Sjukdomarna bytar av varandra men vi lever livet!

De senaste veckorna har sjukdomarna bytt av varandra här hemma och inte sällan har vi gått flera dagar med feber och elände innan vi haft tid att ta tempen och även då sjukdom fastställts så har vi kört på ändå. Mitt i livet kan man säga.

Vi har de senaste dagarna gjort allt från försök till skridskoåkning med kusiner, flera barnkalas, middag med familj, middagar med vänner, storstadsshopping, två vändor till IKEA, tagit emot och monterat skåp, varit ute och gjort stan osäker (Dennis) till soffhäng och söndagschill. Nu är vi redo för en ny vecka och nya utmaningar. Måndagen börjar med skola och sedan storhandling.

världens bästa mormor (den äldre)

Världens bästa Mormor Ann-Marie (min mormor) stickar så det står härliga till. Små fina paket på posten får vi med allt från mössor till halsdukar och vantar. Passande nu när Wilmer är förkyld och allt. Ni som varit hemma hos oss och vet hur varmt jag gillar att ha det förstår kanske genast varför Wilmer ser så olycklig ut på bilderna. Tänk själv, 30 graders värme och halsduk, ingenting att föredra kanske, men utomhus är det toppen!

Vi firar att Engla är hemma igen!

Engla är hemma igen efter att ha varit hos Max. När det äntligen plingade på dörren och Engla stod där med ett leende hoppade både hon och jag av lycka över att se varandra. Sedan gjorde hon som hon alltid gör, synar hemmet. Försöker ta reda på vad eventuella bevis för att vi haft roligt utan henne. Så här lät det idag:

"Vilka fina nya blommor på bordet, och dom blommorna i vardagsrummet med mamma. Fint skåp, jätte jättefint. Det där paketet som ligger på bänken är också jätte jätte fint, är det till mig??"

Sen kastade hon av sig kläderna, släkte lamporna och hoppade upp på pallen och skek, FREDAGSMYS!, vem bryr sig om att det är söndag, vi missade fredagsmys så idag fick vi ta igen missad tid!

en riktigt dålig natt

Jag gillar att sova på natten, det kanske är dumt. Jag borde kanske föredra sova på natten. Neseril, koksalt, blöjbyte, matning, byte mellan säng, soffa, säng, trösta, mata igen, prova nappen, mata igen. Tillslut, Wilmer somnade i egen säng och jag la mig tillrätta i min stora härliga säng och vaknade ganska precis.

Klippkort på akuten.

Söta kusiner födda med bara 1 månads mellanrum.

Fram och tillbaka har jag åkt under dagen med en sjuk liten Wilmer. Först svårt att andas och därför svårt att äta, senare trött och slö och därför för trött för att äta. Nu har vi nyss kommit hem från sista svängen och proverna gjorde att de kunde utesluta RS vilket kändes skönt och visade även att han saturerade sig bättre nu. Även tempen var nu nästan normal. Engla, också snorig men överlycklig över att få leka med alla roliga leksaker i väntrummet klockan 22.00 istället för att sova. Får väl se hur vi gör med förskolan i morgon. Nu hoppas vi att vi håller oss friska så vi kan åka till Skåne på Torsdag som tänkt och umgås med kusinerna!

min nya livsstil dödar mig

lång, rask morgonpromenad och inte så mycket som 1 gram kolhydrater i min frukost ens. Jag förstår inte varför det ska vara så jobbigt men jag upplever det som om kläderna ramlar av och benen sticker fram. Svältkänslan syns
dock tyvärr inte, mina ben är väl gömda fortfarande.

Såg igår på halv åtta hos mig en kvinna som hängde på gymmet tre timmar om dagen, anledningen var att hon älskade kakor och godis och inte gillade lagom av något. Låter precis som jag med andra ord, förutom det där med gymmet.

Hemlig bebis

Längst bak till höger låg en liten Wilmer avslappnat och sov i en bilbarnstol på golvet i den stora föreläsningssalen. Vaknade, drack en slurk, somnade om. Gissar på att rösterna och sorlet var perfekt att sova till och att folkhälsoarbete inte bara var sövande för mig och Dennis. Världens coolaste kille som följer med på föreläsningar, oponeringar och basgrupper.

Funderingar kring Kaffe.

Mamma jag vill ha KAFFE!! Ehh, va?!. Kaaaaffffeee!! Om jag dricker Kaffe så blir man inte sur.

Engla har analyserat vuxna och deras dryckes vanor.

Jag: "Engla, vill du börja på ridskola?"

Engla: "Nej! Jag vill börja på den där andra skolan!"

Jag: "Skridskoskolan? Simskolan? Förskolan?"

Engla: "NEEEJ! Den där skolan mamma går på!"

Jag: "Blekinge Tekniska högskola???!!"

Engla: "Nej den där andra"

Jag: "Sjukhuset?!"

Engla: "Ja, där vill jag jobba så jag kan hjälpa människor".

Vaknade efter en natt av för lite sömn. Inte bara ett barn utan två barn höll igång inatt och jag minns luddigt att Engla och Wilmer grät och skrek och Engla med hög röst sa "Vi är så himla ledsna jag och Wille". Jag och Dennis var nog ungefär lika förvirrade och trötta och fatta inte va dom grät över. Nåja. Lite sömn eller inte, i väg till skolan och upprop och så var termin 5 igång! 36 stycken räknade jag oss till, hälften har alltså trillat bort på vägen.

Påvägen till skolan hade jag en ängel med mig. Valde av någon konstig anledning att köra en annan väg till skolan, var stressad och tänkte att fartguppen som är på min vanlig väg skulle sinka mig. Tänkte någon sekund innan jag bestämmde mig att man "nog" kunde köra ett annat håll och vet faktiskt inte varför jag just denna morgon kom på den tanken. Körde och svor över alla långsamma i*ioter på motorvägen och kom till skolan nöjd över att ha sluppit fartgupp och 30 vägar. Något inte alla i vår klass gjorde, vägen jag vanligtvis kör hade besök av farbror polis och tog både körkort och pengar på klasskamrater.

Nu är det Fredagsmys!

Har nyss landat hemma efter en hel dag i Kalmar. Ikea, klädshopping och mediamarkt. Nu äntligen Fredagsmys! Barnen har bytt om och Wilmer har just gjort veckans bajs. Popkornen är poppade och syndandet är igång. Veckans bästa dag!

Mitt smultron

Det första jag såg, långt innan jag såg att barnet hade snopp eller hår var smultronmärket Wilmer hade på armen. Strax efter upptäckte jag ett till på rumpan, sedan vågade jag inte leta mer. Jag visste inte då exakt vad ett smultronmärke var eller vad man gjorde åt dem. Svaret var ingenting tydligen då det försvinner av sig själv. Dennis började genast efter läkaren berättat att det var ett smultronmärke som inte verkade malignt (elakartad cancer) berätta att i hans familj hade barnen haft sånna lite här och var, som om han var stolt att något kom från honom. Sånt Dennis berättar man innan man blandar gener eller åtminstonde innan barnets födsel så att inte mamman behöver tro att hennes barn drabbats av någon obotlig, läskig, högst ovanlig pricksjuka.

Wii fit

Svettig blir man vilket ju måste innebära att man göra något rätt. Men på tal om rätt, Wii fit väger fel. Fel, fel, fel. Enligt vågen idag väger jag 49 kilo vilket innebär en imponerande viktnedgång på 15 kilo! Grattis till mig. Tänk. 15 kilo på 2 dagar!

Spela roll om vågen är fel, man blir glad. Man får en känsla av hur det är att ställa sig på en våg och gilla vad man ser. Hos barnmorskan idag tog jag av mig både jacka och skor, ja allt jag kunde egentligen, inte visade vågen gladare siffror för det.

Världens finaste barn

Var hos barnmorskan i morse. Mitt järnvärde låg stabilt på 101 vilket kanske inte är ett värde att skryta om men jag känner mig pigg och lätt och full med energi. Allt det jag inte kände i slutet av graviditeten. Varje gång jag plockar upp ännu en leksak från golvet känner jag faktiskt glädje över att kunna ta mig dit och sedan upp igen utan att varje del av min kropp värker. Så, skit samma om järnvärdet är lågt jag känner mig levande! Min barnmorska var mycket nöjd och imponerad över min viktnedgång och delade inte alls min åsikt om att jag är en liten boll. Mitt blodtryck var åter bra och bebisen (Wilmer) ansågs som ett lyckat resultat. Tur var väl det.

Söndagsmys

Söndagsmys med mina fina barn hela dagen och Sushimys i soffan till kvällen. En lyckad kväll med andra ord. Nu kommer snart Dennis hem från jobbet, något vi är ett helt gäng här hemma som längtar efter!

Babybjörn igår/idag

Viss skillnad i humöret från igår till idag som sagt...

Precis när vi hade gett upp hoppet

Precis när vi hade gett upp hoppet om vår bebis kom han tillbaks! Vår underbara gosgris är här åter. Lite googlande och ett svagt minne kring det där med utvecklingsfaser gjorde att vi pustade ut efter att ha läst att vecka 5 är en gnällvecka! Och se vem som blev gosunge såfort vecka 6 började?! Jag började tro att han skulle amma var 40e minut till han blev 18, man har ju hört att pojkarna har svårt att klippa navelsträngen. Men krisen är löst, nu väntar vi med spänning på nästa gnäll vecka. Vecka 8 säger de som vet.

Fasiken, om Engla hade varit lite mer en normal bebis hade jag haft lite mer kött på benen. Man märkte inga särskilda tillväxtfaser på henne, hon var ju alltid nöjd!

Engla är hemma igen!

Tur! Här var så oroväckande städat hemma. Kändes inte som vårt hem, men kaoset är åter! Engla kom hem på ett toppen humör och ville direkt spela Wii, hon hoppade upp på plattan och sa "ja vill göra såhär" samtidigt som hon vickade på höfterna. Jag fick en obehagskänsla direkt, har någon filmat mig och Dennis när vi göra Hola hop? Hur visste hon att det var precis det man gör med den där brädan? Engla hoppade sedan runt som en fågel i vardagsrummet under en timmes tid skrikandes "det är så himmla roligt!!".

Herregud vad jag har saknat henne!

Vem är vem egentligen?

Wilmer har klart drag från både mig och Dennis men mest lik är han ändå Engla!

Lördag

konsten att blogga med bara en arm...

Engla har varit hos sin pappa sen i onsdags vilket är det längsta jag någonsin varit utan henne. Det har varit otroligt drygt och långtråkigt och massor av tid att ha ihjäl. Dessutom är det ingenting att göra i skolan eftersom nya terminen inte börjat än. Uttråkningen är total. Dennis jobbar vilket inte lönar sig ekonomiskt eftersom jag shoppar när jag är uttråkad. Wilmer gör sitt bästa för att sysselsätta mig och vi har varit nere på stan en stund och inhandlat god mat till ikväll. Sushi står på menyn och jag har till och med köpt nya fina Sushitallrikar jag hittade på Indiska för att lyxa till det. Snart kommer Dennis hem och då äntligen kan helgmyset starta!