Engla har sedan ett par månader börjat testa vart gränsen går, jag skulle nog inte kalla det trots men ändå en form av uppror. När det började blev det utbrott då och då och visst hände det att hon la sig ner i protest på stan när hon inte fick precis som hon ville. Jag låtsades att jag inte kände henne och ganska snabbt kom hon efter. Ingen aning om det är godkännt enligt någon föräldrateori men jag vill inte vara DEN mamman men DOM barnen. Hur som helst. Engla verkar just nu i alla fall vara på det klara med vad mina nej betyder och vet ganska så bra vart gränsen går och när hon går över den. Men. För där är ett MEN. Hon har kontrollbehov på ett sett som nästan känns ledsamt. Hon planerar liksom i minsta detalj hur det ska gå till när hon tillexempel går och lägger sig. Så här kan det gå till:
1.Engla hämtar två böcker och bestämmer vilken jag skall läsa.
2. Innan sista sidan är läst stänger hon boken och säger åt mig att läsa nästa.
3. Jag informerar om att det blir sista boken och börjar läsa.
4. Innan sista sidan är läst så säger hon "LAMPA"
5. Jag släcker lampan
6.Engla säger SJUNGA!
7. Jag börjar sjunga Lillalasse, om jag skulle få för mig att börja med vyssanlull så skriker hon här NEEEEJ! och TYST! och säger BÅT, vilket betyder Lasse.
8. Jag sjunger båda låtarna i rätt ordning och Engla säger sen "Enga vyssa"
9. Jag lämnar rummet och Engla somnar nöjt.
Hade jag bytt ordning på böckerna eller liknande hade nattningen kunnat sluta hur som helst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar