Ett leende kan du väl bjuda på?

Vilket gung! Men medans jag imponerat testar gunget på babysittern är Wilmer fortfarande lika missnöjd. Ett leende tycker man ju att denna unga man kan bjuda på. Men ni vet hur killar är. Aldrig nöjda.

Varför fit?

This is why. Dubbelhaka är inte trendigt, gulligt eller charmigt. Och eftersom jag har någon slags missbildning på mitt självförtroende som gör att jag nästan alltid oavsett tidpunkt, avsaknad av smink, degmage, och vita lår känner mig som jordens snyggaste när jag tittar mig i spegeln får jag använd mig av bildbevis för att inse att skönheten jag ser i spegeln är inte jag, den är en fantasi. Enligt Wii fit är min egentliga ålder 38 år trots att den anser att mitt bmi är ideal. Med andra ord. Dags att jobba på flåtset och byta ut lite mysvävnad mot muskler.

Nu ska vi bli fit!

Eftersom Dennis hoppat in på 57an för att jobba, min älskade avdelning och dessutom kommit hem och konstaterat att stämningen är härlig där, kände jag mig ensam, uttråkad och deppig. Wilmer vill för allt i världen inte släppa mig en sekund och vill sova natt som dag på mig. Mysigt med bebis i all ära men herregud duscha, äta och bara vara själv med sin kropp efter 9 månaders uttlån är också helt okej. Åkte iväg för att hitta det perfekta babygymmet, tänkte vi kunde jobba på figuren båda två... men som alltid när jag kommer in på babyproffsen. Utbudet är för stort. Vad som verkar som 100 tals olika sorters babygym, mumin, pingu, laban. Det ena värre än det andra. Vad hände med att bebisar inte skall utsättas för för mycket färger och intryck? Varför kan dom inte göra ett vackert babygym med naturliga färger med figurer som föreställer träd, blommor och jord? Vilken bebis i världen har koll på vem mumin är liksom? Jag sket i babygymmet och körde på kungen av babysitters i stället. Träleksak framför kändes närmare det jag var ute efter även om bara de sketna träkulorna kostade lika mycket som ett vanligt babygym.

Bvc och fotografering

Bvc idag gick toppen (efter att vi lagt 20 minuter på att få bilen att börja rulla genom att Dennis puttade och jag gungade inne i bilen kom vi slutligen fram!). Wilmer hade gått upp ett halft kilo sedan senast och imponerade genom att vara på sitt bästa humör. Svarsleendena avlöste varandra och han visade hur stark han blivit i sin nacke och följde leksaker med blicken. Stora killen! Jag och Dennis stod som två stolta fån och bara log samtidigt som sköterskan visade hans färdigheter.

Efter BVC åkte vi och storhandlade. Eftersom vi tänkt lägga om kosten här hemma så blev det parmaskinka, mossarella, röda biffar och grönsaker i överflöd.

Efter storhandling körde vi raka vägen till Sjukhuset för att äntligen få tummen ur och fotograferas till tidningen. Att få oss alla fyra att bli bra på en bild var svårt eller kanske rent av omöjligt. Jag märkte dessutom att jag och fotografen prioriterade lite olika när vi tittade på bilderna. Jag försökte välja en bild där jag såg så bra ut som möjligt, han tittade på barnen. Barnen är ju alltid söta, jag däremot har dubbelhaka på 16 av 17 bilder. Hur lyckas man?. Hur som helst. Han valde tillslut en bild men bara lite dubbelhaka där Wilmer är bra och Dennis okej. Engla skulle han photoshoppa in och ja, det är samma fotograf som sist (Englas grisdagisfoto) men jag hoppas på det bästa.

Face of pain

Min ena skinka är avdomnad, mitt huvud är mos, mina ögon svider men hej (!!) Projektplanen är så gott som klar. Nu ska jag ta med min bebis som ligger och sover på pappas mage och lägga mig. Förhoppningsvis kommer min skinka tillbaks och huvudet blir som nytt efter lite sömn.

Hem ljuva hem

Har varit underbart att vara nere i skåne och umgås med nära och kära. Alla har varit väldigt gästvänliga och generösa vilket har gjort att vi kännt oss extra välkommna. Trots gästvänligheten och alla kära möten så efter 1,5 vecka hemifrån tjoade vi i bilen när vi svängde av den evighetslånga motorvägen mot Karlskrona!
Engla har njutit extra av att leka med alla julklappar och Dennis har tvättat och gjort någon typ av vårstädning(??) av köket. Jag och Wilmer tog sovmorgon fram till efter lunch och satt sedan ett par timmar med skolarbete. Nu myskväll uppdukad på vår nya fina bricka!

Wilmer 1 månad!

Wilmer har blivit en hel månad och imponerar på oss med gymnastiska övningar. Nacken är riktigt stark nu och han håller upp länge och tittar nyfiket på världen. Han är en riktigt cool typ som är nöjd och mysig vart vi än är och var vi än sover.

Att vi fick ett nytt år firade vi i Malmö tillsammans med syster och hennes sambo, nära vänner till dom och lite barn. Supermysigt och precis lagom vad vi orkade efter 1,5 vecka hemifrån sovandes en natt här och där.

vi är på skåneturne

Termin 5 nu kommer vi!

Tentan gick bra tack och lov vilket firades med en hel natts sömn. Vaknade halv 5 i morse och var pigg och kunde absolut inte tänka mig att sova mer så gick upp och pluggade lite. Nu sitter jag och försöker få ihop en cd till bilen. Dennis är nästan kräkfärdig över mina val, ni som känner mig och vet hur dålig musik smak jag har kanske förstår precis varför. Jag å andra sidan njuter i fulla drag, musik när den är som bäst! Och ni vet väl att det är den som kör som väljer musik.

Nu är klockan snart 08.00 och Engla och Dennis skall snart ta sig in till stan för frisörbesök för Engla och jag och Wille skall försöka städa här hemma och packa! Vi åker till skåne en dag tidigare pågrund av det dåliga vädret.

Tenta

Sitter i skolan nu och har precis skrivit min tenta. Nu håller jag tummar och tår för att det gick vägen. Ska lämna in min blankett om terminsuppflyttning också. Overkligt! Sista året!
Hoppas nu tentan gick bra för Dennis också. Inte roligt om bara en av oss klarar den, svårt att bli riktigt glad då.
Wilmer sover supergott i vagnen och var hur duktig som helst på tentan, men tröttheten han drabbats av kan förklaras med den enorma pigghet han upplevde i natt. Pappa Dennis var sådär glad över att morgonpasset började vid 05.00 i morse, och då hade ändå prinsen varit vaken ett bra tag.

Skönaste stilen

Äntligen har Wilmer börjat känna sig som hemma och umgås avslappnat. Han är dessutom underbart mammig och slutar gråta samma sekund jag tar i honom. Dennis är inte helt nöjd, det är jag. Våra grannar var uppe för att försäkra sig om att allt är bra med bebis, de hade nämligen aldrig hört honom gråta. Wilmer gråter ännu inte så ofta, men när det händer, då är han förkrossad och sårad och tårarna sprutar och underläppen darrar. Han går från helt lugn och sovande till det tillståndet på sekunder. När detta händer finns det två lösningar. Jay smith oavbrutet som sjunger, gärna tillsammans med Linnea från idol, eller mjölk.

Engla har lagt sig för kvällen och Wilmer slumrar i soffan på pappa. I morgon är det Tenta, semenarium för Dennis, basgrupp för mig och sedan lite förberedelser inför mitt semenarium på onsdag så jag gör nog bäst i att göra de andra sällskap på soffan.

Engla imiterar tomten...

morgonsnack..

07.30 väckte denna korven mig för andra gången, det innebär att jag bara matat en gång i natt och jag tror det var vid 5. En utmärkt natt med andra ord! Mer sånt Wilmer!
Resten av dagen har vi precis som jag planerade legat i sängen, pluggat och sovit om vart annat. Möte på eftemiddagen som gick bra och nu har vi precis ätit middag och ska strax lägga oss på soffan. Trötta familjen var det här!

Morgonstress hos familjen Stevens/Nielsen

Nu är Engla och Dennis på Englas förskola. Dennis har "kökstjänst" idag och skall se till så alla barnen blir mätta och glada. Engla älskar när Dennis är med på dagis och därför har det blivit ganska många tillfällen på senaste tiden. Jag och Wille har precis kommit hem och håller oss nog i sängen tills det blir dags för möte med vår handledare i eftermiddag. Ska plugga lite läkemedelsräkning härifrån så jag inte gör något idiotiskt misstag i morgon.

Julshopping

Jag och Wilmer har precis kommit hem efter att ha gjort stan en stund. Skönt nog inte så mycket folk idag och inte heller för snöigt eller kallt. En trevlig stund helt enkelt. Blev faktiskt lite kläder till mig själv. När jag kom hem och visade upp alla kläderna för min familj tittade Engla på mig samtidigt som jag försökte tränga ner mig i en tajt klänning. "VAD GÖR DU MAMMA?!" jag försöker trycka in min mage... "MEN DET GÅR INTE, DU ÄR TJOCK NU!!" sa min fina dotter innan hon började gråta. Tack!

Slutet är nära!

Och det känns helt fantastiskt. För varje tenta vi gjort de senaste året har det kännts som om en sten lossnar lite. Vi älskar Karlskrona, det var här vi träffades, här livet började på riktigt. Alla underbara människor som tog emot oss med öppna armar. Vår vackra stad. Men. Det är inte hemma. Nu ser vi slutet och vi är som barn innan julafton. Vi pratar om flytten, planerar, drömmer om att bli färdiga och flytta hem. Hem till skåne. Jag är dock inte bra på seperationer och kommer gråta floder när vi väl lämnar och vi har redan bestämmt att återvända varje sommar. Om ett år kommer vi vara ett steg närmare våra drömmar.

Bra fredag

Medans Engla skuttat av sig Energi på leklandet har jag och Wilmer varit hemma och pysslat. Vi har rensat min garderob, plockat lite, tvättat, beställt de sista julklapparna, slagit in paket, betalt räkningar och pratat med familj i telefon. Samtidigt har vi lyssnat på mysig musik, haft tända ljus och njutit av tystnaden och ensamheten.

Jag kom på en bra julklapp. Ett verktyg jag faktiskt efterfrågar varje gång jag föder barn. Någon typ av såg som kan dela mig i bitar (vid barnfödandet är det att jag inbilar mig att om man sågar av min rygg så slutar smärtan). En bit till Engla, en till Wilmer, en till Dennis och så kanske en bit till mina vänner också. Ja just det, en liten liten bit till mig själv också!

Jag funderade på en sak igår. Eftersom jag lyckades hoppas över hela latensfasen och öppningsfasen utan att känna smärta och började direkt på övergångsfasen för att sedan snabbt komma till krystfasen. Innebär det att jag skulle kunna ta mig direkt till krystfasen nästa gång? Det hade ju varit toppen. Krystfasen är en underbar fas då man vet att helvetet snart är över och att man är sekunder ifrån ren och skär lycka. Dessutom den minst smärtsamma fasen. Då borde jag med andra ord kunna föda ett (eventuellt) tredje barn utan direkt smärta.

Nä just det, trötthet, dela mig själv i tusen bitar för att räcka till, plugga, plugga vidare. Inte planera fler barn. Men hade ni sett gokinderna som ligger och sover här bredvid hade ni gjort samma!

Det där med Engla

En moster uppmärksammade något jag faktiskt är väldigt medveten om. Det är få bilder på Engla i bloggen just nu.

Jag tänkte lista anledningarna.

1. Wilmer är ny och därför lite extra spännande, ganska snart kommer vi säkert tröttna på att ta bilder på honom.
2. Engla är ALLTID naken, och nakenbilder vill vi inte ha på bloggen. (vi erbjuder kläder, vi faktiskt försöker förespråka dem vintertid men Engla vill vara "nakenfis").
3. Engla påstår att det kommer "sol" i ögonen när man försöker ta en bild, därför har alla bilder en hand framför ansiktet.
4. Engla vill absolut inte göra som jag vill, så vill jag hon ska stå framför en kamera i en sekund får vi bara med fartmolnet på bild från när hon avlägsnade sig.

Nu är i alla fall Engla på leklandet och när Dennis ringde uppjagad precis över vilken typ av hysteri med tre helt galna tjejer som slängde sig ut från olika höjder därinne kunde jag avgöra på skriket att hon har roligt! Dennis lär sova gott i natt.