Tisdag

Tog oss motvilligt upp i morse, packade in oss i bilen och körde iväg. Engla till dagis och sedan fort till skolan. Ut med bebis, vagn och iväg för att snart inse att vår lärare var sjuk. Så , hem igen. Har suttit de senaste timmarna och jobbat på lite inlämningsuppgifter som skall in nästa vecka.

Sen fick jag ett roligt meddelande från csn. De verkar som om de nosat fram att jag fått en bebis för helt plötsligt har lagt in en extra utbetalning om två dagar och höjt decembers. Tack!

Familjen Kombi

Har precis kommit hem efter storhandling och dagishämtning. Hur gammal var jag igen? Känns nästan overkligt när jag istället för att fantisera om dyra kläder och skor (gör jag ju såklart också) drömmer om någon smart pryl som får snön att undvika just min bil så jag slipper skrapa rutor. Garage antar jag att det heter, men riktigt så långt ska vi inte gå. Nu ska vi snart äta, Wilmer sover, Engla hoppar runt i sina badtrosor och leker att hon hoppar i vattenpölar. Ris a lá malta till efterrätt!

Terror

76 bilder hittade jag i kameran tagna med vad jag enbart kan gissa sekunders mellanrum. Fotograf? Wilmers största beundrare, pappa Dennis.

Måndag

Vaknade vid 11 efter en hyfsat bra(?)/Dålig(?) natts sömn. Jag minns att Wilmer har pratat (ja alltså gurglat) vid något tillfälle, jag vet att vi har haft lampan tänd hela natten och att Engla kom in och la sig någon gång under natten, mer vet jag inte. Jo ett blöjbyte minns jag också. När jag vaknade hade Dennis lyxigt nog redan börjat skriva på vår projektplan sedan några timmar tillbaks och var redan på vad vi tror är god väg. Lagt ett par timmar på artikelsökningar och nu känner vi oss färdiga för dagen. Ska snart åka iväg och hämta Engla och våga oss ut på vägarna för att storhandla. Handlade Fredagen innan Wilmer föddes vilket börjar kännas som ett tag sedan och kylen skvallrar om att det är tid.

I morgon är det BVC besök. Jag vet inte om det beror på att det är andra barnet eller om det beror på att alla vet att vi läser till sjuksköterskor och jobbar inom vården för nu är det annat än med Engla. Bvc sa nämligen på hembesöket att om jag tycker det blir larvigt att komma och väga honom en gång i veckan när vi har sån koll på läget kan vi strunta i det och sedan berättade hon sanningen om D droppar (tidigare A-D droppar). Det jag trott hela tiden. Kändes som lite "inside information".

En annan sak jag tänkt på angående andra barnet. De har berättat att jag inte får lämna honom själv på skötbordet, måste ha mössa på honom utomhus, ska bada honom i 37 grader och inte bör använda napp innan amningen är igång. Saker man med säkerhet minns sedan första barnet. Däremot "glömde" de att informera om knipövningar, när stygn trillar av, känslostormar när mjölken rinner till, hur länge avslaget håller på och hur och när man anmäler faderskap. Saker man med säkerhet har glömt med andra ord!

projektplan. wilmer är den avslappnade i vårt team!

Söndag gör vi ingenting

Dennis och Wilmer ligger på soffan. Jag och hänger i badrummet. Hon i badet och jag sitter här. Zion och Lotta var förbi på lite fika tidigare men jag gissar på att vi var ett lagom roligt sällskap. Trött är jag idag, och blek. Blir lite mer leverpastej för min del helt enkelt. Ska sätta i hop pepparkakshuset, laga lite mat och sen inte gör något mer alls av denna dag. Gosa, mysa och njuta.

Dennis påstår

Dennis påstår att det var nästan pinsamt när jag i ren panik skrek ut över Br-leksaker butiken igår "VI MÅSTE GÅ JAG FÅR PANIK!". Jag lovar att alla andra som samtidigt befann sig inne i denna mardröm tänkte samma sak. 200 barn som testar alla leksaker samtidigt och minst lika många uppgivna föräldrar som försökte ta sina barn därifrån. Aldrig mer säger jag bara. Jag beställde det vi skulle ha på nätet när vi kom hem och kommer nu beställa resten av årets julklappar på samma vis.

Wilmer

För precis en vecka sedan satt vi hemma i soffan, tittade på idol, hade det mysigt och var ganska ovetande om vad som komma skulle. Att bebisen på riktigt skulle komma ut kändes overkligt och långt borta. Hade jag vetat att han skulle titta ut bara timmar senare hade jag nog varit på bättre humör den kvällen.

Wilmer föddes 06.38 den 27 november på BF +3. Var 51 cm lång och vägde 3825 gram. Han hade navelsträngen 1 varv runt halsen, började sina första minuter i livet med att bajsa ner barnmorskan och mig och fick 9,9,10 på apgar. Pappa klippte navelsträngen och stolt storasyster besökte inom ett par timmar sin lillebror som hon sedan stolt berättade för sina kompisar på dagis var en flicka som hette Alice.

Fredagsmys!

Två tentor på två dagar, nu äntligen är det dags för Fredagsmys! Wille som vi kallar honom charmar oss mer och mer för varje sekund och allra mest mig kanske då han kommit in i underbara rutiner på natten. Mat var 4e timme sedan sömn. Nu ska vi hämta stolta storasystern på Dagis!

tenta dax!Wilmer har sin första dag i skolan!

Förlossning del 3

Vår lille kille kommer ut. Att det är en pojke vet jag ju såklart inte fören undersköterskan frågar om jag vill ha hjälp att lyfta upp honom. Han? Frågar jag. Dennis nickar stolt. Jag frågar ändå för att försäkra mig. Är ni säkra, en pojke? Ett lyckorus går genom kroppen. Sedan ligger han där stilla. Han är helt färdig, nästan inget fosterfett, svart hår. Han bara tittar men jag som gärna vill att han ska skrika lite masserar honom lite över ryggen med hjälp av undersköterskan. Moderkakan kommer ut och skvätter ner hela BM med blod. Vi skrattar igen, bm hittar en liten liten reva som hon väljer att sy trots att jag försöker få henne att avstå. Hon glömmer fästa tråden så hon får göra om det. Återigen skrattar vi och säger att hon får lov att gå hem och sova nu.
Barnmorskan och Undersköterskan tackar för de fick vara med på vår förlossning och rusar sedan iväg för att hinna med tåget. Sedan går timmarna, vi fikar, tittar, visar upp vår kille för stolt storasyster, ringer familj och vänner. Jag duschar, känner mig märkligt frisk för att just har fött och alla i korridoren frågar hela tiden "har du verkligen fött idag?". Jag har inte ont någonstans, jag är inte trött och känner att nu vill jag hem och mysa med min familj. Tårta ska vi ha och champagne. Någon timme innan vi åker börjar jag känna mig matt. Jag blöder mycket men tänker att med tanke på kraften i mina eftervärkar är det säkert normalt. Herregud allt är väl normalt med andra barnet tänker jag.

Klockan 15.00 är vi hemma. Jag känner mig fortfarande matt men herregud jag har precis fött barn. Jag vilar och myser. Min familj kommer och jag försöker umgås och äta, ha trevligt och mysa med Engla och bebis. Men jag orkar inte. Jag kräks, sedan somnar jag. Jag byter blöja (binda) var 5-10 minut och varje gång jag reser mig faller det nästan moderkaksstora klumpar ur mig. Jag duschar och byter och duschar och byter. Tillslut är bindorna slut. Jag får panik, hur ska jag kunna sova inatt, jag kommer blöda ner hela sängen om jag inte bytar binda var 5 minut och beslutar att ringa till bb för att kolla om det är normalt. Det tycker jag skall åka in och någonstans här försvinner all ork. Hjärtat rusar, jag orkar nästan inte gå, väl på akuten tar dom det lugnt. Ingen panik här inte, en undersökterska är nästan nära på att skicka hem mig när hon hör att jag födde på morgonen och blöder. Det är ju normalt att blöda. Hon säger " Herregud du ser ju jättepigg ut för att ha fött i morse, kan man aldrig tro jag låg i sängen i 6 dagar när jag hade fött". Jag svarar att jag i alla fall känner mig döende. När dom tar mitt blodtryck försvinner jag. Dom sätter dropp och lägger mig i hjärtsäng läge, baddar med vatten, tar prover. Mitt hb ligger på 95. Jag blir inkörd i ett rum och en läkare kommer för att undersöka mig. Ganska snart visar det sig att ett kärl, en artär står öppen och orsakar blödningen. Världens hemskaste undersökning av ren smärta (gyn undersökning rekomenderas inte direkt efter man fött barn) resluterar i att läkaren får sy för att få stopp på blödningen. Ett läkemedel som gör mig mindre blödningsbenägen sprutas in i venen och orsakar vad jag först trodde var en nära döden upplevelse som senare visade sig vara en bieffekt av läkemedelet, kraftigt illamående och skakningar i hela kroppen. Jag läggs in på gyn och nya prover på mitt hb tas. Provet visar 79 och läkaren ordinerar blod. Ligger hela söndagen och försöker vila, äta, få igång amning och får blod. Efter två påsar blod känner jag mig som om jag varit på spa i en vecka. Känslan av att kunna gå på toaletten utan att jag orsakar blodbad och faktiskt kunna ha en binda i ett par timmar gör att jag känner ren tacksamhet till den duktiga läkaren. Framåt kvällen känner jag mig riktigt bra och orkar duscha och mysa med bebis. Orkar lyfta honom och intressera mig på riktigt för honom. 9 timmar mellan natten lördag till söndag ammar jag tills brösten nästan blöder, sedan äntligen kom mjölken och bebis (ska snart få ett namn) somnar. Pku test tas, hörseltest och sedan beslutar jag tillsammans med läkaren för att åka hem.

Nu är jag hemma, piggare men inte återställd. Myser med ett helt underbar liten pojke och tycker livet är ruskigt bra. Tacksam över en snabb och i efterhand ganska häftig förlossning och lättad över att jag fick hjälp och sökte den innan jag hunnit bli sämre.

Förlossning del 2

Klockan har hunnit bli 06.00 och Dennis har precis ringt på klockan efter lustgas. Undersköterskan kommer in och frågar vad jag vill och jag säger att jag skulle vilja ha lustgas nu. Hon tar mitt blodtryck mitt i en värk och jag hör bara att hon berömmer min andning och börjar fråga om jag har äggvita i urinen eftersom jag har så högt blodtryck. Hon går utan svar eftersom jag är helt upp i min andning. Min barnmorska kommer in, presenterar sig och säger att hon vill undersöka mig innan jag får lustgas. Kläder av och jag hyfsat irriterad över att allt tar sån tid (enligt mig) frågar precis när hon skall undersöka mig "SKA DU GÖRA DET NU??!". Hon skrattar lite och frågar om jag har en värk nu då? JA. Jag säger sedan att det känns som om vattnet kommer gå snart barnmorskan skrattar och kontrollerar sen. 8-9 centimeter och mycket riktigt, ordentligt buktande fosterhinnor, hon frågar om hon ska ta hål och det tackar jag ja till. Jag börjar skratta och känner en lättnad. Herregud va orättvist mot alla andra, jag har ju inte gjort något; vilken lyx tänker jag. Undersökterskan skämtar lite om att det är nog okej med lustgas nu och jag får masken. Börjar dra och är härligt borta några sekunder under en värk, sen känner jag mig bara förbannad på lustgasen och vill slänga den i väggen. Jag behåller den ändå, tänker att jag kanske kommer ångra mig och vill inte förlora den smärtlindring jag faktiskt har. Bm sätter elektrod på bebis huvud och jag ställer mig på alla fyra. Här händer något. Jag känner mig stolt, som en urkvinna som skall föda och tänker hela tiden att jag behöver ingen för det här, det är tack vare mig jag kommer klara det här. Inte på grund av min barnmorska eller Dennis. Tack vare mig och min kropp. Jag tänker, om jag slappnar av går det fortare. Bm försöker skriva lite journal samtidigt som hon slänger ett öga på om elektroden kommer lägre ner. Dennis hjälper mig att hålla balansen och jag börjar krysta. Bm kommer och kontrollerar och hjälper mig pressa bort den sista cm medans jag krystar. Undersköterskan kommer in i rummet och jag säger "du hörde det var dags eller". Sedan börjar det. Jag trycker och hör att de andra i rummet försöker få kontakt med mig och svarar "Förlåt förlåt jag vet att man inte ska skrika". Alla börjar skratta och säger att de är tillåtet att skrika. Sagt och gjort. Jag skriker, trycker och får då och då kontroll över mig själv och lägger kraften på att trycka. Jag känner efter med en hand och känner att bebisens huvud nästan är ute. Tack gode gud tänker jag och tänker, nu jävlar trycker jag så är helvetet över sen. Jag trycker och trycker och trycker och ploff så var han ute. Krystvärkar i 8 minuter, aktiv förlossning 32. 1.48 minuter sedan första värk.

Förlossning del 1

Vaknade någon gång på natten mot lördag för att gå upp och kissa. Besvikelse infann sig direkt, ingen bebis den natten heller. Vaknar någon timme (?) senare klockan 04.50 av att jag drömt att jag har ringt in till förlossningen för att berätta att jag har värkar. Reagerar över att en samandragning jag får en stund senare känns lite mer än vanlig, men ont gör det ju inte. Somnar någon minut och vaknar igen av att jag åter igen får en samandragning. Tänker att om jag går upp för att kissa kommer det gå över eftersom mina förvärkar alltid gör det. Kommer in på toaletten och kollar på klockan 04.57, får en värk till och ringer därför förlossningen. Vet inte riktigt varför, mest känsla.
Växeln meddelar att det inte är någon som svarar och frågar att det är viktigt. Jag svarar att jag tänkte föda barn och att hon själv kan avgöra om det är viktigt. Hon blir lite nervös och frågar om hon ska försöka igen eller om jag skall återkomma. Jag frågar irriterat om hon vill jag ska föda en annan dag. Hon kopplar fram mig till förlossningen som så småningom svarar att eftersom det är mitt andra barn får jag komma in precis när jag känner att jag vill. Jag väcker Dennis, säger lite på skämt, Bebis... Sedan går jag in i duschen, tvättar bort sminket, smörjer in benen, packar det sista och borstar håret. Värkarna börjar kännas men inte värre än att jag kan andas mig igenom, lite som mensvärk.

Dennis får i uppgift att få tag i Taxi. Jag hör honom säga i telefonen "okej, tack ändå." Han kommer in i badrummet och säger lite lätt "Dom hade ingen ledig". Jag känner viss irritation. Är det ingen som fattar att jag ska föda. Jag svarar något i stil med, "Nähä, den här jävla staden, sanslös." Han ringer vidare och får tillslut med hjälp av tips tag i en bil som lovar vara på plats om 10 minuter. Gosar med Engla, instruerar min lillasyster om hennes uppgifter och går sedan ner till bilen. Taxin tar tid och jag känner medans vi står där ute och väntar att värkarna börjar gå mot lustgasnivå (önskan om) och jag blir otroligt sugen för att göra en tarmtömning. Berättar detta för Dennis och säger "Tror inte det är ett bra tecken, brukar vara nära då". Taxin kommer slutligen, dock efter tillräckligt många minuter för att jag skall vara berädd att slå ihjäl personen som kör. Jag säger inte ord på hela vägen in och lämnar sedan hastigt bilen, trycker på klockan för att bli insläppt och får till svar genom porttelefonen. "Hej! Där står ett meddelande på dörren!". Jag läser på dörren. "Använd skoskydd!".

För jag vet inte vilken gång i ordningen denna natt känner jag "ÄR DETTA ETT SKÄMT?!". Med värkar, höggravid skall jag balansera för att få på mig några jävla skoskydd?!.

Får på mig skoskydden och tar hissen upp, värkarna kommer tätt nu, men fortfarande ganska snälla. Undersköterskan som tar emot oss säger att hon vill ta en vikt innan vi går in i förlossningsrummet. Igen, är detta ett skämt?.

Vågen var sönder så vi får istället gå in på ett förlossningsrum, dom presenterar sig och går sedan. Jag får en värk till och säger efter den. Nu vill jag ha lustgas Dennis, ring på klockan.

ingen mammaglow.. hb 79 och energi och kraft 0

nytt rekord! 32 minuter!

ingen bebis men en sambo med hemtenta som har datorn

Bf +2

Har precis efter ett litet snöäventyr kommit till skolan. Herregud vilket väder. Vi har sedan i maj berättat för Engla att bebisen kommer när det blir vinter och det kan man väl lugnt säga att det är nu? Välkommen ut bebis! I magen är det annars rena lugnet. Bebisen vaknar till någon gång om dagen, rör på sig lite och sover sedan. Några värkar med aningen kraft men inte ens på mensvärknivå (alltså för oss som har det på en riktigt vidrig nivå) men annars ingenting.

Nu är det snart basgrupp och resten av dagen blir det tentaplugg. Fick panik inatt och började plugga läkemedelsräkning och leta artiklar till C-uppsatsen. C-uppsatsen skall för övrigt skrivas om sådär 8 månader!

Vintermys!

Engla ligger nu tyst i sin säng efter att ha ropat in mig vad som känns som 100 gånger för att berätta "en saga" som hon uttrycker det. Dom har handlar om allt från att hon bajsade och torkade sig förra sommaren till att hon har eld i sina ögon som säger att hon ska äta. Fråga mig inte, jag vet inte.

Nu sitter jag bänkad framför Kanal 5 och Svergies skönaste familjer, njuter av varma lussekatter och dricker julmust! Extra härligt är att tvätten ligger i skåpen, disken är diskad, golven är rena och sängen renbäddad!