Engla har varit hos sin pappa över helgen och jag och Dennis passade då på att åka ner och umgås med nära och kära i skåne. Alltid väldigt skum känsla när Engla inte är med och man helt plötsligt är ett par utan barn. Jag försöker njuta av sovmorgon och ledighet men efter ett par timmar ensamtid tillsammans och en sovmorgon så känns det sedan rätt menningslöst och ingenting känns riktigt roligt.
När Engla kom hem idag kände jag som jag alltid gör; Va stor hon är! Man ser henne med andra ögon efter ett par dagar ifrån henne och kan helt plötsligt se allt nytt hon lärt sig för öven om det är uppenbart att hon lärt sig mycket nytt sen hon föddes så har det varit så mjuka övergångar att det knappt märkts. Eller så har man glömt. Hon kunde väl krypa nästan direkt? Åt riktig mat har hon väl nästan alltid gjort eller?
Idag slog det mig att henne motorik är jättefin, verkligen som ett barn. Tar handen för munnen när hon hostar och klappar fint med hel hand på kinden osv. Dessutom är hon ju jätteduktig på att prata. Hon använder sig nästan bara av tvåordsmenningar och ibland fler. Engla äta, mamma komma, pappa sitta, bebben ledsen osv.
Va stor hon har blivit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar