En barndomsdröm

Jag växte upp tillsammans med bästa vännen Anna och hennes bror. Våra familjer umgicks ständigt, skjutsade till dagis ihop, delade stall, åt middagar och annordnade fester ihop. Min uppväxt kan jag inte beskriva annat än underbar och fylld av glada minnen. I alla fall fram till jag blev 12 år fyllda och allt krossades.

Hur som helst, denna uppväxt gjorde att saker jag önskade och tjatade om kanske inte är vad alla andra barn tjatade om och önskade. Min önskan var nämligen att få äta till middag korv och makaroner. En ganska liten önskan kan man tycka, men i mina ögon så oerhört riktig. Hemma hos Anna fick man både piroger, något jag inte sett tidigare, stekt korv, vårrullar och färdiga köttbullar. Och det bästa, såfort det hade bakats bullar fick man lov att äta hur många man ville, det fanns ingen gräns! Jag har många lyckliga barndomsminnen från köket hemma hos Bärgs ska ni veta (ja dom stavar det men ä).

När vi vid tolv års ålder flyttade från vellinge och splittrade familjen fick jag som de flesta skiljsmässobarn en kris, jag ville ha trygghet och en stabil familj igen. Återigen blev korv och makaroner som man åt i vanliga familjer viktigt och ungsstekt lamm och sånt trams mamma och pappa lagt ner timmar på att göra kändes oerhört tungt att behöva äta.

Det kom till en poäng då mamma nästan skämdes då jag och min lillasyster skrek från ena sidan Ica till den andra "Mamma snälla, kan vi inte äta svenssonmat idag?!"

Vid tretton års ålder lärde jag känna Zara, dom hade ett sånt där kök som Bärgs, där serverades korv och pasta i olika former, pulver béarnesås och hur mycket kanelbullar man ville äta. Under de kommande lite , ja vad ska man säga, röriga tonårsåren som sedan följde var det många gånger jag åter fick uppleva familj i den traditionella formen vid matbordet hemma hos Zara. På något sett räddade det mig.

Nu mamma, ska du veta. Igår, då köpte jag färdig béarnesås och i morse åt jag äpplepaj med obegränsad mängd vaniljsås till frukost, innan dess åt jag tre godisbittar och ikväll tänkte jag eventuellt äta lite mer. Men gud vad jag är tacksam trots allt över alla den fina maten jag fick njuta, det handlade nog aldrig om korven egentligen.