdom. Även efteråt när jag tillfrisknat minns jag tillbaka på dom traumatiska dagarna och beskriver gärna för andra hur dom upplevdes. Jag gillar inte att vara sjuk så enkelt är det.

När Dennis gick för en stund sedan frågade han om han skulle köpa med något till mig. Jag vet inte om jag lät extra ynklig på rösten när jag försiktigt sa "Sushi hade varit gott..." Men han svarade i alla fall genast. "Klart du ska ha Sushi älskling!"...

vecka 17

Nästan 18 men det spelar ju inte så stor roll. Har tänkt i flera dagar att försöka ta en bild på magen när den är stor och go men nu blev det äntligen av. Anledningen till det är helt enkelt att jag lyckats hålla mig vaken tillräckligt länge för att hinna träffa Dennis och lyckas ta en bild.


Vecka 17 enligt boken

Kroppen: Livmodern växer mer och mer och det är vanligt att man känner lite molvärk av och till. Andra typiska symtom är att man känner sig hungrigare än normalt, det kan bero på att fostret samlar på sig fett. Troligen har du gått upp två-fem kilo i vikt. Sexlivet kan vara alltifrån blomstrande till att inte fungera alls. Däremot har man vanligen samma behov av närhet som tidigare, kanske till och med mer.

Fostret: Redan nu kan du känna när ditt barn har hicka. Det känns i så fall som mycket regelbundna fosterrörelser. Skelettet är synligt på röntgenbilder. Det bildas nu ett värmereglerande fettlager på ytan av kroppen. Underhudsfett bildas och det hjälper barnet att reglera kroppstemperaturen efter födseln. Nu har den första avföringen börjat samlas i tarmen, denna avföring kallas mekonium och är grönsvart och kletig i konsistensen. Fostervattnet som fostret rör sig är rent och sterilt och byts flera gånger om dagen. Barnets hår har börjat växa och bli längre. Källa


Mini enligt mig vecka 17

Känner buffar nästan varje dag, ibland mer i bland mindre. För bara ett par dagar sedan så tydligt att jag kunde se ett mönster kring när bebben skulle busa och inte.
Magen har blivit större och börjat bli "riktig" och jag verkar ha gått in i ett nytt kräkmönster på max två gånger i veckan. På torsdag är det ultraljud vilket jag reflekterar en del kring. Bara hoppas allt ser ut som det ska. Cravings? Sushi i enorma mängder är det som gäller och jag har gått från min normala 11 bitars till 15. Och när jag är klar med dom fantiserar jag om mer.
Foglossningen har nu mer gått över till nivån av olidlig stundvis vilket troligvis beror på att jag jobbar en del och sitter för lite. Jobbet innebär ju även en del tung lyft och mycket springande men jag försöker tänka mig för lite extra och jag är ju inte precis ensam om att vara gravid bland personalen så vi hjälps åt så gott vi kan!

Vågen visar på -2 kilo sedan inskrivning men av tidigare erfarenheter att döma så kan det ändras snabbt.

Aktuella namn: Signe, Zakk. Ni kanske kan lista ut vem som får bestämma för respektive kön?

Annorlunda familjen

Hemma hos mormor förra veckan blev det mycket sol och vila och mys med familjen. Engla som är väldigt fashinerad av bröst (som hon kallar tjock) berättar gärna om hennes önskemål om att själv ha tjock. Jag och papporna har lagt ner mycket energi på att att hitta baddräkter som inte skriker liten människa i vuxen kläder men misslyckats kan man väl säga. Vad hjälper det att vi har köpt baddräkt med katter och hjärtan när Engla är som nöjdas i moster julias bikiniöverdel. "Också tjock nu mamma!"

På bilderna är Engla i full färd att uppträda för mig tillsammans med Dennis. Egna låtar och improvisation är det hon kan bäst.

Girls night out

Magen ville ut och röra på sig lite och jag och Lotta har alltid för lite tid att träffas så när vi väl gjorde slag i saken blev det utan barnen. Ja alltså, den i magen fick följa med så klart.
Vad vi åt behöver jag nog inte prata så mycket om. 13 bitar senare funderade jag på att beställa inte 13 bitar till och hade det inte varit för att jag faktiskt inte är ekonomiskt oberoende så hade jag gjort det direkt.

Efter lite middag gick vi vidare till stars ´n stripes och drack drinkar. Alkoholfritt natruligtvis , dock inte för lottas del vilket skulle visa sig vara till stor fördel senare. När vi drukit upp gick vi vidare till bion, sex and the city 2. En kort recention?

Det kändes som att bli levande begravd, söndermald och uppäten av maskar att genomlida timmarna i salongen. Vilken skit. En snedvriden reklamfilm om arabvärlden. Värsta jag varit med om. Och det var väl här någonstans jag insåg att alkohol kan vara till nytta. Lotta uppfattade nämligen inte värst mycket utav filmen utan tyckte livet var ganska bra där och då.

Efter bion var jag riktigt trött men för sakens skull gick vi ut och drack någon drink till innan vi slutligen begav oss ut i vinternatten och hem. Ja okej, Juninatten som upplevdes som vilken natt som helst i december.

Tråkig och understimulerad

Eftersom jag är sjuk och mest försöker koncentrera mig på att överleva dagen har Engla minst sagt tråkigt. Tråkigt innebär bus. Ritande på väggar, slita ut bilder ut fotoalbum, klättra på matbord och hälsa ut socker över hela köket. Längtar till Dennis kommer hem med förhoppningsvis alvedon till mig och lite energi till Engla. Han kommer förmodligen dö när han ser hur här ser ut. Kaos.

Vaknade sjuk i morse men halsont och värk i hela kroppen. Lotta som sovit här i natt erbjöda Engla att följa med till aspö och innan jag ens hade hunnit upp ur sängen kom Engla in i rummet och sa "mamma en puss, hejdå!" med packningen redo. Vid halv tre hämtade jag Engla nere vid färgan där Lotta stod och väntade med två barn sovandes i bilen, två vagnar , en hund (inte av mindre modell, den största såklart!). Vilken kvinna!

På vägen hem tittade vi lite i affärer men eftersom jag inte mådde bra och Engla var trött kände jag det var bäst att vi gick hem innan jag av misstag skulle gå ur butikerna med saker jag glömt betala för, ja ni hör. Dimmigt i huvudet.

Köpte med mig jordgubbar och glass hem och erbjöd eftersom det är lördag Engla godis.

JAG: "Älskling ska vi köpa lite godis, tänk så mysigt nu när det är lördag!"
ENGLA: "Inte idag Mamma, en annan dag. En annan dag."
JAG: "Okej?!!!!"

Hon är stor nu, först sticker hon iväg hem till en kompis utan mig, vinkar lite halft hejdå och bara sticker. Sen berättar hon för mig att det inte blir godis för min del idag, en annan dag är det som gäller och jag får snällt vänta.

Gissa var jag är?

Inviger mina nya landsting-mammabyxor idag. Herregud va sköna, borde alla få! Mini var inte så glad över ännu en tidig morgon och frukosten kom snabbt upp igen, hann inte äta någon ny men får eftersom att det är fredag god frukost på jobbet idag!

Hoppas på att komma här i från lite piggare idag och framför allt med lite mindre foglossning.

Snart vecka 18 och jag kräks fortfarande alltså, inte så att det stör utan bara någon gång i veckan sådär, hade jag inte varit skicklig hade det blivit fler men vid det här laget vet jag ganska väl hur jag skall förhindra det. Med Engla kräktes jag fram till vecka 10. Visst är det en pojke denna gång? Ellerhur, ni vet det med...

Nästa vecka på torsdag är det ultraljud, skall så klart bli underbart, men skall nog inte ta reda på könet, men skulle det bli uppenbart så... Ja ni känner mig nyfiken som få.

leverans

Jag hör dom i trapphuset. Sushin är nära nu...

Gravid-begär!

Kom hem för en liten stund sedan helt slut efter allt jag jobbat i veckan. Sista timmen på jobbet var riktigt jobbigt med mycket foglossning och ont i fötterna. Idiot som jag är hade jag dessutom läst fel på schemat så egentligen skulle jag bara jobba till 15.

I morgon ska jag och en vän ut och äta, gå på bio och sen även ut och ta något att dricka. Alkoholfritt naturligtvis. Eftersom vi pratat om att äta sushi googlade jag här hemma lite på menyer i karlskrona och blev då grymt sugen så nu är Dennis påväg hem med en tolv bitars till mig. Jag har väl inga direkta kravings, eller egentligen. Skulle Dennis komma hem utan Sushi nu skulle jag nog börja gråta. Jag behöver Sushi, vårt barn behöver Sushi.

Läste att läkarna i Japan uppmanade gravida att verkligen försöka äta Sushi varje dag så jag får väl gå på deras linje då.

Jag blir nästan som ett djur när begäret kommer, vattnig i munnen, okoncentrerad, paralyserad, irriterad och berädd att gå över lik. Ju längre i det här inlägget jag kommer ju mer inser jag att jag har ju tusan Kravings. Inga små kravings heller. Ge mig Sushi!


Det kommer bli en dyr graviditet.

Ni kan inte se mig just nu

och det är nog tur för jag ser för jävlig ut. Magen är fin dock, börjar bli stor.
Sitter på jobbet och ska snart börja jobba, min tredje dag. Går riktigt bra hittils, trivs bra med mina medsystrar vilket så klart gör det ännu roligare. Dagis fick öppna tidigare idag eftersom både Dennis och jag började vid sju så snacka om att vi var trötta familjen. Röda ögon, ruffsigt hår med en tuch av död är dagens look.

Det är kul att prata med barnet?

Okej va? Min widget här bredvid bloggen säger just det. "Det är roligt att prata med barnet". Jaha oj, ska jag hinna det också. Vi klappar magen dom gånger jag minns att jag är gravid och ler när den sparkar. Jag tänker mycket på mini som jag blir mer och mer övertygad om att det är en pojke och njuter av att plannera och boa här hemma. Men pratar? Nej, jag är nog inte där riktigt än tror jag, jag pratar om den men inte riktigt med den. Jag påstår att det är bebisen som vill ha saker när jag är hungrig och låter mig impulsköpa bakelser, sushi och räkmakor för löjliga summor. Men pratar? Vad ska man säga?

"Åhh va duktig du är på att buffa, lite hårdare så märks det även när jag inte är stilla?"
"Vill du ha en blå eller grön filt?" "Är du för eller emot att födas hemma?"

lite tidigt?

Vem bryr sig, den stod och skräpade i hallen vilket jag var mer än trött på.
Engla hjälpte till och var en typiskt stolt storasyster och sa att bebben skulle få låna hennes kudde och så vidare. Vi får väl se hur det blir med den saken.

För er som har barn ser nog det ännu löjligare ut, då vet ju dom flesta att spjälsäng är ungefär det du kan köpa sist och med sist menas vid 10-12 månaders ålder alltså efter barnets ankomst. Bebben ska ju sova med oss!

Men lite mysigt känns det att den står där.

Mini

I magen:

Barnet mäter 14-16 cm och väger knappt 110 g och växer fortfarande snabbt där det flyter i fostervattnet. Fostersäcken innehåller ca 1,8 dl fostervatten efter 16 veckor. Naglarna på fingrarna utvecklas och ögonen, näsan och öronen är välformade. Skelettet hårdnar och blir mer förbenat. Hörseln är nu skarp och även fast ögonen fortfarande är slutna kan fostret kan skilja på ljus och mörker. Kroppen täcks av ett fint, dunigt lagunohår. Fortplantningsorganen fortsätter utvecklas och någonstans mellan vecka 16-17 kan man urskilja penis eller vagina. Fostret kan nu utföra mer komplicerade rörelser såsom att ta tag om navelsträngen, suga på sina fingrar och anlägga komplicerade ansiktsuttryck.

Vår mini:

Känner mini varje dag i form av svagt buffande, bubblande och hur det rör sig. En liten pojke tror jag, hon busar busar säger Engla.
Här hemma diskuteras barnvagn för fullt, skall vi ha en beställningsvagn skall vi veta om 3 veckor vad vi vill ha, senast. Vi bestämmer oss för något men ångrar oss snabbt, Dennis får svettningar bara man besöker Emmaljungas hemsida och beskriver vagnarnas fulhet som en kräkkänsla i halsen. Jag stöttar och förstår, dom är fula men för mig kommer det inte som en chock, dom var det när Engla föddes med.

Vi letar vidare, so far Bugaboo all Black limited edition eller Brio go.

Gillar

Mer än gillar kläderna från The tiny Universe som Babyshop fått in. Eftersom vi inte vet om bebisen har snopp eller inte får vi antingen beställa till båda könen eller hopppas på att dom finns kvar när mini tittar ut.

Vi lever men visst bloggar gör vi väl kanske inte. Har sedan i måndags varit hemma hos min mamma och försöker uppleva lite ledighetskänsla innan jag börjar jobba på tisdag. Dagarna fördrivs i solstolen och av lite pyssel här hemma inför stundande student firande. Jag är ansvarig över Sushin och tar detta på stort allvar och har lyckats komponera ihop en meny från min favorit sushi resturang som även jag kan äta! Annars har jag även ansvar över hår och smink på lilla systerns bal vilket också gick ganska bra då alla verkade nöjda!

Mini i magen hälsa på oss ganska mycket nu och jag och Dennis har nog börjat inse. Kanske har han förstått det hela tiden men jag har väl varit lite trög. Glömt bort och så. Men efter att Dennis frågat mig om inte jag ville ha "den där vagnen" som jag pratat om känner jag märkliga lycko känslor. Materalist javisst. Usch, pinsamt.

Vi hör av oss igen, men tro det eller ej, uppkoppling på landet har fortfarande uppringningsmodemskänsla.