Här doftar underbart

Det måste vara graviditeten men jag känner mig extra huslig just nu. Städar, köper heminredning, gör goda efterrätter och njuter av att bara vara med min familj. I går på vägen hem passade jag på att plocka fläderblommer och började sedan genast med att koka saft. När saften är färdig behöver det bakas traditionsenligt månbullar som mamma alltid bakade till oss på sommarloven.

Ps. Visst ser det roligt ut när jag gravidtjockis som jag är försöker balansera. Varför jag står så långt ifrån? Jag är livrädd för ormar och tror dom är överallt. Är därför på min vakt redo att fly. ds.

Sötnos

Engla ville jag skulle ta en bild när hon skrattade och var fin i håret. Dessutom ville hon äta bulle på bilden. Här är resultatet.

Engla hos frisören.

Englas vackra lockar var tvungna att putsas lite , för första gången faktiskt sedan hon fick sitt riktiga hår (var ju ett tillfälle vid 6 månaders ålder jag var tvungen att klippa av den där ensamma locken hon då hade kvar på sidan av sitt kala huvud vilket fick människor att skratta).

Det började bra, Engla pratade mycket om det innan men väl på plats i stolen var hon inte lika övertygad om att det var en bra idé. Men vi hade en tålmodig frisör med en stor skål med klubbor, två peppande vuxna som kunde hålla fast, trösta och motivera. Mot slutet tyckte Engla det var riktigt trevligt.

När Engla kom hem tittade hon sig flera gånger i speglen och sa "åhh fiiin". När vi sedan skulle sova berättade hon stolt att hon varit och frisören och att hon inte var ledsen.

Tisdag

Min första lediga dag, även första dagen tillsammans med Dennis och Engla. Blev lycklig när jag vaknade av ljudet till Englas frukostbeställning som hon viskade i örat. "Mamma, maaammma, macka med skinka och oboj" Inget hej eller godmorgon bara så. Åt en härlig frukost i sängen och promenerade sedan ner på stan där vi köpte kläder både till mig och Engla, åt en stor god långlunch på Nivå med både förrätt, varmrätt och efterrätt. Efter lunchen var det dags för Engla att klippa sig och sedan handla vi jordgubbar, gravad lax och färskpotatis och gick hem för en mysig kväll hemma.

dolt nummer

Det ringer från dolt nummer. Jaha, en säljare tänker jag. Svarar. Det är en nyhetsreporter, pulsen ökar, "va fan har jag nu gjort, eller har jag sagt något? Tipsat? Är det något på jobbet?. Han säger, "egentligen söker jag din sambo Dennis Nielsen". Jag andas ut och lämnar över luren. Tack gode gud, det var inte jag som gjort något.

Pigg?

Nä, jag ser nog inte så pigg ut så här på morgonen. Svullen i ansiktet av för lite sömn och med tydliga tecken på att ha jobbat för mycket. Jag vill inte jobba idag, det bara är så. Vill inte. Det som håller mig uppe är tanken på att sluta i eftermiddag och att Engla kommer idag. När man jobbar kvällspassen jobbar man nästan alltid morgonpasset dagen efter, detta för patienternas skull såklart men fy va jag tycker det är hårt. Är fortfarande trött i benen och kroppen när jag vaknar. 5 och halv timmes sömn räcker inte för mig som vanligtvis brukar vilja ha minst 10.

Men helgen har inte bara varit jobbig, mamma kom hit i lördags vilket fick mig att få tummen ur och städa här hemma. Känner nästan inte igen mig här nu, va fint vi bor! Inte nog med det så skrev jag äntligen en av mina hemtentamer till sommarkursen i Sociologi jag läser.

Hemma och vänder.

Under kvällen upplevde jag hur hög puls gick till långsam. Hur snabba ansträngda andetag blev till lugna få. Sedan blev det helt tyst och stilla. Där lämnade någon livet, jag som står mitt i försökte lugna. I magen sparkade någon precis i början av sitt. Magiskt, vackert men så smärtsamt. Några timmar senare var vi där igen. Andetag som blev färre, ett hjärta som inte orkade slå. I magen sprattlade mini och jag mitt i livet försökte finnas till och göra det värdigt.

Det har varit en tung kväll på jobbet och ganska snart ska jag dit igen. Först lite sömn, jag somnar till röster och skratt. Glada grannars skålande glas, ljudet av livet.

Min stora tjej.

Innan vi skulle åka ut till Babyproffsen idag stod Engla framför speglen och borstade tänderna, borstade håret, tvättade sig och höll på som tjejer gör mest. När jag kom inte för att låna bortsen får jag ett. "UT mamma!".

När jag ligger och läser godnattbok säger hon "Gå ut mamma nu!". När jag frågar om vi ska gå till leksaksaffären säger hon "En annan dag, inte idag. Engla trött!". 2år och 5 månader? Eller 12 år och 5 månader?

Vecka 20

Har varit och kollat på barnvagn till bebben idag. Det gick,.. sådär. Vet inte om jag tyckte att Engla eller Dennis var gnälligast. Dennis tyckte det var något fel på precis alla vagnar och Engla sprang omkring och välte stället och skrek "INGEN VAGN!!". Tillslut efter mycket om och med köpte vi en vagn till Engla istället så hon lugnt kunde sova en stund på vägen hem. Nya brio spin testar vi nu och so far är vi nöjda. Inte snyggaste vagnen i världen, men den känns lagom för det vi behöver just nu. Köpte en filt från Klippan också som matchade vagnen.

Nu fortsätter vagndiskutionerna här hemma. En ranglig Bugaboo med skitkvalité men super service för 11.000 kronor eller en stilren men inte så smidig kronan för betydligt trevligare 5500 kronor. Jag ger snart upp. Bryr mig inte längre, Dennis får ta över.

Just nu

Just nu jobbar vi mycket, när vi inte jobbar så sover vi. Någon gång då och då hinner vi stanna upp och se på vårt hem med bekymrade ögon, när ska vi hinna? Vi köper god mat att njuta av på kvällarna som belöning för det vi gör på dagarna, men ingenting smakar. Vi vill mest sova.

Har reagerat på det där med mödrarvård i sverige. Är det inte rätt sjukt att första riktiga besöket blir i vecka 25? Då har man ju gått mer än halva tiden. Jag har dom senaste dagarna mått ganska konstigt med yrsel och extrem trötthet och då är det ju rätt bra att jobba på ett sjukhus. När man ändå gör morgon kontrollerna på patienterna kan man ju passa på att kontrollera hur ens egna kropp mår. Lite urinprov, blodsocker, blodtryck, saturation och temp. Hur jag mår? En hel del vita blodkroppar och protein i urinen. Temp 37.4. Blodtryck 104/60. saturation 99 %. Vikt. 60.4.

Efter lite prat med min barnmorska och de på jobbet kom vi fram till att allting är okej. Mitt blodtryck som är väldigt lågt gör dock att jag får ont i huvudet och känner mig svag och yr. Även att jag fryser lite. Inget farligt. Swimmar jag så kan ni bara hälla i mig lite vatten.
Tempen är normal för någon som är gravid, saturationen utmärkt, och vad det gäller urinen kan man ha både protein och vita blodkroppar utan att det är någon fara för bebisen. Har man väldigt högt blodtryck och mycket protein i urinen går man naturligtvis vidare med en utredning.

Bebisen firade sin 20e påbörjade vecka med att låta pappa känna små sparkar i handen och senare en rejäl som fick hela min hand att flytta. Jag firade med att kräkas.

tisdag?

Det är dimmigt på jobbet idag. Känner mig nästan ny-gravid trött och reagerar långsamt. Blodstänk på tröjan, hur kom det dit? Jag biter ihop. Tre timmar kvar sedan blir det nog mys-eftermiddag för Engla och mig. Pizza till middag kanske, att jag blir fet är bättre än nedbränt hus pågrund av förvirrad trött gravid kvinna.

Söndag

Hela dagen har vi njutit av ledighet på stranden och bara varit. Ätit jordgubbar, badat (iskallt!) och legat vad vi upptäckte när vi kom hem, lite för länge i solen. Underbart!

Jag är inte trött.

Trött var jag igår. I dag är jag på en zombiliknande nivå. Kanske till och med tröttare än vissa av mina patienter. Håller tummar och tår för en helt okej dag. Patienter, be nice!

Vecka 19!

Jag vet att jag ser mer död än levande ut på bilderna men till mitt försvar har jag precis jobbat i 9 timmar och sedan kommit hem för att laga en god måltid som slutade med att jag minuter innan bilderna togs låg utslagen vid toaletten och kräktes som en gris. Vecka 19 och jag kräks ungefär 1 gång i veckan nu. Ganska så bra får man ju säga!

Vikt. 60,5

Bebisen rör sig mycket vissa dagar, andra dagar får jag nöja mig med någon enstaka buff. Men även dom minsta buffar värmer hjärtat och just nu är jag inne i en period då jag knappt kan minnas hur hemskt det är att vara nygravid. Hur ont av foglossning jag haft, yrsel, trötthet och värk i kroppen. Nä , just nu är jag härligt gravid, precis börjat få en liten mysig mage, känner mig ganska pigg, frisk och levande!

För er som är nyfikna så har vi valt att avboka vårt 4d ultraljud eftersom jag och Dennis upplevde det som om bebisen nästan drabbades av panik vid förra ultraljudet och vi tycker det ultraljudet var mer än nog vad vi behöver utsätta den för. Nu får den vara i fred inne i magen tills den äntligen kommer ut till oss.

Engla åkte vid kvart över ett idag och trots att hon var ivrig att komma iväg är det alltid lite smärtsamt att lämna varandra. Kanske mest jag, men nä vi är nog lika mammiga/engliga bägge två.

Varje sekund jag är ifrån henne finns paniken inom mig , tänk om något händer. Får jag inte träffa henne igen finns jag inte mer. Om hon försvinner, blir påkörd, det börjar brinna eller gud vet vad. När hon sedan är påväg tillbaks till mig kan ju utan problem ringa hennes pappa tio gånger och säga att han ska köra försiktigt, inte köra om, inte köra för nära någon annan bil.

Engla är det finaste jag har mött, en otrolig liten person.

Hon är klok Engla, dessutom är hon grymt rolig och cool. Det känns som om hon är den hon ska vara, som om jag på något magiskt sett än så länge inte förstört och format henne utan låtit henne utvecklas dit hon ska, så som det är tänkt.

För på dagen exakt 3 år sedan i ett soligt New York bara minuter efter jag fått reda på att hon var påväg la jag handen på magen och sa tyst för mig själv, du är speciell , jag älskar dig.

Dom där fjärilarna?

"Än känns det inte som sparkar och slag - snarare som fjärilar i magen" läser jag på flera olika gravidsajter. Jag känner inte igen det. Fjärilar hade jag i vecka 13. Lite bubbel, som om någon skapade vågor i vatten, eller som texten föreslår - fjärilsvingar. Förra veckan buffades det har det nog gjort sedan vecka 15-16 i alla fall. Nu, sparkas det. Ganska så ordentligt vill jag säga. På ultraljudet kunde jag ju se och känna på samma gång och trodde vid flera tillfällen att barnmorskan måste ha kännt när mini träffade området hon höll över men det gjorde hon inte.

Bebben är stark, mycket vilja och ett livligt humör. Idag har det buffat och fått till några riktigt fina sparkar och varit igång nästan hela dagen. Finast sparkar den 5 minuter in i måltiderna när jag sitter lite dubbelvikt, då kommer protesterna (tror jag, kan ju vara glädjedans också!) Jag gör mitt bästa för att läsa av buffandet och försöker följa råden om att prata med barnet, "är det maten du protesterar över eller klämmer jag dig?" Men det är tyst, inget svar bara mer sparkar och buffar.
Men jag känner kontakten, vi börjar tycker riktigt bra om varandra mini och jag. Jag kräks lite mindre, är piggare och känner mig levande. Nästan ogravid ibland. I bland när jag är kissig håller jag mig lite extra så att det ska vara varmt och gosigt, vad gör man inte för sina barn? Och i går på ultraljudet la "den" sig som i en solstol med ryggen mot blåsan och chillade, behöver jag säga att vi skrattade?

Gud vad jag längtar redan, känslan när man vet att man åker hemifrån för sista gången med barnet i magen, förlossning som slutar i ren lycka, dom första timmarna, amning och bebis gos. Och jag känner på mig att den lilla personen som finns i min mage är något väldigt speciellt.

Sushi i karlskrona

Eftersom jag faktiskt bor här, just nu i alla fall och tycker att staden är fantastisk när det kommer till det mesta vill jag ju också tro att det måste finnas ett ställe som gör god Sushi. En liten utvärdering hittils.

• Racha Thai & Sushi. Pris, 124 kronor för 8 maki & 4 nigiri.

Betyg. Okej, riset var okej, smakaderna kom tyvärr inte fram, mer majonäs i rullarna! Stora bitar. (Stället jag åt från idag). Ganska stort utbud.

• Royal thai. Pris 146 för 13 bitar. 10 kronor extra om du byter ut något per bit.

Standard Sushi, har väldigt litet utbud men helt klart ätbar Sushi, dom klarar riset bra. Dyrt. Deras rullar är vidrigt tråkiga och finns bara 2 olika sorter, båda crabfish.(kan vara jag som förätit mig).

• Tokio Sushi 110 kronor för 13 bitar mix.

Bara testat en gång, katastrof. Varmt för klibbigt hårt packat ris. Kan ju vara en dålig dag så vi ska ge dom en chans till.

Sushi-crazy

Jag är ensam hemma och har varit sedan förmiddagen i dag. Det började bra med att jag fixade med tvätt och disk och plock. Letade efter gömda strumpor under soffan och så vidare men slutade ganska snabbt med 6 avsnitt ungamödrar på kanal5play.se

Dennis avskyr programmet och inte sällan slutar det med att även jag känner just avsky och frustration efter ett avsnitt, vilket barn skall man rädda först liksom? Men som tur är finns där ju fina mammor med som inte förgiftar sin barn med ciggarettrök och underhåller dom framför tvn i timmar medans dom diskuterar skillsmässor och nya barn. Men som sagt, Dennis var inte hemma så jag passade på.

Tillslut, när avsnitten tog slut orkade jag mig ner till bussen (cirka 50 meter) och in till stan, köpte med mig Sushi och var nog inte borta mer än sammanlagt 20 minuter. Testade ett nytt Sushi ställe i dag. Betyg? Nja, dom bara kan inte i den här staden, säger inte besticken allt liksom?

Budgetera mera!

Fick ett tips från Englas pappa. Det är väl egentligen bara vi två i hela världen som tycker det är roligt att göra budgetar. Det måste vara så, för egentligen, hur häftigt är det?

Hur som helst, fick en länk skickad till en grym sajt där man kan lägga in alla sin inkomster och utgifter och sedan följa månad för månad, se hur ens egen budget skiljer sig mot andra i ens egna ålder eller kategori och se hur bra man lyckas följa den.

Det jag tycker är tråkigast med just budgetering är ju att man måste ta med utgifter som man inte låtsas finns. Tillexempel kläder köpta på faktura. För mig är de kläderna gratis. Räkningen som medföljer försvinner ju på en månad och jag märker ingen större skillnad på ett par hundralappar hit eller dit. Men tusan. Här kan man inte ljuga.

https://www.smartbudget.se/seb

Vår fina vilde

Efter tentan som vi hade i morse (som jag klarade!) fick vi halvspringa den knappa kilometerna som är mellan sjukhuset och högskolan för att hinna i tid, men vi hann!

Jag harv ju gjort Ultraljud förut, bara med Engla gjorde jag 5 stycken och har gjort ett tidigare i denna gravidititeten och aldrig släppt en tår. Inte ens när Engla föddes grät jag som det sig bör. Jag är väl inte sån antar jag. Dennis däremot är lite mer sån, han var rörd i flera timmar efter förra ultraljudet där bebisen mest påminde om en prick, gulligt tycker jag.

När vi gick in så sa jag på skämt "gråt inte ner dig nu för du har inget ombyte med dig!". Jag gick in , la mig till rätta och ganska snart ser vi mini! Ligger och gäspar, sträcker lite på sig, lägger sig och tittar mot oss och jag känner hur känslorna rusar. Om jag grät? Jag storbölade. Hela maskinen skakade av min kropp som skrattade och grät om vart annat. Men det var inte bara jag. Barnmorskan blev väldigt fashinerade över hur aktiv och busig bebisen var. Hon försökte i säkert 10 minuter bara att få till en bra profilbild till oss, det var omöjligt, hur hon än flyttade sig svängde han efter. Han sparkade mot maskinen och hon var tacksam över att hon slutligen lyckades mäta allt hon skulle.

Dom måste haft en bra maskin för man såg verkligen precis hur den rörde sig. Föresten ni hör av jag fortfarande skriver den. Leta kön var ju inte precis aktuellt på den vilden. Men namn fick vi i alla fall. Vilda, alternativt Wilda och den blir en flicka.