Lördag gör vi ingenting

Dennis har två av sina bröder här på besök vilket är hur mysigt som helst. Vi har haft en mysig lördag då vi började dagen med pannkaksfrukost, gick en sväng på stan och åt sedan långlunch tillsammans. Nu leker Engla med Linus inne på hennes rum (jag hör hur hon kör med honom big time!) och Wilmer sover gott hos pappa i soffan. Nu blir det soffan för min del också, disk och städning till trots. Lördag gör jag ingenting!

Goaste leendet

Lathet lönar sig inte.

Jag är vaken men knappt fungerande. Jag är van vid att sova ungefär 12-13 timmar per natt, just nu får jag ihop 6-8 timmar med amningsuppehåll vid 1-2 gånger. Jag har kommit fram till följande. Lathet lönar sig inte. Båda brösten = 4 timmars sömn. Bara amma från ena bröstet = 2 timmars sömn. Wilmer äter bara på ena sidan på natten, sedan sover han igen och jag har inte klagat. Men, i natt när det är tid skall jag minsan göra allt för att hålla honom vaken min egen trötthet till trots för att sedan få sova 2 timmar till i sträck!

Två barn = chock!

Vi har väntat och väntat och tillslut så kom den. Chocken!
Efter att ha sovit ungefär hälften av vad jag vanligtvis gör i snart två veckors tid var jag igår fallfärdig redan vid 19.00. Jag kämpade på tappert till klockan 20.30 men gav sedan upp. Engla som vanligtvis brukar somna vid 19.30 körde med mig och ville jag skulle hämta mackor, vatten, sjunga sånger, och berätta sagor. Wilmer å andra sidan ville snutta, timme in och timme ut. Super nöjd så länge jag tillät. Tillslut tog jag båda barnen med mig in i min säng, bädda ner oss mysigt och gjorde oss redo för sömn. Engla gjorde allt hon inte skulle och jag blev en tjatmamma. Så fort hon fick ett nej började hon gråta hysteriskt och Wille blev då orolig och jag fick börja om med honom. Mitt huvud värkte och ögonen sved av trötthet. När Engla efter att jag gjort allt för att göra henne nöjd skrek till mig att "DU ÄR SÅ HIMMLA ELAK!" bara brast det. Wilmer skrek, Engla grät och jag grät. När Engla såg att även jag grät började hon gråta ännu mer och försöka säga mellan tårarna att allt var hennes fel. När Dennis kom för att hjälpa kunde varken jag eller Engla prata, vi bara grät. Jag grät över att Engla tyckte allt var hennes fel när det var mitt misslyckande, jag grät över att Wilmer grät när han bara är en liten bebis och ska bli tröstad, jag grät över att jag grät när mammor faktiskt inte ska gråta inför sina barn. Dennis fick Wilmer som genast blev nöjd och fick följa med pappa ut på soffan så att jag kunde trösta storasyster.
Sen satt vi där jag och Engla, jag pussade och kramade, vi pratade och jag försökte få henne att förstå att det inte var hennes fel. När vi gråtit färdigt smög vi ut på soffan, dukade fram popkorn och saft och hade familjemys. Efter en stund konstaterade Engla, "Vi är inte ledsna längre, nu är vi lugna och glada."

Ondskefull

De ringde precis från Englas förskola och berättade att de hittat min plånbok. Dennis har glömt sin mobil hemma så jag kan inte ringa och berätta detta (han fick låna min plånbok!). Fatta att jag ska skådespela när han kommer hem. Han ska få berätta med panik i rösten att han tappat den, han ska få säga förlåt tusen gånger och lova att ge mig mina pengar tillbaks... Sedan ska jag säga att dom hittat den.

Tro det eller ej, men jag älskar faktiskt min slarver till pojkvän men lite kul får man ha också!

BVC

Glömde berätta om vårt första BVC besök som vi hade igår.
Fick reda på att Wilmer fått sina fyra sista siffror vilket kändes stort! Vågen visade på 3870 gram och huvudet hade vuxit med 1 cm till 37,5 cm. Han var hur cool som helst och var avslappnad under hela besöket. Annat var det med Engla, hon grät ALDRIG som nyfödd, förutom på bvc.

Om att plugga med bebis

Jag får mycket beröm för att jag orkar plugga samtidigt som jag har en liten nyfödd bebis. Super roligt så klart men. Det känns lite obefogat. Jag fulltankar (båda brösten!) sedan sover korven i 4 timmar. Sedan tankar jag igen och korven sover i 4 timmar till. Så håller jag på dygnet runt. Mellan 19.00 och 22.00 tankar jag konstant. Sedan sover korven i 3-4 timmars pass resten av dygnet.

Så , nog finns det tid till att plugga. Min största fiende till skola är facebook och bloggar inte bebisar!

Min dotter är coolare än jag

Igår morse när vi lämnade Engla på dagis hade årets bilder kommit. Roligt tyckte jag! Dennis hade tittat på de dagen innan och sagt till mig att de var ganska bra. Jag tog upp ensambilden och blev direkt besviken. Den var ingen hit. Tråkigt, men herregud vi har alla lite dålig fotograferingar i ryggsäcken tänkte jag. En sekund ungefär han jag tänka att de ju faktiskt hade gruppbilden också innan jag såg det hemska. Vad har vi gjort fotografen? glömde vi betala korten förra året? Engla var omphotoshoppad till gris. Jag var i chock. När vi kom hem började jag till och med gråta. Inte för något jäkla korts skull utan över tanken på hur stolt Engla var när hon valde kläder till fotograferingen, över hur hon fixat sitt hår med klämmor, över hur hon stolt berättat att hon var stor nog att sitta själv på bilden. Jag grät och Dennis tröstade. Vi bokad tid till ny fotografering och jag fick lova Dennis att inte visa mina känslor inför Engla. Hon kanske skulle tycka att hon var fin.

Engla kom hem från dagis, jag tog på mig bästa skådespelar-mamma-ansiktet och satte mig med Engla i soffan för att visa dom fina fotona. Engla började genast skratta och berätta hur hon gjorde när fotografen tog bilden. Hon visade och visade att även kompisen Ante gjorde samma min. Hon tyckte det var supercoolt och började dansa segerdans i soffan.

Min dotter är coolare än mamma.

Sanningen om Engla

Sanningen om Engla fick vi idag efter att ha haft utvecklingssamtal på Englas förskola. Dom hade bara positivt att säga tack och lov och tyckte Engla utvecklades åt rätt håll. De tyckte hon var duktig språkligt och motoriskt och tillförde barngruppen något alldeles extra när det handlade om musik och sång. Hon ansågs pålitlig och lugn och mycket uppmärksam.

Snygging

Dennis som lovat och svurit att jag har varit snygg hela tiden. Att jag inte ALLS varit svullen i ansiktet. Att han tyckt att jag är huuur fin som helst erkände plötsligt och hastigt igår. "Älskling titta på ditt ansikte, du är snygg igen!".

Tack som fan, inga fler bebisar till honom.

Tisdag

Tog oss motvilligt upp i morse, packade in oss i bilen och körde iväg. Engla till dagis och sedan fort till skolan. Ut med bebis, vagn och iväg för att snart inse att vår lärare var sjuk. Så , hem igen. Har suttit de senaste timmarna och jobbat på lite inlämningsuppgifter som skall in nästa vecka.

Sen fick jag ett roligt meddelande från csn. De verkar som om de nosat fram att jag fått en bebis för helt plötsligt har lagt in en extra utbetalning om två dagar och höjt decembers. Tack!

Familjen Kombi

Har precis kommit hem efter storhandling och dagishämtning. Hur gammal var jag igen? Känns nästan overkligt när jag istället för att fantisera om dyra kläder och skor (gör jag ju såklart också) drömmer om någon smart pryl som får snön att undvika just min bil så jag slipper skrapa rutor. Garage antar jag att det heter, men riktigt så långt ska vi inte gå. Nu ska vi snart äta, Wilmer sover, Engla hoppar runt i sina badtrosor och leker att hon hoppar i vattenpölar. Ris a lá malta till efterrätt!

Terror

76 bilder hittade jag i kameran tagna med vad jag enbart kan gissa sekunders mellanrum. Fotograf? Wilmers största beundrare, pappa Dennis.

Måndag

Vaknade vid 11 efter en hyfsat bra(?)/Dålig(?) natts sömn. Jag minns att Wilmer har pratat (ja alltså gurglat) vid något tillfälle, jag vet att vi har haft lampan tänd hela natten och att Engla kom in och la sig någon gång under natten, mer vet jag inte. Jo ett blöjbyte minns jag också. När jag vaknade hade Dennis lyxigt nog redan börjat skriva på vår projektplan sedan några timmar tillbaks och var redan på vad vi tror är god väg. Lagt ett par timmar på artikelsökningar och nu känner vi oss färdiga för dagen. Ska snart åka iväg och hämta Engla och våga oss ut på vägarna för att storhandla. Handlade Fredagen innan Wilmer föddes vilket börjar kännas som ett tag sedan och kylen skvallrar om att det är tid.

I morgon är det BVC besök. Jag vet inte om det beror på att det är andra barnet eller om det beror på att alla vet att vi läser till sjuksköterskor och jobbar inom vården för nu är det annat än med Engla. Bvc sa nämligen på hembesöket att om jag tycker det blir larvigt att komma och väga honom en gång i veckan när vi har sån koll på läget kan vi strunta i det och sedan berättade hon sanningen om D droppar (tidigare A-D droppar). Det jag trott hela tiden. Kändes som lite "inside information".

En annan sak jag tänkt på angående andra barnet. De har berättat att jag inte får lämna honom själv på skötbordet, måste ha mössa på honom utomhus, ska bada honom i 37 grader och inte bör använda napp innan amningen är igång. Saker man med säkerhet minns sedan första barnet. Däremot "glömde" de att informera om knipövningar, när stygn trillar av, känslostormar när mjölken rinner till, hur länge avslaget håller på och hur och när man anmäler faderskap. Saker man med säkerhet har glömt med andra ord!

projektplan. wilmer är den avslappnade i vårt team!

Söndag gör vi ingenting

Dennis och Wilmer ligger på soffan. Jag och hänger i badrummet. Hon i badet och jag sitter här. Zion och Lotta var förbi på lite fika tidigare men jag gissar på att vi var ett lagom roligt sällskap. Trött är jag idag, och blek. Blir lite mer leverpastej för min del helt enkelt. Ska sätta i hop pepparkakshuset, laga lite mat och sen inte gör något mer alls av denna dag. Gosa, mysa och njuta.

Dennis påstår

Dennis påstår att det var nästan pinsamt när jag i ren panik skrek ut över Br-leksaker butiken igår "VI MÅSTE GÅ JAG FÅR PANIK!". Jag lovar att alla andra som samtidigt befann sig inne i denna mardröm tänkte samma sak. 200 barn som testar alla leksaker samtidigt och minst lika många uppgivna föräldrar som försökte ta sina barn därifrån. Aldrig mer säger jag bara. Jag beställde det vi skulle ha på nätet när vi kom hem och kommer nu beställa resten av årets julklappar på samma vis.

Wilmer

För precis en vecka sedan satt vi hemma i soffan, tittade på idol, hade det mysigt och var ganska ovetande om vad som komma skulle. Att bebisen på riktigt skulle komma ut kändes overkligt och långt borta. Hade jag vetat att han skulle titta ut bara timmar senare hade jag nog varit på bättre humör den kvällen.

Wilmer föddes 06.38 den 27 november på BF +3. Var 51 cm lång och vägde 3825 gram. Han hade navelsträngen 1 varv runt halsen, började sina första minuter i livet med att bajsa ner barnmorskan och mig och fick 9,9,10 på apgar. Pappa klippte navelsträngen och stolt storasyster besökte inom ett par timmar sin lillebror som hon sedan stolt berättade för sina kompisar på dagis var en flicka som hette Alice.

Fredagsmys!

Två tentor på två dagar, nu äntligen är det dags för Fredagsmys! Wille som vi kallar honom charmar oss mer och mer för varje sekund och allra mest mig kanske då han kommit in i underbara rutiner på natten. Mat var 4e timme sedan sömn. Nu ska vi hämta stolta storasystern på Dagis!

tenta dax!Wilmer har sin första dag i skolan!