Lördag

Är sedan några timmar tillbaks i Karlskrona men då utan Engla. Skruttan är hos pappa över natten och för oss är det "dagismöte" på schemat. Möte är väl fel att kalla det, ordet fest platsar nog bättre. Alltså missförstå mig inte, där är mycket viktiga möten också, men just ikväll handlar det om föräldrarna och gemenskapen. Så då är det hattfest som gäller. Både jag och Dennis är lite dåliga på att komma ihåg sånt man borde så vi fokuserade oss mycket på att komma ihåg tid och datum men lite mindre på det där med hatt. Efter att Dennis sprungit omkring i vårt hus och plingat på hos grannarna, passat på att presentera oss som deras nya grannar och i samma menning fråga om dom har någon hatt att låna ut , utan framsteg så fick det bli improviserat. Jag blev mamma-är-på-rysk-inspirerad-skidsemester-möss-kvinna och Dennis fick bli sjal-fungerar-utmärkt-som-hatt-om-man-gör-om-verbet-till-huvudbonad-Dennis.

Hoppas ni får en rolig kväll!

Vad händer

Sedan jag och Englas pappa valde att helt gå skilda vägar har jag fått släppa på henne och lämna bort över helger till honom. Detta har såklart varit jobbigt men något som fungerat mycket bra. När Englas pappa fick åka till Belgien i jobbet och var borta i 5 veckor så ändrades något. Helt plötsligt hade vi Engla hela tiden och innan vi visste ordet av det hade 5 veckor gått och han var hemma igen. Nu till problemet. Jag och Engla har blivit som fastklistrade i varandra. Samma sekund som Engla somnar för kvällen får jag en stor klump av saknad i bröstet trots att hon ligger i rummet intill. När jag lämnar på dagis kommer klumpen åter. Tanken på att lämna bort Engla en natt får tårarna att rinna. Värst av allt. Tanken på att något kan hända med Engla när jag inte är med.

Förstår naturligtvis att jag måste kanalisera mina känslor så att detta inte går ut över min lilla tjej men för mig är det fruktansvärt att låta en stor del av mitt hjärta vandra omkring i denna stora och faktiskt rätt skrämmande värld.

h
Engla har sovit lite oroligt inatt till följd av vaccinet men blev ändå överlycklilg när mamma tillslut gav med sig och gick upp för att göra frukost. När vi kom till dagis var där mysigt som vanligt med tändaljus och få barn. Var nog första gången på väldigt länge idag som Engla inte alls ville gå till dagis. I alla fall inte lämna mammas famn men nu är det sista dagen för veckan innan vi åker ner till skåne.

Det där med barn enligt boken

Engla är känd bland många som otroligt självständig och där är jag beredd att hålla med till tusen. Vill hon titta på tv så startar hon tvn, vill hon ha hjälp så ber hon om det, annars så leker hon mest för sig själv på och kommer bara ut till oss för att bjuda på något hon lagat en på sin spis. Ibland försöker jag vara en del av leken, men då brukar hon kunna bli irriterad för hon tycker jag tar hennes leksaker. En bestämd dam med andra ord. Det mamma är bäst på anser Engla är baka kakor och läsa böcker. Så ja , jag antar hon har gjort mig till en bullmamma? Hur som helst, Engla försvann någon minut medans jag diskade och blev oroväckande tyst. Letade snabbt upp henne (i vår enorma lägenhet!) och såg att hon hade gjort sig ett fotbad. Jo, ni läser rätt. Min 1,5 åring satt i badrummet på en handduk med fötterna i en fotbalja och med varmt skönt vatten som hon sprutade ner i den samtidigt som hon masserade foten med andra handen. Tre klossar ville hon inte bygga torn av på BVC men göra fotbad det kan hon!(förövrigt så byggde hon senare på eftermiddagen sitt första torn här hemma med h ela 7 klossar!) Nu sitter vi i badrummet båda två, vattenlekar är ju trots allt säkrast under uppsikt och Engla har nu gått över till att duscha håret.

Engla var så duktig idag när hon skulle få sprutor och jag kände ungefär samma sekund som jag förstod att det var sprutor på gång att jag visste för mycket. Helt plötsligt var det inte bara en spruta i mina ögon, nu var det bra mycket personligare än så, var personen som skulle få den stora uppgiften den värdig? Visste hon exakt var nerver var och skulle hon sprita av huden på rätt sätt. Skulle hon använda handskar och skulle hon tvätta händerna enligt föreskrifterna.

Hur sköterskan klarade sig i mina ögon kommer jag inte skriva här, det kan ni ju räkna ut när vi talar om svensk sjukvård. Men Engla klarade sig i alla fall och satt avslappnad och fin i mitt knä men tyckte inte stelkrampen var någon höjdare!

Påväg väg hem från dagis...

Busunge!

Min fina mage

Det senaste året har handlat mycket om skola och vardag. Mammabubblan som jag befann mig i innan jag återgick till att plugga på heltid har jag helt lämnat och jag har faktiskt kommit så långt så jag åter har börjat romantisera gravidillamående och förlossningar. Men framförallt graviditeten i sig. Det första året efter att jag fött Engla tyckte jag synd om alla gravida kvinnor jag såg och gav dom en medlidande blick, tungt och varmt och framför allt kissigt. Helt plötsligt börjar de som fick barn samtidigt som mig ploppa ut nya bebisar och återuppleva foglossning och illamående och jag får lite lite panik över att de snart kommer ha gå in i den andra världen. Lämnat min värld för amningsbubblan, lämna mig för att diskutera slemproppar och mjölkstockning och jag kan inte delta för helt plötsligt förstår jag inte .

20 Månader

Hade en lugn morgon här hemma då jag och Engla är ensamma ett par dagar. Vi åt frukost framför tvn och läste böcker i sängen. När klockan började närma sig halvåtta frågade jag Engla om hon skulle gå på dagis idag och det ville hon naturligtvis och sprang genast och hämtade kläder och klädde på sig. Sprang till dagis och försvann in bland barnen innan jag ens hann reagera och vinka hejdå. Hämtade min kicka redan efter två timmar för BVC besök. Englade vägde nu 10.160 gram och var 84 centimeter lång. De vägde henne tre gånger då de tyckte det var märkligt hon hade halkat ner tre "prickar" på skalan. Men vi konstaterade att hon hamnat på normalkurvan nu när jag slutat amma och att hon alltså växer som hon ska.

Bygga torn däremot kunde hon inte, eller kunde och kunde. Hon KAN men tycker det är mycket roligare att kasta/riva klossarna. Men hon visade stolt (efter lite tjat från stolt mamma som tjatade om hur duktig hon var) peka ut alla hennes kroppsdelar.

Ska strax hämta Engla på dagis igen. Hon fick tre vacciner idag också så lika bra att hon får komma hem och vila lite.

Till mamma

Något säger mig

Att jag kommer vara en person som folk tycker ganska lite om i morgon. Nu är nästan allt packat och jag är redo för att lämna den här lägenheten. Några tårar kommer nog inte bli inblandade utan känner snarare lättnad. Till saken hör att när jag flyttade in här var det en ganska så lätt match. Ett par flyttlådor , en soffa, säng och inte så mycket annat. När jag räknade precis fick jag det till 20 flyttkartonger och en väldig massa möbler.
Just de, sa jag att min nya lägenhet saknar hiss, är på 6e våningen och med spiraltrappor upp.

När man är för trött

Min mamma var barnvakt under 2 timmar igår kväll när jag skulle ut och fira en av mina vänners födelsedag. Engla sov hela tiden och var ovetande om att Mamma var ute och Mormor var där. Men någon som inte skötte det hela så smidigt var jag som glömde nycklarna hemma. Min mamma är underbar, men. För där är ett stort MEN. Man väcker inte henne när hon somnat. Och gärna inte tre gånger heller pågrund av inställda bussar och nycklar som satt kvar i dörren. Detta gjorde alltså jag vilket resulterade i att jag kunde glömma att hon hade planer på att ta morgonpasset med Engla. Så trots att jag bara sovit någon timme när Engla vaknade gjorde jag mitt bästa för att säga godmorgon till Engla med glad röst och göra mysmorgon som det bör när man är ledig från dagis. Men tillslut efter någon timmes lek och mys så däckade jag i min säng och förlitade mig på min mammas uppsyn på Engla. Engla märkte att de två med möjlighet att säga NEJ var mer eller mindre slitna och passade på. Med glädje rev hon upp en stor påse kanel , öste över golvet. Ritade i den med händer och fötter och gjorde sig brun och fin. Därefter gick hon in i mitt sovrum och rullade sig mot den kritvita mattan. För att avslutningsvis hoppa lite i sängen och därmed få min säng att förvandlas till någon slags ö dränkt i kanel.

När min mamma reagerade och sa : "Olga jag tror din dotter har gjort något med kanel" var allt jag kunde få ur mig med stängda ögon och svag röst "Ja och det luktar underbart" Och så var jag borta igen.

Strax därefter kröp engla också ner under täcket, fortfarande dränkt i kanel och somnade. Som tur var vaknade vi pigga och fulla av Energi någon timme senare och började då med ett bad och dammsugning.

Okej det är dags.

Som ni kanske förstår är inte tid något jag har för mycket av. Jag känner ständigt att jag hade behövt minst 12 timmar till per dygn och hinner vanligtvis bara med hälften av vad jag hade behövt. Just nu kan man väl säga att det är mitt hem som blir lidande.

Min mamma kom upp igårkväll och vanligtvis när hon kommer klagar hon alltid på att jag inte har yoghurt hemma.

Titta nu så snäll jag är som köpt hem Yoghurt. Tror ni hon var nöjd? Nej. Efter cirka 12 timmar hemma hos mig säger hon med nästan panik i rösten att vi måste lämna min lägenhet snarast och gå och äta någonstans.

Jag undrar varför.

Jaha

Sminket är klart. Kläderna likaså. Humöret är på topp och Engla sover gott. Men... Så insåg jag att jag inte ska ut fören om tre timmar. Känns som om det hade varit läge att ha någon bra film och godis hemma nu. Men nej, självklart har jag infört någon dum regel om att vi bara äter godis en dag i veckan här hemma. Känns väl sådär nu.

Ingen bebis längre

Engla fick ju som nämnt post för en stund sedan.

Två söta sommarklänningar som hon har att växa lite i. När hon skulle få prova den andra sprang hon iväg och hämtade en gummisnodd till håret som hon fått syn på och försökte allt hon kunde att placera det i håret. Efter ett tag när det inte gick blev hon lite irriterad och lät mig hjälpa.

Resultatet? Nja, jag vet inte riktigt , hon är ju på godväg.. Det är tanken som räknas.

Är vi verkligen så få?

Vad jag vet finns det cirka 4000 Olgor i sverige. Lustigt nog finns tre av dom på min utbildning, men det är en annan historia.

Trots att det alltså finns över 4000 Olgor i Sverige lyckades både den brittiska och den Svenska posten lista ut att det var mig dom menade. Helt otroligt tycker jag.

Man kan ju i och försig gissa till sig att det är SWEDEN det skall stå där vid SW. Och kanske möjligtvis delar av mitt efternamn.

Bra gjort Posten!

Plast i Musli

Fick precis en blå liten plastbit i min Musli. Så liten att den knappt syns men visst är det ett fall för kvällsposten. Måste garanterat vara någon form av av Musli-motståndare som placerat den där i syfte att skada alla Musli ätare! Eller ska jag kanske ta det mer personligt än så? Har jag anledning att tro att det är den där killen i kassan på Willys som jämnt flörtar som insett att det inte kommer bli något och därför placerat plastbiten i min Musli för att hämnas.

Måste nog helt klart gräva i det här.

Äntligen

Vaknade i morse och insåg att jag inte har någonting att plugga. Ingenting alls. Kursen är avslutad och jag är ledig fram tills måndag! Nu ska jag i och för sig flytta i helgen, och jag har inte ens skaffat flyttkartongen, ännu mindre börjat packa som ni kanske då förstår. Men jag känner mig fri och ledig! Vädret skriker bikini och jag är inte den som bråkar, självklart blir det bikini idag! Ska strax in till stan och förhoppningsvis hämta nycklarna till min nya lägenhet, spännande då jag aldrig sett den. Så nu håller vi tummarna gott folk!

Ikväll ska jag försöka till mig och Engla till saltö och grilla och titta på bål, och i natt ska Gulli fira att hon bara har 7 år kvar till 30!

Jag är nog rätt lugn som mamma, oroar mig inte för mycket. Skulle jag vara rädd för att Engla ska bli förgiftad av allt som man absolut inte ska äta (enligt mig) men som hon lyckas stoppa i munnen ändå skulle jag vara en väldigt stressad person. Men jag brukar resonera lite i stil med "är det giftigt kommer hon spotta ut det" och när det kommer till allergi så är jag en av dom som hävdar att vi tvättar händerna för ofta och bor för rent.

Detta har fungerat ganska så bra, när alla andra barn låg sjuka i vinterkräksjuka på Englas dagis var hon ensambarn där. När samtliga av hennes vänner låg med feber och snor lekte Engla pigg och frisk. Och så har det varit fram tills i dag.

Jag nämde på Dagis innan idag att Engla aldrig varit sjuk, hon har aldrig ens haft feber. Något de blev lite chockade över. Lite snor och snörvel är det alltid men inte mer än så.Men till det värsta. Jag glömde säga "peppar,peppar, ta i trä".

Kvällen avslutades med en matt Engla som ville mysa (mellan leken) i mammas knä och somna till ljudet av tvn i soffan. Med 39.2 graders feber.

Och jag har förvandlats från vansinnigt trött till en orolig hönsmamma som springer in och ut med termometer och alvedon och som helst av allt vill bära in Engla till mitt rum och ha henne riktigt nära.

Det är nu jag blir tjock

Jag och Ulrika möttes i skolan i morse. Vi var trötta, stressade, oroliga och ganska så uppgivna. Vi tog först en och en halv timme till att överanalysera vår tenta. Idiotiskt eftersom det endå inte finns något att göra längre. Sedan satt vi och deppade när vi insåg att vi var körda. Riktigt körda.

Efter att ha insett att vi förmodligen inte skulle fått något ordentligt pluggat i skolan (då alla i hela byggnaden också satt och överanalyserade sina tentor) så bestämmde vi oss för att åka in till stan och plugga. Valet var enkelt. Vi skulle besöka Systrarna Lindqvist så klart.

Detta är och jag menar det verkligen, världens bästa café. Allt smakar magiskt, det är helt osanolikt hur någon med sina två händer kan baka bullar som smakar så bra. Men vänta nu, jag är inte klar. En fika med vaniljbulle och hembakad fralla med grönsaker och ost plus dryck för 34 kronor! Som om inte det var nog så bar de ut det till oss och lagom till våra glas var tomma kom hon ut hela vägen ur cafét med en bringare och frågade oss snällt om vi ville ha mer. Vid de här laget stirrade jag bara på denna kvinna som måste vara en Ängel.

Det är nog inte okej alltså

Engla springer om kring som en galning här hemma just nu, jag plockar undan och diskar efter maten lite. Plötsligt kommer Womanizer på. Jag ser hur Engla stelnar till, vänder sig till mig och börjar skratta. Nu står vi här som två galningar och dansar för fulla livet. Hon har riktigt snygga danssteg! Hörde mig själv vid några tillfällen säga "Engla titta på mig då!" Och så visade jag något nördigt Mtv dansa på rumpan move. Nej det är inte okej de här alltså. Inte konstigt hon dansar som hon gör, det är ju jag som lär henne.