Vi blöder...

Rent lidande är det frågan om här i gråa , tråkiga, värdelösa Malmö. Vi vill inte vara här. Malmö som i vanliga fall är en stad jag trivs ganska bra i och känner för som min hemstad känner jag nu rent avsky. Inte malmös fel det här egentligen men här är så fruktansvärt oförklarligt grått och vi befinner oss i ett vakum. Vi ska vara på flygplatsen just nu, vänta på att boarda vårt plan men det är vi inte, istället är vi 60 mil från arlanda och tänker onda tankar om Island, Malmö, Sj, ja ni hör, löjligt men förståligt kanske.

Jag vaknade i morse och tänkte. Nu har vi missat vårt tåg med 10 minuter. Nu skulle vi haft två timmar kvar till Stockholm. Nu skulle vi vara på flygplatsen. Nu skulle vi snart vara i luften. Nu skulle vi vara i Barcelona. Ja, ni förstår kanske i vilket tecken dagen gått i.

Vi har nu till en "liten" avgift lyckats boka om våra biljetter till ett flyg som avgår tidigt på tisdag ifrån köpenhamn. Positivt vi slipper åka upp till stockholm, mer positivt är om man nu skall tro pappa som säkert bara vill peppa oss lite är i alla fall att det verkar vara dåligt väder i Barcelona idag och skall vara även i morgon så vi missar inget.. förutom två välbehövliga dagar i spanien då.

Vi stannar inne i dag, vi äter Marabou choklad och dansar till dålig musik och låtsas att vi är i en annan värld.

Vardagsmys

Klockan halv tio igår kväll hör jag och Dennis som sitter i soffan Englas små fötter smyga ut i köket ifrån sovrummet. Jag som är väldigt blödig just nu sa till henne att komma istället för att lägga sig igen vara på hon blir överlycklig naturligtvis. Hon kommer upp hoppandes i soffan och säger, "Inte sova mer idag" vilket får en naturligt reaktion från oss i form av att vi skrattar.

Engla lägger sig ner på soffan enbart iklädd blöja och det är egentligen har inlägget borde börja. Engla ha just nu någon typ av fotbollsblöjor, det blir lätt så när Dennis får fri vilja i affären. Blöjorna har olika fotbollslagsloggor och just igår hade hon FCB, med nummer 9 på rumpan. Tydligen enligt Dennis Zlatans nummer.

Dennis säger glatt till Engla "har du Zlatan blöja på dig!" och får till svar, "nej". "Jo men det är ju Zlatan blöja du har på dig" försöker han igen. Engla svar nu argt "NEJ, FOTBOLLSBLÖJA!". Vi förstår genast missförståndet och jag försöker vara pedagogisk och förklarar att det naturligtvis är en fotbollsblöja hon har på sig och att hon har så rätt så men att Zlatan ju är en fotbollsspelare och att just den blöjan har hans tröjnummer på sig. Engla tittar på mig fortfarande irriterade och säger. "Mamma nej.. haha".

Som vanligt ser vi dumma ut, Engla har enligt henne själv två korkade vuxna hemma och alla ni som känner henne vet mycket väl med vilken ton hon sa det. Överlägset smartast.

Onsdag innebär ny vecka!

Vecka 12

Kroppen: Risken för missfall minskar nu. Av de missfall som inträffar så sker drygt 90 procent före utgången av vecka 12. Om du skulle få en mindre blödning betyder det inte att ett missfall är på väg. Om det inte är blodfärgat eller rinner så kan det bero på andra orsaker som till exempel lågt liggande moderkaka. Om moderkakan är placerad långt ned mot livmoderhalsen kan det uppstå en liten blödning från kanten av moderkakan.
Placeringen av moderkakan kan ses med hjälp av ultraljud, på de flesta brukar den dras uppåt i takt med att livmodern växer och då slutar dessa mindre blödningar. Under de tre till fyra sista månaderna ska du däremot söka läkare även vid smärre blödningar.
Moderkakan har tagit över tillförseln av näring och syre till barnet. Moderkakan och fosterhinnorna skyddar även barnet mot infektioner. Som skydd för bakterier bildas det också slem i körtlarna i livmodertappen. Du bör ändå avstå från att äta sådant som kan innehålla bakterier och parasiter som är skadliga för barnet under graviditeten. Vanligtvis har illamåendet och tröttheten börjat avta efter de första tolv veckorna. Vissa har gått upp några kilo i vikt, andra kan i stället ha gått ner något.
Nu har du säkert haft ditt inskrivningssamtal med din barnmorska. Om inte så är det hög tid nu.

Fostret: Fostret är cirka sex centimeter stort och väger cirka 15 gram. Fostret börjar röra sig spontant, vrider på huvudet, hickar och rör på fingrarna som dessutom har fått fingeravtryck. Nu börjar fostret också reagera på mammans lägesändringar.


Information hämtad från Familjeliv.se

Fullt fart

Har hinnit med både det ena och det andra sedan jag vaknade efter att ha dött i en flygolycka med Lufta hansa i natt. Ingen bra PR där alltså.

Har suttit i tråkiga med givande telefonsamtal med kommunen, mastercard, csn, och förskolan. Lyckats med en hel del idag alltså. Har hunnit med att prata med pappa också och pratat lite om inför Söndag vilket kom som en chock för honom då han inte väntade oss fören på Tisdag.

Ska hinna med lite skolarbete också vilket egentligen inte är så lite , fyra sjukdomar vill jag minnas att det var till i morgon och presentera en vetenskaplig artikel om hur det är att leva med diabetes. Men det sist nämnda är ju mest flum så det löser sig snabbt.

Förövrigt skall jag tydligen läsa Vittnespsykologi och Sociologi - populärkultur i sommar. Kan bli intressant. Kan säga att jag blev riktigt sugen på att ring min chef och fråga om hon kan låta någon annan jobba för mig i sommar men pengarna och samvetet kanske främst lockar lite för mycket.

Tisdag

Dagen började med frukost dejt tillsammans med Kickan och Vincent som kom upp för lite lek. Två trött Mammor och två helt fantastiskt pigga barn senare var kaoset i vårt hem ett faktum. Jag blundade för allt det röriga och lyckades lämna hemmet lite efter 8a för att skynda till dagis där jag skulle laga mat.

Engla tyckte det var underbart med Mamma på plats, hittade på egna regler som bara gällde henne, gjorde tvärt emot vad alla sa och hotade alla som närmade sig hennes mamma med ett argt "MIN mamma!!".

Maten blev i alla fall slutligen klar, magarna mätta, disken diskad och Engla hon somnade på studs i vagnen på vägen hem.

Har lyckats få undan det värsta här hemma men har disken kvar, känns då där lockande efter att ha diskat två timmar tidagare idag.

Dagens äckligaste!

Dennis står helt klart för dagens äckligaste. Han skyndade iväg till praktiken i morse och lämnade en liten sovenir(?) på soffan! Kan det bli mycket värre än så här? Vem fan tar med sig ett äckligt använt plåster hem från någon okänd patient sjuk i både det ena och det andra som inte nog med det suttit ett par dagar och gottat sig på denne någons rygg som inte fått duscha på gud vet hur många dagar. Äckligt!

Trötta familjen!

Medans jag lagade mat bytte Pippi Långstrump om till Taliban? Hemmafru? Glamourbebis? Ja, helt säkra kommer vi nog aldrig bli men Engla var mycket nöjd och speglade sig ofta.
Nu är vi äntligen mätta och jag har lyckats behålla maten och känner mig nu skönt trött efter hela eftermiddagen i skolan.
Dennis jobbar kväll och jag och Engla satsar på en fortsättning i soffan.

Den där dagen..

Ja okej bilderna är lite arrangerade. Egentligen var klockan 02.22 när jag 6 dagar innan BIM gick upp och kissade på ett test, såg ingenting för att någon minut senare få syn på strecket jag letat efter. Svagt, svagt , svagt. Nästan osynligt för blotta ögat. Med testet i handen sprang jag in till en djupt sovande Dennis, tände spotlightsen ovanför hans huvud och tryckte testet i ansiktet. Efter att hans hornhinnor återhämtat sig från chocken så sa han "Älskling där är INGENTING!" vara på jag blev förbannad och tvingade hon att stirra tills han såg något.

Engla vaknade av allt ljud och ville upp och leka. Vi hamnade på soffan och tittade på barnprogram samtidigt som jag frågade Dennis om han inte var glad. Han svarade lite udda, "jo men det är bara det att jag ser mig själv bo i ett hus med FULA tapetter".

Sen blev vi tysta.

Barcelona 9-20 Maj!

Nu när man äntligen tar sig tid att lägga in bilder hittar man både den ena och det andra. Denna bilden är tagen i veckan när Engla ville prova sina nya badkläder inför Barcelona resan. Hon är laddad! Jag är ju tyvärr inte lika söt som Engla nu när man går in i den andra trimesterna som bäst beskrivs som "mulliga och gulliga perioden" så är jag väl sådär laddad inför bikini.

Hur som helst, laddade inför lite sol och avslappning är vi och jag naturligtvis inför shopping. Ska bli underbart att komma iväg lite och koncentrar sig på tentor och annat i sol och värme istället!

Måndag

Jag var inte helt vaken när Engla gav sig iväg till Dagis men som ni kanske förstår var det inte jag som valde kläderna idag. Jag och Dennis har haft diskutionen kring Englas kläder förut, jag tycker att det kan bli lite "fel" i bland och skäms nästan när jag hämtar henne på dagis, han försvarar sig med att "hon ville ha dom kläderna". Jaja, ingen skada skedd även om min dotter heter Långstrump i efternamn idag.

Laddade kameran och hittade lite bilder från när vi var och badade med Lotta,Zion,Daniel och Vincent.

Julklappar

Dennis bror Linus flicvän Johanna (herregud vilken mennning) är på väg hem till oss. Hon har flyttat ner från Karlskrona till Helsingborg för att bli sambo med ovanstående Linus. Hon ringde för en stund sen och berättade att hon packat lastbilen full med julklappar som vi inte lyckats få med oss hem (på grund av full bil) och jag gissar på att Engla kommer bli lycklig när hon vaknar i morgon.

Jag upplever saken lite annorlunda kanske, förvarring?

Vecka 11?

Ja vad ska jag säga? Vi har tittat, där är bara en.

Världens sämsta skillsmässomamma?

Engla har varit hos sin Pappa över helgen, något hon älskar och brukar se fram emot. Hon träffar bara honom varannan helg tyvärr då han bor 30 mil härifrån men det var egentligen inte det vi skulle prata om nu utan hur dålig jag är var det ju.
Dagar innan kommer klumpen i magen, ska Engla inte sova här? Jag pratar glatt med Engla om hur kul hon kommer ha men kommer på mig själv slänga iväg ett sms cirka 10 minuter efter avfärd och frågar om hon är glad eller frågar efter mig. Svaret brukar bli kort och gott, Ja,Nej.

När det gått ungefär 1 dygn brukar jag ringa och fråga om vi inte ska äta lunch tillsammans, gå och bada, baka bullar eller träffas i parken. I bland gör vi det och jag känner mig nästan hög av lycka över att träffa mitt barn men lika ofta är hennes pappa mån om deras ensamtid. Vilket är klart förståligt.

När Engla sen kommer hem brukar hennes rum vara finstädat och inte så sällan brukar det gömma sig paket någonstans.

Jag är inte bra på det där med att lämna bort, jag gillar det inte. Men, jag jobbar på det.

Ta mig här ifrån

Jag och Dennis har årsdag idag och har firat genom att vara hela helgen på hotell. Inget fancy men fräscht och nybyggt (knarkade doften) och med gott om godmat och fantastisk utsikt från rummet ut över havet. Vi hade laddat ut med tidningar och choklad, lite öl (ja inte till mig då såklart) och njöt i fulla drag. Inte en endaste gång under hela helgen har jag mått illa eller varit i närheten av att kräckas för en under några minuter under gårdagen då jag kom på att vi hade mindre än ett dygn kvar innan vi skulle hem.

2 minuter i tolv i förmiddags lämnade vi vårt underbara rum och checkad ut. Allt kändes bra, jag insåg att jag var tvungen att komma hem och att det innebar dammsugning och vika tvätt. Jag var okej med det. Men så hände något, helt plötsligt ökade pulsen, jag kände ångesten komma krypandes, grep tag i Dennis hand och sa argt till, "gå INTE så fort jag vill att det ska ta lång tid att komma hem". Jag började fundera över möjliga aktiviteter vi kunde göra för att slippa gå hem men Dennis var envis, han ville hem.

Väl i trapphuset kände jag doften, doften som jag fruktat; doften av att vara hemma.

Resten av dagen har jag mått illa, kräkts i omgångar och längtat tillbaks till Scandic. Inget fancy men va underbart det var att kunna krama min underbara pojkvän och känna mig levande igen.

Mitt kräsna barn

Jag kommer ihåg att jag i början av min graviditet med Engla kände mig bestulen på min kropp. Helt plötsligt mådde jag dåligt, tyckte inte om samma saker och var otroligt trött. Då visste jag ju inte att jag hade den milda versionen. Den här gången snackar vi om ett barn som innan den ens var tillräckligt många celler för att kunna ge utslag på ett gravidititetstest lamslog mig med illamående och gjorde mig allergisk mot dofter av alla slag...

Så topplistan i matväg och doftväg denna gång hittils, notera då att toplistan egentligen inte är längre än så medans minuslistan är kraftigt förkortad med resterande befintligt mat som finns tillgänglig i sverige.

Top 5
1. Scandics crème brulée
2. Färskpressad apelsinjuice
3. Vatten och ett par räckor. (lagom!)
4. Doften av nybyggt
5. Doften av bensin


Minus listan topp 5
1. All mat du inte finner på top 5 listan
2. Kött
3. Sött
4. Doft av kylskåp
5. Doft av vårt hem

Tenta-ångest en underdrift?

Vaknade i morse och insåg något jag önskar att jag hade förstått för minst en vecka sedan. Jag har tenta i morgon och jag är väldigt dåligt förberedd. Nu lever vi på hoppet gott folk för Engla visar inga tydliga tecken på att hon vill ägna resten av dagen till tarmsjukdomar.

Världens finaste barn?

Engla gillar visserligen inte tanken på att dela på mamma, leksaker och rum men är väldigt glad i "TJOCK" som hon kallar magen. Pussar och kramar och lite kittling får den massor av.

Okej, hon har förstått....

Vid två tillfällen när jag kännt mig ja, ett bra ord för det; Uppgiven? När Engla varit kladdig, skrattat åt tillsägelser, kastat mat på golvet och allmänt betett sig ganska så illa har det hänt något som fått mig att helt stanna upp och bara glömma allt kladd. Hon har nämligen, håll i er nu, sagt "JAG ÄLSKAR MAMMA" och sedan slängt sig i min famn.
Nu precis avslutade hon allt med att säga "mamma, pappa och Engla Bäst".
Igår trodde jag att det var en spontan kärleksförklaring men idag börjar jag misstänka att det handlar om manipulation helt klart.

Sanningen suger.

Engla och jag har mysmorgon hemma när hon plötsligt får syn på ett spöke på Bolibompa, hon blir hysteriskt ledsen på ett sett som visar att hon verkligen blev rädd. Jag försöker genast lugna och berätta att spöken inte finns förutom på bolibompa och så vidare. Samtidigt får jag en klump i magen, bara inte spöken hör vad jag säger och börjar få för sig att visa sig för mig för det vill jag INTE. Till saken hör att jag tvingat upp Dennis natten innan för att följa med mig på toa eftersom jag av rädsla efter att ha kolla på någon dokumentär om spöken inte lyckats sova.

Senare samma dag bestämmer jag mig för att efter flera uppmaningar från Engla om att "flyga moffa" att göra just det och bokar biljetter till i maj. Samma sekund som biljetterna är bokade kommer ångesten. Ska jag alltså dö den 9e maj? Ja om jag inte överlever och dör på hemvägen istället. Jag börjar som en tok att googla allt om flygbolaget, försöka få fram siffror om dess löner till piloter, företagets allmäna ekonomi, vem som sköter servicen. Ja, jag är störd men först och främst så hatar jag att flyga. Jag har huvudet fullt av löpsedlar om döda gravida med barn i flygkrash när jag lägger mig den kvällen men jag hör att ur min mun berättar jag med inlevelse för Engla om hur fantastiskt roligt och pirrigt det är att flyga och hur säkra flyplanen är.

Jag har en plan. Om vi störtar ska jag låtsas för Engla att pirret i magen är roligt och skratta, pussa och krama hela vägen ner.