Jag: "Engla, vill du börja på ridskola?"

Engla: "Nej! Jag vill börja på den där andra skolan!"

Jag: "Skridskoskolan? Simskolan? Förskolan?"

Engla: "NEEEJ! Den där skolan mamma går på!"

Jag: "Blekinge Tekniska högskola???!!"

Engla: "Nej den där andra"

Jag: "Sjukhuset?!"

Engla: "Ja, där vill jag jobba så jag kan hjälpa människor".

Vaknade efter en natt av för lite sömn. Inte bara ett barn utan två barn höll igång inatt och jag minns luddigt att Engla och Wilmer grät och skrek och Engla med hög röst sa "Vi är så himla ledsna jag och Wille". Jag och Dennis var nog ungefär lika förvirrade och trötta och fatta inte va dom grät över. Nåja. Lite sömn eller inte, i väg till skolan och upprop och så var termin 5 igång! 36 stycken räknade jag oss till, hälften har alltså trillat bort på vägen.

Påvägen till skolan hade jag en ängel med mig. Valde av någon konstig anledning att köra en annan väg till skolan, var stressad och tänkte att fartguppen som är på min vanlig väg skulle sinka mig. Tänkte någon sekund innan jag bestämmde mig att man "nog" kunde köra ett annat håll och vet faktiskt inte varför jag just denna morgon kom på den tanken. Körde och svor över alla långsamma i*ioter på motorvägen och kom till skolan nöjd över att ha sluppit fartgupp och 30 vägar. Något inte alla i vår klass gjorde, vägen jag vanligtvis kör hade besök av farbror polis och tog både körkort och pengar på klasskamrater.

Nu är det Fredagsmys!

Har nyss landat hemma efter en hel dag i Kalmar. Ikea, klädshopping och mediamarkt. Nu äntligen Fredagsmys! Barnen har bytt om och Wilmer har just gjort veckans bajs. Popkornen är poppade och syndandet är igång. Veckans bästa dag!

Mitt smultron

Det första jag såg, långt innan jag såg att barnet hade snopp eller hår var smultronmärket Wilmer hade på armen. Strax efter upptäckte jag ett till på rumpan, sedan vågade jag inte leta mer. Jag visste inte då exakt vad ett smultronmärke var eller vad man gjorde åt dem. Svaret var ingenting tydligen då det försvinner av sig själv. Dennis började genast efter läkaren berättat att det var ett smultronmärke som inte verkade malignt (elakartad cancer) berätta att i hans familj hade barnen haft sånna lite här och var, som om han var stolt att något kom från honom. Sånt Dennis berättar man innan man blandar gener eller åtminstonde innan barnets födsel så att inte mamman behöver tro att hennes barn drabbats av någon obotlig, läskig, högst ovanlig pricksjuka.

Wii fit

Svettig blir man vilket ju måste innebära att man göra något rätt. Men på tal om rätt, Wii fit väger fel. Fel, fel, fel. Enligt vågen idag väger jag 49 kilo vilket innebär en imponerande viktnedgång på 15 kilo! Grattis till mig. Tänk. 15 kilo på 2 dagar!

Spela roll om vågen är fel, man blir glad. Man får en känsla av hur det är att ställa sig på en våg och gilla vad man ser. Hos barnmorskan idag tog jag av mig både jacka och skor, ja allt jag kunde egentligen, inte visade vågen gladare siffror för det.

Världens finaste barn

Var hos barnmorskan i morse. Mitt järnvärde låg stabilt på 101 vilket kanske inte är ett värde att skryta om men jag känner mig pigg och lätt och full med energi. Allt det jag inte kände i slutet av graviditeten. Varje gång jag plockar upp ännu en leksak från golvet känner jag faktiskt glädje över att kunna ta mig dit och sedan upp igen utan att varje del av min kropp värker. Så, skit samma om järnvärdet är lågt jag känner mig levande! Min barnmorska var mycket nöjd och imponerad över min viktnedgång och delade inte alls min åsikt om att jag är en liten boll. Mitt blodtryck var åter bra och bebisen (Wilmer) ansågs som ett lyckat resultat. Tur var väl det.

Söndagsmys

Söndagsmys med mina fina barn hela dagen och Sushimys i soffan till kvällen. En lyckad kväll med andra ord. Nu kommer snart Dennis hem från jobbet, något vi är ett helt gäng här hemma som längtar efter!

Babybjörn igår/idag

Viss skillnad i humöret från igår till idag som sagt...

Precis när vi hade gett upp hoppet

Precis när vi hade gett upp hoppet om vår bebis kom han tillbaks! Vår underbara gosgris är här åter. Lite googlande och ett svagt minne kring det där med utvecklingsfaser gjorde att vi pustade ut efter att ha läst att vecka 5 är en gnällvecka! Och se vem som blev gosunge såfort vecka 6 började?! Jag började tro att han skulle amma var 40e minut till han blev 18, man har ju hört att pojkarna har svårt att klippa navelsträngen. Men krisen är löst, nu väntar vi med spänning på nästa gnäll vecka. Vecka 8 säger de som vet.

Fasiken, om Engla hade varit lite mer en normal bebis hade jag haft lite mer kött på benen. Man märkte inga särskilda tillväxtfaser på henne, hon var ju alltid nöjd!

Engla är hemma igen!

Tur! Här var så oroväckande städat hemma. Kändes inte som vårt hem, men kaoset är åter! Engla kom hem på ett toppen humör och ville direkt spela Wii, hon hoppade upp på plattan och sa "ja vill göra såhär" samtidigt som hon vickade på höfterna. Jag fick en obehagskänsla direkt, har någon filmat mig och Dennis när vi göra Hola hop? Hur visste hon att det var precis det man gör med den där brädan? Engla hoppade sedan runt som en fågel i vardagsrummet under en timmes tid skrikandes "det är så himmla roligt!!".

Herregud vad jag har saknat henne!

Vem är vem egentligen?

Wilmer har klart drag från både mig och Dennis men mest lik är han ändå Engla!

Lördag

konsten att blogga med bara en arm...

Engla har varit hos sin pappa sen i onsdags vilket är det längsta jag någonsin varit utan henne. Det har varit otroligt drygt och långtråkigt och massor av tid att ha ihjäl. Dessutom är det ingenting att göra i skolan eftersom nya terminen inte börjat än. Uttråkningen är total. Dennis jobbar vilket inte lönar sig ekonomiskt eftersom jag shoppar när jag är uttråkad. Wilmer gör sitt bästa för att sysselsätta mig och vi har varit nere på stan en stund och inhandlat god mat till ikväll. Sushi står på menyn och jag har till och med köpt nya fina Sushitallrikar jag hittade på Indiska för att lyxa till det. Snart kommer Dennis hem och då äntligen kan helgmyset starta!

Ett leende kan du väl bjuda på?

Vilket gung! Men medans jag imponerat testar gunget på babysittern är Wilmer fortfarande lika missnöjd. Ett leende tycker man ju att denna unga man kan bjuda på. Men ni vet hur killar är. Aldrig nöjda.

Varför fit?

This is why. Dubbelhaka är inte trendigt, gulligt eller charmigt. Och eftersom jag har någon slags missbildning på mitt självförtroende som gör att jag nästan alltid oavsett tidpunkt, avsaknad av smink, degmage, och vita lår känner mig som jordens snyggaste när jag tittar mig i spegeln får jag använd mig av bildbevis för att inse att skönheten jag ser i spegeln är inte jag, den är en fantasi. Enligt Wii fit är min egentliga ålder 38 år trots att den anser att mitt bmi är ideal. Med andra ord. Dags att jobba på flåtset och byta ut lite mysvävnad mot muskler.

Nu ska vi bli fit!

Eftersom Dennis hoppat in på 57an för att jobba, min älskade avdelning och dessutom kommit hem och konstaterat att stämningen är härlig där, kände jag mig ensam, uttråkad och deppig. Wilmer vill för allt i världen inte släppa mig en sekund och vill sova natt som dag på mig. Mysigt med bebis i all ära men herregud duscha, äta och bara vara själv med sin kropp efter 9 månaders uttlån är också helt okej. Åkte iväg för att hitta det perfekta babygymmet, tänkte vi kunde jobba på figuren båda två... men som alltid när jag kommer in på babyproffsen. Utbudet är för stort. Vad som verkar som 100 tals olika sorters babygym, mumin, pingu, laban. Det ena värre än det andra. Vad hände med att bebisar inte skall utsättas för för mycket färger och intryck? Varför kan dom inte göra ett vackert babygym med naturliga färger med figurer som föreställer träd, blommor och jord? Vilken bebis i världen har koll på vem mumin är liksom? Jag sket i babygymmet och körde på kungen av babysitters i stället. Träleksak framför kändes närmare det jag var ute efter även om bara de sketna träkulorna kostade lika mycket som ett vanligt babygym.

Bvc och fotografering

Bvc idag gick toppen (efter att vi lagt 20 minuter på att få bilen att börja rulla genom att Dennis puttade och jag gungade inne i bilen kom vi slutligen fram!). Wilmer hade gått upp ett halft kilo sedan senast och imponerade genom att vara på sitt bästa humör. Svarsleendena avlöste varandra och han visade hur stark han blivit i sin nacke och följde leksaker med blicken. Stora killen! Jag och Dennis stod som två stolta fån och bara log samtidigt som sköterskan visade hans färdigheter.

Efter BVC åkte vi och storhandlade. Eftersom vi tänkt lägga om kosten här hemma så blev det parmaskinka, mossarella, röda biffar och grönsaker i överflöd.

Efter storhandling körde vi raka vägen till Sjukhuset för att äntligen få tummen ur och fotograferas till tidningen. Att få oss alla fyra att bli bra på en bild var svårt eller kanske rent av omöjligt. Jag märkte dessutom att jag och fotografen prioriterade lite olika när vi tittade på bilderna. Jag försökte välja en bild där jag såg så bra ut som möjligt, han tittade på barnen. Barnen är ju alltid söta, jag däremot har dubbelhaka på 16 av 17 bilder. Hur lyckas man?. Hur som helst. Han valde tillslut en bild men bara lite dubbelhaka där Wilmer är bra och Dennis okej. Engla skulle han photoshoppa in och ja, det är samma fotograf som sist (Englas grisdagisfoto) men jag hoppas på det bästa.

Face of pain

Min ena skinka är avdomnad, mitt huvud är mos, mina ögon svider men hej (!!) Projektplanen är så gott som klar. Nu ska jag ta med min bebis som ligger och sover på pappas mage och lägga mig. Förhoppningsvis kommer min skinka tillbaks och huvudet blir som nytt efter lite sömn.

Hem ljuva hem

Har varit underbart att vara nere i skåne och umgås med nära och kära. Alla har varit väldigt gästvänliga och generösa vilket har gjort att vi kännt oss extra välkommna. Trots gästvänligheten och alla kära möten så efter 1,5 vecka hemifrån tjoade vi i bilen när vi svängde av den evighetslånga motorvägen mot Karlskrona!
Engla har njutit extra av att leka med alla julklappar och Dennis har tvättat och gjort någon typ av vårstädning(??) av köket. Jag och Wilmer tog sovmorgon fram till efter lunch och satt sedan ett par timmar med skolarbete. Nu myskväll uppdukad på vår nya fina bricka!

Wilmer 1 månad!

Wilmer har blivit en hel månad och imponerar på oss med gymnastiska övningar. Nacken är riktigt stark nu och han håller upp länge och tittar nyfiket på världen. Han är en riktigt cool typ som är nöjd och mysig vart vi än är och var vi än sover.

Att vi fick ett nytt år firade vi i Malmö tillsammans med syster och hennes sambo, nära vänner till dom och lite barn. Supermysigt och precis lagom vad vi orkade efter 1,5 vecka hemifrån sovandes en natt här och där.