Det första jag såg, långt innan jag såg att barnet hade snopp eller hår var smultronmärket Wilmer hade på armen. Strax efter upptäckte jag ett till på rumpan, sedan vågade jag inte leta mer. Jag visste inte då exakt vad ett smultronmärke var eller vad man gjorde åt dem. Svaret var ingenting tydligen då det försvinner av sig själv. Dennis började genast efter läkaren berättat att det var ett smultronmärke som inte verkade malignt (elakartad cancer) berätta att i hans familj hade barnen haft sånna lite här och var, som om han var stolt att något kom från honom. Sånt Dennis berättar man innan man blandar gener eller åtminstonde innan barnets födsel så att inte mamman behöver tro att hennes barn drabbats av någon obotlig, läskig, högst ovanlig pricksjuka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar