Lång vecka, lång helg.

Även om det är ruskigt roligt att praktisera där jag är nu går det inte att komma ifrån att alla intryck och de långa dagarna gör en mer eller mindre död. När jag kom hem igår eftermiddag lycklig över att äntligen vara lite ledig värkte mina fötter och ben efter allt spring. Ryggen värkte också och det kändes som om jag hade äppelmos i huvudet. Men med dåligt samvete efter att ha varit frånvarande hela helgen satte jag igång med att skura väggar och lister (fråga mig tusan inte varför) , tvätta och diska. Mitt i det hela började jag dessutom baka kanelbullar och försöka delegera ut uppgifter till en trött Dennis. Blev klar med en halv sats kanelbullar innan min kropp på allvar började säga ifrån. Blev illamående, värkte i magsäcken och magen blev så svullen att jag var större än jag var i fjärde månaden med Engla.
Försökte uthärda men kroppen sa ifrån på allvar. NEJ.

Somnade sedan i Englas lilla säng, förflyttade mig ut till soffan. Sov en stund och sedan vidare mot sängen. Vaknade vid halv tio idag och mådde mycket bättre.

Jag är frukansvärt sömnkänslig och fungerar inte om jag inte får tolv timmar. Helt sjukt men sant. Hade jobbat till halvtio och var inte hemma fören vi halv elva, somnade och gick upp vid 5 för att hinna till jobbet vi halv sju för att komma hem vid fyra.

Måste verkligen komma på ett bra sett för att klara de passen för så kommer livet se ut ett par veckor framöver och så småningom konstant. Blir nog ett yogapass i kväll och en ta det lugnt dag.