Det är nu det händer!

Efter en mindre bloggpaus, eller ja mindre var den väl inte men vad spelar ett par månader roll egentligen i bloggvärlden där saker är sig lika. Hur som helst, nu är det dags.
Livet är sig ganska likt för oss som just nu innehåller en del stress och till och med jag som förmodligen skulle kunna vinna pris för min oförmåga att bli stressad har lyckats. Runt hörnet väntar flytt och därmed flyttstädning, praktik med mycket sena kvällar och även där stressmoment i form av att utöva mina praktiska kunskaper på patienter. Patienter som redan innan de skulle behöva agera nåldyna för en student mådde pyton.

Kanske ska jag berätta mer om praktiken, vi har ju knappt hörts sedan jag börjad min praktik på helvetet! Jag överlevde helvetet, till och med saknar det, jo det är sant jag grät till och med när jag skulle gå hem sista dagen.

Min nya praktik är något helt annat, jag suger in kunskap, jag vill lära och det bästa är väl att dom kan och vill lära ut. Allt börjar kännas mer verkligt och mer nära med drömmen om att bli barnmorska och för att försäkra att det blir så skall jag börja läsa 15 poäng vid sidan av för att öka mina chanser.

Måste uppdatera lite om Engla också så klart. Hon är som alltid lite för enkel för sitt eget bästa. Klockan 18.30 går hon in på sitt rum och släcker lampan, ber om en saga och somnar sedan på ett par minuter. På dagis påminner hon starkt om sin mamma på dagistiden genom att charma pojkar och ständigt hålla minst en i handen och pussas när tillfälle ges. Annars är det mest bara kul just nu, hon sjunger och dansar till Britney och headbangar till hårdrock. Ett mindre tyst krig har brutit ut här hemma vilket gåt ut på att få igenom sin klädvilja. Dennis vet att jag är svag för sovmornar och skyndar upp långt innan jag ens funderat på att gå upp och klär då Engla i hårdrocks t-shirts och jeans. Då och då gör jag ett försök att lägga fram något "fint" men oftast så ignoreras mina försök och något får mig att tro att Engla valt hans sida.

Jaja, jag hade kunnat uppdatera er i evigheter med risk för att ingen ändå kommer orka läsa, sånna smällar man får ta när man struntar i att skriva på tre månader antar jag!