Jag vet inte om jag skrivit det men efter mycket diskutioner här hemma och vad vi ska tvinga in Engla i för framtidskarriär anmälde jag henne slutligen till skridskoskola. Dags att börja nu om hon ska bli något tänkte jag (Detta är naturligtvis mest på skoj, vi vill att Engla skall göra det hon vill göra även om det är att städa toaletter). Hur som helst, jag anmälde Engla till skridskoskola, tänkte att konståkning hade varit fint. Det stod följande på hemsidan "Innan du anmäler ditt barn skall barnet kunna stå på skridskor själv samt kunna ställa sig upp när det trillat." Stolt mamma som jag är tänke jag trots att Engla alltså aldrig stått på ett par skridskor att "hur svårt kan det vara, Engla är bäst på allt" och anmälde henne därför direkt utan att först kolla upp hennes skills. Efter att ha tagit med Engla till parken där skridskor kunde lånas fastställdes ganska snabbt, Engla har fått mina skridskogener, detta är alltså inget positivt. Jag är ganska säker på att det var mig skridskouthyraren skrattade högt år när jag vinglade fram sakta över isen. Engla, hon ställde sig, trillade och vägrade sedan åka mer medans kusin Gala, lika gammal men med ett helt annat skridskosinne fint åkte fram över isen och utan problem reste sig upp igen när hon trillat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar