Jag är en usel människa

Kom nyss hem från ännu en hemsk dag på praktiken och upptäckte att här var tomt, så medans Engla och Dennis är iväg passar jag på att sätta mig några minuter. Så för at att komma till saken, jag har uttnyttjat att de boende på min avdelning lider av demens, en del svårare än andra. Och nej jag har inte lagt ner sterilia sjukvårdsverktyg i en smutsig låda med gamla använda rakhyvlar, det får stå för dem andra anställda.

Vi spelade fia med knuff och det gick så fruktansvärt dåligt för mig att det nästan fysiskt började göra ont, fick som ledvärk av stressen kring att jag aldrig fick gå! Så när jag väl började få tur kan man säga att jag manipulerade dem lite, jag var oftast en god spelkamrat och berättade om reglerna mellan varje slag (då de han glömma vilket håll man skulle gå med och vilken färg de hade) men emellanåt när jag riskerade att bli utknuffad rekomenderade jag dem snabbt ett annat slag. Ibland var dom alärta och uppmärksammade genast vad jag försökte göra och knuffade då ut mig.Men lika många gånger inte. I bland såg jag att någon av de andra tanterna blinkade åt mig som om vi fuskade tillsammans när vi "lurade" någon som var mer dement, ja ni hör själva, fruktansvärt! Sanningen är den att när jag gått i mål som vinnare kände jag mig usel det var ju jag som spelade alla fyra färger egentligen.

Nästa gång skall jag vara en större människa och inte komma med dåliga förslag.